This was Anfield!
Total förnedring. Har lägsta punkten nåtts nu?
Håll i er nu om ni behöver det. För nu tänker jag såga Real Madrid Club de Fútbol på ett sätt som jag aldrig varit i närheten av förut och som jag hoppas att aldrig någonsin behöva göra fler gånger. Innan vi går vidare så vill jag säga stort grattis till Liverpool och alla dess supportrar. Jag bugar, bockar, går ned på knä och lägger mig för hur Liverpool körde över Real Madrid på Anfield och hur man uppträtt under de 180 minuter vi sett dem kontrollera varenda sekund av mötena lagen emellan. Man skulle kunna rikta kritik emot hur domaren bjuder Liverpool på två mål som gör matchen avgjord innan den ens har börjat. Man skulle kunna skylla på att Liverpool fick med sig ett oförtjänt resultat på Bernabeu och att Real Madrid bjudit engelsmännen på mål via slarv och koncentrationsmissar. Men snälla, låt oss inte sjunka så lågt. Låt oss istället konstatera att Liverpool ätit upp Real Madrid totalt, såväl taktiskt, fysiskt, psykiskt, och tekniskt. Det var kort och gott pinsamt att skåda hur Real Madrid genomförde matchen.
Real Madrid är världens största och rikaste fotbollsklubb, de epiteten går fortfarande att motivera. Men Real Madrid är fruktansvärt långt ifrån att vara världens bästa fotbollsklubb. Real Madrid är för tillfället en rutten fotbollsklubb där samtliga tänkbara parametrar är ur funktion, från högsta höns och nedåt. Hur det har blivit såhär har jag berört så många gånger att jag mår illa av det men trots tro och hopp om motsatsen så är vi fortfarande inte ur den kris, eller snarare recession, som präglat det mesta av Real Madrids förehavanden under större delen av det här decenniet. De två ligagulden som trots allt inbringats kan bara ses som slätstrukna parenteser. Fantastisk moral och hjärta har uppvisats, en omfattande generationsväxling har genomförts och många gånger har det känts som om ljuset i tunneln snart är där någonstans. Men frågan är om inte alla bragdupphämtningar och sporadiska kanonmatcher just bara är undantag som bekräftar regeln som säger att Real Madrid inte är en fungerande fotbollsklubb. Sedan detta mörker lade sig som en gigantisk hinna över Real Madrid har de ljusglimtar som flammat upp slocknat lika fort igen.
Skulle man låta någon oberoende och fotbollskunnig person sätta upp en startelva utifrån en pott bestående av samtliga spelare i Real Madrid och Liverpool borde flertalet få en ganska likvärdig utgång med ett lag komponerat av ungefär 50/50 från vardera lagen, fast troligen med visst övertag för The Reds. Den direkta frågan blir då givetvis hur två lag som på papperet är relativt jämbördiga kan mötas i en match där det ena laget är så kolossalt överlägset. Detta till trots att det andra laget har sin heder och stolthet att spela för då man inte avancerat längre än åttondelsfinal på fem år, trots att man titulerar sig ”världens bästa klubb”. Någonting måste vara riktigt, riktigt fel. En del av förklaringen ligger absolut i Liverpools fantastiska prestation, deras taktiska perfektion och Benitez förmåga att få varenda individ att maxprestera. Liverpool detroniserar varenda liten promille av Real Madrids spel och får Madrid-spelarna att framstå som kompletta amatörer. Just amatörer är nog den bästa beskrivningen av Real Madrids spelare. För nog kan man förvänta sig att professionella idrottsmän med mångårig erfarenhet, långa förberedelser och individuell förmåga i paritet med sina motståndare borde kunna prestera bättre än så här? Blev spelarna förvånade över Liverpools spel i den här matchen också? Blev dem chockade av Anfield-publikens mottagande? Hade man inte efter alla dessa misslyckanden utarbetat strategier för att undvika nya tillkortkommanden?
