Krönika: En magisk kväll!
Onsdagen 8 april 2009 kommer Culés världen över och många, många andra som älskar fotboll att minnas mycket länge. Det var kvällen då Barcelona spelade ut Bayern München efter konstens alla regler och bjöd på en fotboll som man knappt trodde var möjlig!
Det har gått knappt ett dygn sedan den fantastiska uppvisningen på Camp Nou och undertecknad (och säkert många Barcafans med mig) svävar fortfarande på moln. Det var inte helt lätt att somna men inte p.g. a frustration och besvikelse den här gången. Nej, tvärtom låg man och tänkte på vilken fantastisk match man fått bevittna några timmar innan, ett Blaugrana som bjöd upp till ett spel som säkert gör många fans till andra klubbar avundsjuka även om de aldrig skulle erkänna det öppet. Direkt efter drömmatchen såg man Chelsea besegra Liverpool på Anfield Road (starkt gjort) vilket inte var en dålig match på något sätt men efter att ha sett drömfotboll på Camp Nou precis innan kändes spelet ändå rätt torftigt.
Vi behöver inte gå in här på de många underbara matcher som laget presterat tidigare på säsongen men trots det var jag uppriktigt lite orolig inför mötet med de tyska giganterna. Visst var vi favoriter men det kändes som att Bayern mycket väl skulle kunna orsaka en hel del problem. När vi lottades mot Ribery o CO var det ingen mardrömslottning men definitivt ingen motståndare som kunde underskattas. Jürgen Klinsmann förfogade över ett lag som på papperet var kapabelt att slå vilket lag som helst.
Fast vad fel man fick, mina farhågor att Bayern München skulle återvända hem med i värsta fall ett oavgjort resultat kom helt på skam. Istället var det utspelning, utskåpning av sällan skådat slag. Barca anförda av en magnifik Messi vände ut och in på tyskarna, den första halvleken måste vara bland de värsta förnedringar som Kaiser Franz klubb råkat ut för i Europacupspel. Bayern hade inget som helst motmedel mot Barcas fantastiska passningsspel och kombinationer, de hängde helt enkelt inte med. 4-0 i halvlek, och då hade Messi ändå blivit bestulen på en solklar straff (hur Messi dessutom kunde bli varnad för filmning är ofattbart) och laget haft flera heta chanser till. Även i andra halvlek var det utspelning trots att Barca drog ner på tempot och flera heta chanser till skapades varav någon borde ha resulterat i mål. Som supporter var det också härligt och se Guardiolas engagemang. Pep som i normala fall uppträder lugnt och sansat tände på 12 cylindrar efter att Howard Webb inte gav oss den solklara straffen och dessutom varnade Messi. Föga överraskande förpassades Pep upp på läktaren men jag förstår hans ilska till 100 %.
Messi var återigen bäst på planen med två mål och synnerligen delaktig i de andra två med men igår handlade det om så mycket mer än världens bäste spelare. Hela laget från H.E.M. trion på topp ner till försvaret gjorde en fantastisk match. Xavi och Iniesta var fantastiska på mittfältet och Yaya skötte sitt jobb som pivote ypperligt. Försvaret hade inte så mycket att göra men de få gånger det hettade till skötte man det utmärkt. Överhuvudtaget hade man en exemplarisk press på Bayerns bollinnehavare vilket gjorde att gästarna aldrig fick igång något konstruktivt passningsspel överhuvudtaget. Och även Etóo var flera gånger långt ner på planen och hjälpte till i försvaret. Frank Ribery är en underbar spelare men igår förmådde han inte prestera något konstruktivt. Undrar f.ö. vad Henry och Ribery pratade om. Ville Henry bara trösta landsmannen eller pratade de om att de ska spela i samma lag nästa säsong?
