Rayo Vallecano 1 – U.D. Las Palmas 1: En match att älska
En match som bevisar att spansk fotboll är inte bara La Liga och Primera División, La Liga Adelante är minst lika sevärd. Matchen idag var mellan två lag som ville anfalla, två lag som ville vinna matchen, två lag som vill hänga med i toppen av tabellen om man kunde ha gett båda lagen vinsten så hade jag mer än gärna gjort det.
På förhand hade undertecknat redan skrivit om vilken matchbild han hade förväntat sig. Och förhoppningen blev verklighet. Las Palmas fick dock göra om lite i startelvan eftersom spanska fotbollsförbundet hade den ”goda” smaken att inte ens titta på överklagan på Miguel Garcías andra gula kort från förra helgen. Siro Darino (som har varit sjuk hela veckan) ersatte Miguel och gjorde en kanonmatch.
Som sagt en match med chanser åt båda håll – dock så hade Las Palmas fördel i första såsom Rayo Vallecano hade det i andra och även värt att notera att domaren dömde hellre för hemmalaget än för besökarna. Las Palmas har i alla fall bevisat satt man kommer att spela samma offensiva fotboll både borta och hemma på Estadio de Gran Canaria, och hittills har det gett resultat då man har 3 vinster och 2 oavgjorda på det 5 senaste matcherna.
Jorge var först ut på lördag kväll att testa Cobeños kvalité i andra minuten, Pablo Sánchez ville inte vara sämre och testade efter 4 minuters spel. Pablos match mot Rayo var nog hans bästa i den gula tröjan. Dominant på sin högerkant och gjorde bort Llorens gång på gång på sin kant. Värt att notera är att man utifrån sin stream hörde det 500 Las Palmas fansen gång på gång – många studenter från Gran Canaria bor i Madrid och ville inte missa sin enda chans att få Unión Deportiva i år.
Kvällens spelsekvens stod även Las Palmas för när Siro Darino hittade Pablo på språng ute på sin högerkant, Pablo slog ett bra inlägg till andra stolpen där Gerardo nickar in till ”Matador” Márquez. Márquez försökte med en bicicleta och fick en bra träff men Cobeño var åter igen bra med på noterna och stod för ännu en resolut räddning.
Det var en match med högt tempo, där båda lagen ville ha bollen och även vårda den och på så sätt hitta fram till motståndarnas planhalva. Det var en fantastiskt bra fotbollsmatch. David Aganzo hade två bra chanser, en efter fint väggspel och friläge mot Roberto Santamaria. Men Roberto ville inte vara sämre än Cobeño och stod för en fantastisk räddning. Men första halvleks klaraste chans skulle Las Palmas ha. Darino hittade ännu en gång ut till Pablo som gjorde bort Llorens väggspelade med Márquez och som fri med Cobeño valde att chippa över målvaktens kropp, men Cobeño fick upp en fot och bollen ut till hörna.
Matchen avtog sista kvarten av första halvlek och Rayo spelade upp sig. Michel försökte med ett långskott men bollen gick över. I 41:a minuten skulle den ovannämnda Michel ha blivit utvisad efter en brutal tackling på Márquez, han går upp med dobbarna i midjehåll och gör en liten karatespark. Domaren valde förvånansvärt för många (jag blev inte särskilt överraskad)att bara varna Michel med ett gult kort. Horribelt.
Andra halvlek
Las Palmas var åter igen nära att ta ledningen efter en minuts spel av andra halvlek men först fick inte Jorge kontroll på bollen och Nauzet fick i samma sekvens bollen för långt ifrån sig och fick bara till en halvträff som Cobeño inte hade några problem med.
Efter det så tog Rayo Vallecano över totalt. En minut efter Nauzets chans så fick Rayo sin. Efter en snabb hörna så går Rayos nick i utsidan av stolpen. Så nu kan jag förstå varför Santamaria kysser och ber en bön innan matchen och i halvlek i varje match vid varje stolpe. Två minuter efter så går Las Palmas backlinje bort sig lite, och Rayo Vallecano är nära att straffa oss direkt, men Pitis skott går långt över.
Jofre försökte också med ett skott men hittade bara Santamarias burgavel. När Rayos anstormning var som värst så kom ledningsmålet för Las Palmas – fotboll och dess logik i ett nötskal. Márquez hittade Pablo i djupled som vinner sin löpduell mot Tena för att komma fri mot Cobeño. Pablo väljer att göra samma sak som i första halvlek d.v.s. chippa bollen över framåtrusande Cobeño. Vackert och chansmässigt så kan man tycka det var rättvist.
Hemmadomaren fortsatte på den inslagna vägen och vägrade se en solklar frispark på Santamaria som lämnade målet öppet för Michel som på något ofattbart sätt sköt bollen över målet. Men i 66:e minuten kom kvitteringen, den nyinsatte Pachón slog ett bra inlägg från vänsterkanten och Aganzo i misstänkt offsideläge sätter bollen i mål.
Las Palmas ville inte vika ner sig och Márquez hade sin chans efter 70 minuters spel då han fick ett friläge men sköt rakt på Cobeño. Målvakterna var riktigt briljanta under hela matchen. Rayo kontrade direkt i nästa sekvens och Pachóns skott träffade stolpen. Vilken match! I 72:a efter var det dags igen för Las Palmas men Sergio fick inte kontroll på bollen när han var fullständigt själv mot Cobeño. Chanserna och matchen gick från Las Palmas mål vidare till Rayos mål det var en mycket intensiv match.”Matador” Márquez var nära i den 84:e minuten igen, men åter igen så stod ”Pared” Cobeño där och räddade.
Matchen slutade 1-1 och det var längesen jag såg en så välspelad match (och en så pass bra stream, åtminstone i första halvlek!) i La Liga Adelante. Las Palmas och Rayo kunde ha vunnit matchen men fick nu istället varsitt poäng. Värt att notera är att Rayo Vallecano har fortfarande inte förlorat hemma på Teresa Rivero så ett kryss är inte fy skam. Nästa lördag väntar ännu en tajt och bra match – ingen rast ingen ro här inte. Då tar man emot Levante på Estadio de Gran Canaria och en vinst är en nödvändighet om man vill sikta uppåt i tabellen.
Matchfakta
1 - Rayo Vallecano: Cobeño; Coke, Tena, Amaya, Llorens; Albiol, Michel (Sousa, min. 64), Diamé, Jofre (Pachón, min. 58); Piti (Collantes, min. 82) och Aganzo.
1 - UD Las Palmas: Santamaría; David García, Juanpa, Samuel, Dani López; Alemán; Pablo Sánchez, Siro Darino, Jorge, Gerardo (Sergio Suárez, min. 61); Marcos Martínez.
Mål: 0-1, min. 59, Pablo Sánchez; 1-1, min. 68, Aganzo.
Varningar: Gula kort till Llorens, Michel, Márquez och Gerardo.
