Krönika: Here we go again

Cirkus Madrid rullar vidare

Egentligen borde man inte bli förvånad längre. Egentligen borde man vara så pass härdad att man inte längre tar vid sig av alla ständiga motgångar som vår kära klubb råkar ut för. Jag brukar inte vara sen med att kritisera och ifrågasätta när det går emot snarare än att ta klubb, spelare och ledning i försvar men den här gången tycker jag bara synd om Real Madrid och alla fans. Inte så mycket för att vi blir av med en pajas och lögnare till president utan mer för att det är ännu ett bakslag för klubben om man ser till de kortsiktiga konsekvenserna. Det verkar som det vilar en förbannelse över klubben. Säkerligen njuter många skadeglada Real Madrid-hatare. Men frågan är om inte ens dessa människor kan känna det minsta sympati för oss madridistas som aldrig kan få lugn och ro, aldrig kan känna oss helt säkra över saker och ting eller känna harmoni utan ständigt brottas med alla tänkbara typer av problem och skandaler. Förmodligen existerar inte någon sådan medkänsla och kanske är jag bara en bitter och gnällig man som måste lära mig leva i detta helvete. Egentligen har kanske Real Madrid bara sig själva att skylla. Men jag vägrar acceptera eller tro att det här eländet inte har något slut. Jag har sagt det många gånger förr och jag säger det igen; det kommer vända.

Någon större analys av vad som gjorde att Calderon avgick/tvingades avgå är svårt att göra då man saknar tillräcklig inblick och fakta om vad som har hänt. Men att nu Calderon är ute ur leken känns ytterst paradoxalt. Jag har tidigare diskuterat hans lämplighet som president och Mijatovics dito som sportchef och definitivt ställt mig för ett byte av dessa herrar för att ställa alla saker fullständigt tillrätta och övergå till ett styre som är värdigt Real Madrid. För med facit i hand har Ramon Calderon varit en ruskig besvikelse på alla punkter utom en; Han har inbringat två ligatitlar. Men frågan är ju dock hur mycket dessa ligatitlar kan tillskrivas Calderon och rent objektivt går det som jag varit inne på också att diskutera huruvida Real Madrid faktiskt varit bäst eller hur mycket framgångarna i ligan grundats i konkurrenternas misslyckanden. Den diskussionen känns dock förlegad och irrelevant för stunden men om man bortser från ligatitlarna och Calderons eventuella del i dessa så kan man se hur skandalerna och misslyckandena hopat sig;

* Vinner presidentvalet 2006, men poströsterna räknades aldrig.
* Misslyckas med alla sina tre vallöften 2006; Kaká, Fabregas och Robben.
* Står för idel klumpiga uttalanden i media och hamnar inledningsvis på kant med Milan då Kaká-affären fortsätter rulla 2006-2007. Talar respektlöst om det egna laget och framförallt David Beckham.
* Sparkar Capello efter vunnen ligatitel
* Misslyckas 2007 åter med att värva Kaká, Fabregas m.m. Att en skadeförföljd Robben trots allt värvades in var en klen tröst då och har först under den senaste tremånadersperioden visat sin betydelse för laget. Klantar bort chansen att värva Franck Ribery.
* Tvingas genom sin arroganta stil, bristfälliga förhandlingsförmåga och nedsmutsandet av Real Madrids varumärke se på när klubb efter klubb antingen vägrar sälja till Real Madrid eller tvingar Los Blancos att betala fruktansvärda överpriser för alla spelare som värvas.
* Misslyckas med att värva 2008 års stora mål Cristiano Ronaldo efter en i efterhand till stor del genant historia för Real Madrid. Det uteblivna köpet av Ronaldo förstör hela Real Madrids Silly Season där backup-planer, tanke och framförhållning totalt lyser med sin frånvaro.
* Missar chansen att värva in David Villa
* Nonchalerar totalt Real Madrids Castilla och ungdomslag vilket leder till att legendaren Michel säger upp sig i protest
* Sparkar Bernd Schuster fyra dagar före El Clásico (även om Mijatovic var den huvudsakliga beslutfattaren i uppsägningen) .
* Ger grönt ljus åt värvningarna av Huntelaar och Diarra som senare visar sig att enbart en av 200 miljonersvärvningarna går att använda i CL som efter underpresteranden i ligan och fiasko i cupen är enda kvarvarande tävling där Real Madrid har en realistisk segerchans.

