Krönika: Víctor Valdés
Han har framkallat många svordomar det ska jag villigt erkänna men faktum är att jag inte kan föreställa mig en bättre burväktare i FC Barcelona än Víctor Valdés.
Ni som kan er historia vet att Barcelona inte hade haft en vettig målvakt sedan Zubizarettas glansdagar. Flertalet målvakter fick chansen under åren efter honom. Det var Hesp, Bonano, Dutruel, Rüstü och forsätter jag lite till kommer jag snart spy. Rüstu värvades för att få stopp på målvaktsproblemen och det var en på förhand grym värvning. Men med stora anpassningsproblem fungerade det inte för den krigsmålade turken och Váldes fick således chansen. Året var 2002 och när säsongen avslutades i maj 2003 hade den unga katalanen tagit över som förstamålvakt i FC Barcelona.
Sedan dess har vi vant oss vid att Valdés är en av de fyra-fem ordinarie spelarna i laget. Det ständigt återkommande samtalsämnet är om han är en målvakt värd att spela i ett storlag som Barcelona. Det kan debatteras i all oändlighet men allt handlar inte om att ha världens bästa spelare på varje position. Vi har sett försök till detta och det har givit blandad framgång. Att kunna identifiera sig med laget handlar i väldigt stor utsträckning om vilka spelare som finns på planen. Kan ni tänka er ett FC Barcelona utan den katalanska touchen? Nej, inte jag heller.
Det kan vara synnerligen svårt för oss nordbor att förstå oss på hur befolkningen i Katalonien ser på sitt FC Barcelona. Och jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte till fullo förstår mig på detta som närmast kan betraktas vid ett fenomen. Vad jag vill komma fram till är det faktum att det i Barcelona inte accepteras att ställa ut elva världsstjärnor på planen utan någon som helst lokal förankring. Det fungerar dock hos publiken på andra håll i landet
Jag kan ibland tycka synd om Valdés. Alla målvakter gör misstag. Jo, så är det faktiskt. I min värld råkar dock Valdés misstag bli direkt matchavgörande. I princip varje match där han har fumlat har det åtminstone slutat med att Barcelona har tappat poäng. Hade vi betraktat honom som en bättre målvakt om misstagen kommit mot Sporting Gijón när vi redan hade säkrat segern? Definieras en bra målvakt endast beroende på antalet misstag vederbörande gör och det övriga som han bidrar med är totalt sekundärt?
Víctor Valdés platsar kanske inte på någon, för övrigt totalt meningslös, fem-i-topp-lista över världens bästa målvakter. Det ska jag villigt erkänna. Men att kalla Valdés för värdelös, sämst och jag vet inte allt är inte rättvist. Kommer ni ihåg en alldeles förträfflig dag i maj 2006? Matchhjälten var kanske Juliano Belletti, men den riktiga matchvinnaren hittade vi i Barcelonas nummer ett. Utan honom hade säsongen 05/06 visserligen blivit en bra säsong med en inkasserad ligatitel. Nu gjorde Valdés denna säsong till ett oförglömligt minne för oss culés och för det ska vi vara honom evigt tacksam.