Det går att bena ner Real Madrids fiasko i mängder med punkter och frågetecken men den tydligaste reflektionen jag kan komma med utifrån den här matchen och med tiotals och åter tiotals liknande upplevelser den senaste femårsperioden, är att Real Madrid inte är tillräckligt bra. Det kan en blind höna konstatera. Men jag kan utveckla vad jag menar. Analysen att Real Madrid inte är tillräckligt bra syftar till mer eller mindre allt som kan kopplas till klubben. Det handlar om de institutionella ramarna som omger klubben, filosofin såväl på som utanför planen, strategierna i rekryterandet av tränare och spelare, mediahantering, träningsmetoder (bl.a. kopplat till förebyggandet av skador) och sist men inte minst den individuella förmågan hos varje enskild spelare i truppen. Jag tänkte främst uppehålla mig med den sistnämnda punkten.
I matchen mot Liverpool underpresterar varenda spelare i Real Madrid med undantag för San Iker i målet. Majoriteten av spelarna skämmer ut sig. Under helgen avgjordes gruppspelet i vad som i Blekinge går under namnet ”Svensk Fastighetsförmedling Cup” vilket är distriktsmästerskap i fotboll där lag ifrån Division 6 till superettan deltar. För att jämna ut förhållandena och göra matcherna mer publikvänliga får lag från en lägre division en straffspark för varje division som skiljer dem och motståndarlaget åt. Matcherna är ofta en parodi på fotboll där det ena laget är så löjligt överlägset att man frågar sig om det är samma idrott lagen ägnar sig åt. Skrämmande nog rådde liknande maktförhållanden mellan Liverpool och Real Madrid, både ur ett kollektivt som individuellt perspektiv. Madrid-spelarna såg sådär tragiskt underlägsna ut i allt de företog sig. Någon individuell genomgång känns inte särskilt nödvändig men utifrån konstaterandet att detta Real Madrid inte på något plan är i närheten av att hota Liverpool kan behovet av kraftfulla förändringar enkelt urskiljas. Köp- och säljmani, FM-värld och naivitet är vanliga motargument på vad som med alla tänkbar logik bör inträffa i Real Madrid för att inte klubbens värde ska devalveras ytterligare. Ingen människa i världen kan tuta i mig att Real Madrid någonsin ska kunna konkurrera på allvar i Europa med det här spelarmaterialet!
Konkret behöver laget förstärkas på alla fronter. En mittback, en vänsterback, en central spelmotor, kantspelare med förmåga att göra skillnad i offensiven och en snabb, teknisk anfallare är vad som behöver tillföras. Nästan en halv startelva med andra ord och det låter ju självklart extremt. Men ska vi vara med och leka igen, istället för att lekas med, är detta den enda vägen.
Skulle ju låta bli individuell kritik men kan inte låta bli..Den på Anfield förnedrade Cannavaro klarar inte av att styra upp försvarsspelet mot bättre motstånd och när försvaret inte är ”uppstyrt” blir Pepe som en yr höna där varje beslut präglas av impulsivitet och stress. Gabriel Heinze är ett kapitel för sig själv och har nu varit en stark bidragande orsak till två raka uttåg ur Champions League för att utrycka det milt. Centralt på mittfältet havererade Madrid fullständigt och den annars så briljante Lass föll igenom totalt. Fernando Gago viker ned sig så kapitalt att hans debut på Riazor framstår som en succé. Wesley Sneijder gör fortfarande ingen människa glad och det är nog dags att sänka krav och statusnivå för den genomusle holländaren nu. Han är precis lika mycket mellanmjölk som Van der Vaart, Gago och Guti. Robben var återigen osynlig i en viktig match och gällande anfallsparet tror jag det är svårt för en fotbollsinitierad att inte skratta åt Real Madrids anfallsduo i de deras tafatta försök att hota Liverpools försvar.
Vad man givetvis bör tillägga i en sådan hyvling av de vita gossarna är ju svårigheten att fungera individuellt i denna kollektiva djupdykning. För laginsatsen Madrid stod för var under all kritik och det finns oerhörda frågetecken runt Juande Ramos coachning under både mötena mot Liverpool. Hans lag var fullständigt paralyserat och handlingsförlamat. Som jag varit inne på under Schusters tid så kan ett lag hålla minst jämna steg med motståndaren även om den individuella förmågan är något sämre vilket alla lag som Benitez och Mourinho tränat är lysande exempel på.
Real Madrid brister primärt i försvarsspelet som likt på juniormanér utförs en och en och laget förlorar 9/10 närkamper under hela matchen. Ofta står Real Madrid med fyra spelare på mittlinjen som alla tror att de är befriade från deltagande i försvarsspelet. Titta på Barca och Manchester United (och för all del Liverpool under gårdagens match), vad är det som tillåter dessa lag att vara så dominanta matcherna igenom – givetvis genom sättet som alla spelarna i laget underordnar sig i försvararbetet och aggressivt försöker vinna tillbaka bollen.