Det senaste fifflet den sjunde december är sedan ytterligare ett ordentligt bakslag för Señor Calderon. Att han inte är lämplig som president i Real Madrid finns det inte det minsta tvivel kring om ni frågar mig. Men trots att jag välkomnar ett annat styre i klubben så kan jag inte se något positivt med detta nya kaos som drabbat Real Madrid. En ny tränare har nyligen tagit över ansvaret och har så sakteliga börjat gjuta självförtroende i spelarna och framförallt återinfört försvarsspel och balans i laget. Trenden har varit positiv och förhoppningar om att säsongen inte ska sluta i moll har uppstått. Nytt strul var det sista Real Madrid behövde. Det verkar liksom aldrig ta slut. Real Madrid har med varierande intensitet befunnit sig i kris ända sedan karusellen med usel ledning, felaktiga spelarköp, sparkade tränare och underpresterande spelare drog igång sommaren 2003. Ligatitlarna har varit en form av konstgjord andning men det har ändå legat och pyrt i bakgrunden med återkommande problem och negativism som främst grundats i uteblivna framgångar i det europeiska spelet och frånvaron av tillräckligt bra nyförvärv.

Men känslan har ändå varit att vi närmat oss harmoni och ett verkligt återvändande till att kunna vara världens bästa lag. På spelarsidan misslyckades man under sommaren med att ge truppen den extra krydda som behövts för att få bästa fotbollsmässiga förutsättningar att konkurrera på alla fronter. Detta tillsammans med skador och taktiska tveksamheter från Schuster har satt djupa spår i årets säsong men det har man på något sätt haft överseende med. Man har levt på förhoppningarna om att saker och ting vänder och att laget kan göra en bra vår med Champions League som given prioritering. Dessutom har man återigen lyckats med konstycket att tro på Calderons löfte om 2-3 riktigt stora sommarvärvningar. Men nu är alltså Calderon borta och frågan är hur illa det kan vara att bli av med en president som med vissa undantag inte gjort något annat än fel?

På lång sikt är jag övertygad om att det kommer gagna Real Madrid att bli av med Calderon och så småningom även Mijatovic så vi får bort alla frågetecken och irritationsobjekt. Förhoppningsvis kan sommarens stundande presidentval på allvar bli starten på något nytt och stabilt där vi slipper turbulens kring presidenter, styrelsemedlemmar, sportchefer och tränare. Men som jag nämnde ovan så är Real Madrid inte så fasligt långt ifrån att kunna ta det sista steget i sommar med rätt värvningar och man kan ju fråga sig hur Calderons avsked påverkar möjligheterna till att driva igenom de viktiga värvningar som saknas. Eventuellt hade Calderon informella avtal eller i alla fall långt gångna förhandlingar kring några spelare som nu tvingas annulleras. Samtidigt borde det vara Mijatovic som sköter dessa kontakter och möjligheterna att värva spelare borde finnas fram till ett visst datum innan presidentvalet även om det förefaller otroligt att något händer innan den nye presidenten blivit vald. Därmed går Real Madrid miste om massor med tid som man annars haft att planera för att sommarens aktiviteter ska sluta lyckliga. Nu kan Madrid åter vara för sent ute. Med Calderon kvar vid rodret till valet 2010 hade detta undvikits och den nuvarande ledningen hade fått en sista chans att visa vad de går för på transfermarknaden. Utöver detta skadar det ju naturligtvis resten av säsongen där ingen inblandad vet hur deras situation kommer se ut i juli månad, allt ifrån Mijatovic ned till Juande Ramos och spelartruppen. Det är bara att be till höge makter att turbulensen inte förstör mer än vad den redan gjort och att laget kan sluta sig samman som under Capello-våren och ge oss fans något att glädjas åt. Men som påpekats tidigare så måste man ta den här säsongen för vad den har blivit och det allra bästa är kanske att utgå ifrån att resten av säsongen också går åt skogen – då blir man i alla fall inte negativt överraskad.