Bayern saknade visserligen en del spelare, främst centern Miroslav Klose, vänsterbacken Phillip Lahm, mittbacken Lucio och Daniel Van Boyten. Dessutom valde Klinsmann att ställa över ordinarie målvakten Michael Rensing. Hur mycket påverkade det att matchbilden blev som den blev? Självklart försvagade detta Bayern men inte alls så mycket som många kanske tror. Miroslav Klose är t.ex. helt beroende av att få bra understöd. Uteblir det är han ganska ofarlig. Vidare är Rensing definitivt ingen världsmålvakt och hade troligen inte gjort ett så mycket bättre jobb än Hans-Jörg Butt. Däremot var givetvis Lucio ett stort avbräck och Phillip Lahm är naturligtvis bättre än Christan Lell. Men jag tror ändå inte matchbilden hade blivit så mycket annorlunda. Troligen hade det inte blivit den totala överkörning det blev men att Bayern hade kunnat rubba Barca med det spel man hade igår är ytterst osannolikt.
Är detta den bästa match jag sett Barca göra? Har följt laget i 16 år nu och det har följaktligen blivit väldigt många matcher framför TV:n och flera på Camp Nou under denna tid. Det är möjligt jag har glömt bort någon match men även när man tänker efter jag kan inte påminna mig att jag sett dem bättre någon gång. De matcher som ligger närmast till hands är två El Clasicó matcher. Den ena 3-0 segern på Bernabeustadion hösten 2005 och den andra 5-0 segern på Camp Nou 1994. Den förstnämnda matchen handlade dock mycket om en viss Ronaldinho som stod på absoluta toppen. Igår var det däremot verkligen en fantastisk laginsats och det var dessutom i klubblagsfotbollens verkliga finrum.
Är vi klara för semifinal i Champions League nu? Returen ska visserligen spelas men jag kan inte tänka mig att man tappar det här. Det skulle krävas en total genomklappning i München och den kommer knappast att äga rum. I semifinalen väntar en antagligen en ”bekant” i form av Chelsea som med största sannolikhet kommer slå ut Liverpool. Inget lag har någonsin varit oslagbart men kan Barca spela lika bra när det vankas semifinal har jag svårt och se att Chelsea eller Liverpool kan rå på oss. Vi gör antagligen inte fyra mål på en halvlek mot dem men att de ska kunna hålla nollan mot ett Barca som spelar på toppen av sin förmåga är högst osannolikt. Och även om Barca inte vinner C.L. så vet alla Barcafans ändå att inget lag kan spela lika underhållande som Kataloniens stolthet.
*Avslutar den här krönikan med en hyllning till Xavi Hernandez. Barcas speldirigent stod återigen för en bländande insats, ändå var Xavi sällan det beröm han förtjänar, vilket i synnerhet gäller den svenska anglofilpressen. Faktum är att Xavi sällan ens nämns bland de s.k. experterna när man diskuterar vem som är världens bäste spelare. Endast 11 år gammal anlände Xavi till La Masia och i slutet av 90-talet förflyttades Josep Guardiolas tänkte arvtagare som speldirigent upp i A-laget. Efter att den store Pep lämnade laget som spelare 2001 fick Xavi ta över, tidigare än många räknat med.
Första åren gick det inte så bra. För rätt många år sedan nu skrev undertecknad en ”Els Cracks” artikel om Josep Guardiola. I slutet konstaterade jag att Xavi inte kunnat fylla tomrummet efter Pep. Det tycker jag fortfarande stämde när den artikeln skrevs. Xavis första år var inte så lyckade. Mycket berodde säkert på det moras som klubben befann sig i under Gaspart eran. det var först när Laporta tog över skutan som Xavi blommade ut på allvar. När det bara blev rätsida på laget visade han att han var en fullgod ersättare för Guardiola och faktiskt mer än så. Under EM förra året och den här säsongen har Xavi i mitt tycke varit bättre än Pep någonsin var och är enligt mig f.n. ohotad i positionen som världens främste spelfördelare. Xavis fantastiska passningsspel är en viktig orsak till att Barca spelar så bra som man gör, han är minst lika viktig för lagets offensiv som Messi.
Xavi är nu 29 år gammal och har rimligtvis 3-4 år kvar på absoluta toppen. Vem kommer att efterträda honom? Själv är jag skeptisk till att ta tillbaka Cesc Fabregas som ersättare. Till skillnad från vår nuvarande spelmotor har Fabregas visat att han inte alls har samma hjärta för klubben. När Xavi väl slutar kommer La Masia säkert fått fram en ny jättetalang som kan ta över.
FORCA BARCA!