I anfallsspelet verkar det alltjämnt vara fullständig anarki utan någon helst idé med spelet. Ingen spelare tar ansvar och passningsspelet är så mediokert att man storknar. Redan efter fem minuter borde spelarna insett problematiken med att spela upp bollen via mitten i varje anfall där innermittfältarna blev sönderpressade av Liverpool-spelarna.
Hade detta varit en engångsföreteelse så hade det förmodligen varit enklare att smälta men nu var det femte säsongen i rad som Real Madrid tog adjö till Champions League i åttondelsfinal och med den historien undrar man ju hur det är möjligt att gå i samma fälla en gång till, dessutom upphöjt till hundra. Sanningen är ju att dessa genomklappningar inte bara är något europeiskt fenomen utan det går ju att rada upp exempel i ligaspelet från såväl hemma- som bortamatcher under flera säsonger där laget stått för liknande katastrofinsatser. Man tycker att klockan borde ha ringt för väldigt, väldigt längesen, men icke.
Det krävs enormt mycket arbete för att ta sig ur den här spiralen. På presidentnivå vet vi att ett byte är förestående, förhoppningsvis till det positiva. En ny sportchef kommer alldeles säkert göra entré hand i hand med den nye presidenten. På tränarnivå har jag argumenterat för Ramos fortsättning tidigare och de saker han ställt till rätta i laget fram till mötena med Liverpool ska han ha cred för men sättet Juande agerat under dessa matcher har ändå fått mig att tvivla även på honom. Det måste gå att preparera sitt lag på ett bättre sätt och kunna läsa av motståndarnas intentioner på ett bättre sätt som omöjliggör den här typen av genomklappningar. Men de största problem återfinns som jag redan behandlat på spelarnivå och det krävs enligt mig omfattande förändringar för att Real Madrid ska vara med på banan igen. Det räcker inte med något jätteköp av en Ronaldo eller en Kaká utan ett flertal spelare av högsta klass behöver köpas in. Därtill hade Raúl gjort klubben en otrolig tjänst om han officiellt tog ett steg nedåt i hierarkin där tränaren får tillåtelse att bänka honom, inte bara under någon enstaka match utan att kaptenen till fullo accepterar och stödjer alternativ där han inte har en kontinuerlig startplats. Raúl är vår kapten, för alltid i våra hjärtan, den störste som går att tänka sig, men 2009 måste alla sorgligt inse att han inte räcker till på högsta nivå längre. Jag säger varken mer eller mindre än så i frågan utan bara påpekar vikten av att så blir fallet för att Real Madrid ska kunna bli bättre.
Dessutom finns ett starkt behov att spelare med rätt karaktär förstärker laget. Väldigt få om ens någon verkade kapabel att ta tag i spelet på Anfield och laget skriker efter ledartyper som får med sig resten av spelarna i både med och motgång.
Avslutningsvis gäller det för Real Madrid att om möjligt försöka att skaka av sig den här överkörningen och i första hand fokusera på att bibehålla andraplatsen som garanterar spel i Champions League nästa säsong. Ligaguld är fortfarande högst möjligt, framförallt med en seger i El Clásico, men realistiskt sett ska andraplatsen vara den huvudsakliga målsättningen och sen är allt annat en bonus.
Personligen hade jag helst gått i en tremånaders dvala och vaknat upp lagom till presidentvalet. Men det fungerar inte riktigt på det viset utan nu gäller det att genomlida de avslutande tolv ligamatcherna och sedan den 31:e maj efter matchen mot Osasuna sätta en stor fet punkt. Sätta en stor fet punkt och upprätta en gravsten för den mörka epok som sköts igång av bombdåden i Madrid för nästan exakt sex år sedan och som nådde ett en av sina värsta epicentrum under gårdagens match mot Liverpool. Jag vill tro att den här förbannelsen nådde sin kulmen igår och att klubben nu äntligen kan ta sig ur detta träsk av fiaskon och underpresteranden på alla nivåer. Förutsättningarna borde finnas och mitt hopp kommer aldrig försvinna. Vi kommer tillbaka!
Para siempre Madrid!