Det stör mig djupt att Real Madrid nu tvingas ta steg tillbaka i denna evighetslånga labyrint. Juande Ramos start i klubben har känts bra, han står för en fotbollsfilosofi jag gillar och med rätt spelarmaterial kan det gå riktigt bra. Ramos situation har varit osäker ända sedan han skrev på sitt sexmånaders kontrakt och det stundande presidentvalet gör ju inte situationen mycket säkrare. Den bästa presidenten vi kan få är han eller hon som inser värdet av kontinuitet nere på gräsmattan och som inte framkallar någon revolution gällande tränare och spelare. Vi har en bra coach, vi har en ung och lovande spelartrupp som dock saknar lite spets för att kunna uppnå det som förväntas utav dem. Presidentens uppgift blir att tillsätta kompetent personal runt omkring sig samt ge laget de nytillskott som krävs. Vilken president det blir är svårt att spekulera i nu men jag hoppas innerligt att han kan bidra med ett lugn och en ödmjukhet som gör att vi slipper framtida skandaler. Zinedine Zidane i någon typ av roll under presidenten vore en dröm. Det går inte att hitta en mer respekterad person inom fotbollsvärlden och kungens blotta närvaro i klubben skulle höja Real Madrids anseende samtidigt som hans fotbollsintellekt är oöverträffat. En tredje person som kan komplettera med de kunskaper Zidane inte besitter hade kunnat skapa en väldigt lovande trojka. Detta är bara en väldigt vag vision över hur det skulle kunna se ut och man kan inte göra mycket mer än att invänta sommarens vilda kampanjer innan det går att ta ställning.

Däremot är det enklare att sätta fingret på vad som i tur och ordning kommer behövas på spelarfronten för att göra laget komplett. Juande Ramos har valt ett spelsystem (4-4-2) som gör det enkelt att peka ut behoven. En högermittfältare, en forward och en vänsterback (?) är de primära positionerna där Real Madrid behöver förstärka. Jag sätter ett frågetecken efter vänsterbacken då jag fortfarande hoppas på att Marcelo kan utvecklas till en startspelare i Real Madrid. Med tanke på hur mittfältet disponeras med två sittande balansspelare och med Sneijder fri till vänster finns det definitivt möjligheter till att Marcelo skulle kunna fungera. Real Madrid anses mest som en outsider under vårsäsongen och spelar med något mindre press än normalt, det borde vara ett perfekt tillfälle att testa Marcelo fram till sommaren för att sedan göra en bedömning om det ska värvas in en annan vänsterback eller inte.

Angående högermittfältsplatsen står det för mig glasklart kring vilken spelare som passar bäst. Franck Riberý har så smått börja skaffa sig en del anseende men är fortfarande rejält underskattad. Att han är hamnar utanför topp 10 i både Fifas och France Footbals listor är för mig ett skämt. Riberý är mycket komplett, kan både gå insida och utsida, spela både till vänster och höger och dessutom gör han ett fantastiskt bra jobb utan boll, både framåt och bakåt. Dessutom verkar han ha en väldigt bra attityd. Kort och gott en drömspelare att ha i sitt lag. Vissa pekar på att hans prislapp kontra Cristiano Ronaldos skulle vara den främsta anledningen då det även möjliggör andra köp. Men jag hade faktiskt valt fransmannen före Ronaldo även om prislappen skulle vara densamma.

Det finns flera skäl till varför jag helst inte ser Ronaldo på Bernabeu. Dels kräver ett 4-4-2 att kantspelarna hjälper till i defensiven, vilket Ronaldo förvisso visar prov på ibland, men främst baserar jag mitt ställningstagande emot Ronaldo på att jag tycker han har fått större erkännande än vad hans spel förtjänar. Han gjorde 42 mål för Manchester United förra säsongen och vann såväl liga och Champions. Det är stort och det kan ingen ta ifrån honom. Men rent fotbollsmässigt tycker jag det finns spelare som uträttar betydligt mer på planen än vad Ronaldo gör. Det är sällan vi ser honom dominera matcher och långa stunder är han ganska lite delaktig i spelet. Han försvinner ofta i stora matcher och har lätt att sprida negativ energi när det går emot. För mig råder det ingen tvekan om att Leo Messí är världens bästa fotbollsspelare samtidigt som det skulle vara svårt att inte ge Ronaldo de individuella priserna han mottagit p.g.a. alla mål och titlarna han vann. Men att lägga upp 1 miljard för Ronaldo vore huvudlöst och det hoppas jag att Real Madrid kommer underfund med. De spanska medierna kommer i alla fall inte göra det…

På anfallsplatsen är Karim Benzema mannen alla jagar, så också Madrid och där finns stor risk att priset trissas upp rejält. Det känns oklart om den ”nye Ronaldo” som han har kallats ens är möjlig att lösa i sommar och kanske jakten på honom istället äger rum 2010. Benzema får nog ses som det bästa alternativet då han har en otrolig potential och dessutom tillhör kategorin ”kompletta forwards” vilket även möjliggör spel med en forward om man vill alternera med 4-2-3-1 eller 4-3-3. Möjligheten att Benzema kan ansluta redan i sommar finns dock och det är inte omöjligt att han blir någon presidentkandidats stora vallöfte. Men jag tycker ändå man får vara beredd på att Aulas vägrar sälja sin guldklimp denna sommar också och därför ha andra spelare i åtanke. David Villa i Real Madrid hade man inte tackat nej till och han hade tillfört nya dimensioner i anfallsspelet. Men det är ännu en mycket svår värvning där konkurrensen också är stentuff och dessutom verkade ju inte Villa alltför lockad av att komma under sommaren som gick. Carlos Tevez har det också ryktats om och han skulle säkert göra sig i Spanien. Likaså Mauro Zarate från Lazio.

Men värvningarna ligger en bit fram i tiden och det viktigaste just nu är att laget vinner mot Osasuna och att man fortsätter samla på sig självförtroende inför mötena med Liverpool i februari. Individuellt är det framförallt Wesley Sneijder som måste kliva ur sin egen skugga vilket skulle ge laget en rejält boost. Jag skulle vara väldigt intresserad av att testa holländaren centralt i det nya spelsystemet i någon hemmamatch för att se hur balansen påverkas. Visserligen känns det förnuftigt att använda honom till vänster för att få plats med de elva bästa spelarna från start men att han är bättre i mitten råder det ju ingen diskussion kring. Gago och Diarra har sett riktigt bra ut ihop och lär vara förstavalet på mitten även i fortsättningen men ingen av dem trycker upp riktigt i anfallen vilket kommer krävas för att kunna hota motståndarna i vissa matcher. Sett ur ett längre perspektiv kommer det bli intressant att se hur mittfältet formeras om en riktigt bra ytter köps in, Många lär förespråka att Sneijder flyttar in i mitten och då kommer mina årslånga funderingar/förhoppningar kring Sneijder som centralt mittfältare i ett 4-4-2 ställas på sin spets. Det kräver dessutom att någon av Gago/Diarra bänkas. Problemet Sneijder har är att han trivs bäst som offensiv spets i ett tremannamittfält men det skulle för det första resultera i att bara en forward kan spela och dessutom tycker jag inte Sneijder har den magin i sig som motiverar att anpassa spelsystemet efter honom.

Innan jag rundar av så måste jag kort återkomma till Calderon en sista gång. På samma gång som jag gläds över att en förhoppningsvis bättre president tillträder istället för Ramon så måste jag säga att jag berördes av hans avskedstal igår kväll. För hur många bevis Marca än lyfter fram så kan man inte vara hundra procent kring Calderons skuld i den senaste affären. Detta har fått mig att reflektera över makten som media besitter och hur mycket skit som skapas genom Madridtidningarnas kampanjer och häxjakter. För samtidigt som Marca och As spelar en viktig roll som Real Madrid-vänliga tidningar så är de också väldigt stora opinionsbildare vilket ofta får stora konsekvenser i en medlemsägd klubb som Real Madrid. Det är många jobb som är enklare än att vara president i Real Madrid, inte minst i motgång, och Ramón Calderon har säkert fått utstå en hel del oberättigad kritik, blivit felciterad etc. men det är saker han definitivt hade koll på innan han tog sig an uppdraget. Han har inte kunnat leva upp till förväntningarna och oavsett om han bär skulden till det uppmärksammade valfusket eller inte så är det inte mer än rätt att han är borta.

Mot bättre tider.