FC Barcelona - Sevilla FC 4-0
Ännu en lekande enkel seger för Pep Guardiolas drömlika fotbollsbygge, i en match där segersiffrorna borde blivit långt större än de 4-0 som lyste på tavlan när en segerrusig publik vandrade hem i Barcelona-natten. Har fotboll någonsin varit vackrare?
Hur beskriver man det obeskrivbara? Hur hittar man ord för att förklara det fantastiska konstverk som fjorton konstnärer skapade tillsammans onsdagen den 22 april? Uppgiften känns hopplös och jag vet att jag inte kommer att vara i närheten, men det här är en glad amatörs försök.
Första halvlek
Båda tränarna överraskade med att ställa över några av sina viktigaste pjäser. Framför allt var det Puyol och Messi i hemmalaget, samt gästernas väldige Kanouté som fick finna sig i att se matchen från sidlinjen. Annars var det mesta som förväntat, fast upphöjt i tio, åtminstone ur en culés synvinkel. För visst var det Barcelona som tog kommandot direkt och hade över 70 procent i bollinnehav och visst försökte Sevilla använda sina kvicka yttrar för effektiva spelvändningar. Att det i slutändan skulle leda till en kassaskåpssäker seger var inte heller överraskande, men att klasskillnaden skulle vara så markant hade man aldrig kunnat tro.
Andres Iniesta har haft en häpnadsväckande utveckling den senaste tiden och det som skilt honom från ett erkännande som en av världens absolut bästa spelare, har varit hans ineffektivitet i målskyttet. Så varför inte fortsätta på den inslagna vägen han började vandra mot Recreativo och göra ett mål innan matchen knappt börjat? Stackars Javi Vara som gjorde sin andra match för säsongen kunde bara hjälplöst se på när Iniesta skruvade in bollen i sitt vänstra kryss. Tre minuter spelade och det var bara början.
Madrid brukade kalla sig för Galacticos, men dagens utomjordiska Barcelona var den perfekta illustrationen av Vintergatan. Likt solen var Iniesta hela tiden i händelsernas centrum samtidigt som de andra nio utespelarna agerade planeter, som i perfekta rörelsemönster cirkulerade runt hans axel. I minut 16 sög den bländande teknikern upp bollen på högerkanten, spelade in bollen till Xavi som med en tiometerspass väggade tillbaka den till en framstormande Iniesta, som frispelade Eto’o till ett friläge som med vissa besvär förpassade bollen i mål. Redan där kändes det som att all eventuell spänning var försvunnen.
Barcelona malde vidare och kunde med enkelhet gjort ytterligare något mål, men den riktiga skärpan fanns inte riktigt i avsluten. Sevilla å sin sida hade några hyfsat farliga kontringar, men de få avsluten var på tok för tama och hotade aldrig Valdés. Första ronden gick solklart till Barcelona.
Andra halvlek
Sevillas tränare Jimenez fick erkänna sitt misstag och Kanouté byttes in mot den totalt misslyckade Koné redan i halvtid. Det dröjde dock inte längre än fem minuter innan allt hopp var ute. En sällsynt upprullning i straffområdet där Henry spelade in bollen till Eto’o, som skarvade vidare till Iniesta. Med en enkel bredsida spelades bollen bort från det skräckslagna Sevilla-försvaret och från straffområdets ytterkant kunde Xavi hänga upp bollen i krysset. 3-0!
Redan där låg man däst och övergödd i tv-soffan, efter överdosen av fotbollsgodis, men den största läckerbiten fanns kvar att servera. Barcelonas mittbackar vinner bollen i eget straffområde, spelar sig ur en knepig situation och sedan går bollen som på snöre genom hela laget fram till *trumvirvel* Andrés Iniesta! En ljupledspass hittar Henry som ur halvknepig vinkel slår in bollen vid bortre stolpen. Ett skönt mål för fransmannen som imponerat spelmässigt, men haft svårt att hitta målet den senaste tiden.
Sevilla tappade humör och all kämparvilja och resten av matchen blev en lekfull uppvisning i att bränna målchanser från hemmalaget. Bojan och Hleb fick skapligt med speltid och den sistnämnde visade positiva tendenser, även om det var uppenbart att självförtroende och timing saknades.
Det var ett sjungande, gungande Camp Nou som ackompanjerade Mejuto Gonzalez visselpipa när han blåste av matchen, som gärna hade fått vara för evigt.
Reflektioner
Allt vi bad om innan matchen var tre poäng och ett intakt försprång till Real Madrid, men Pep Guardiolas version av Barcelona ger alltid mer än vad man ber om. När man trott att man sett allt, hittar man på något nytt som fantasin inte kan föreställa sig. Det här om något är totalfotboll i fulländning. Idag fanns det inte en spelare som inte visade ett fullständigt register. Det var anfallare som glidtacklade, försvarsspelare som var nära på att göra mål, en 191 cm lång pivote som trippade runt bollen som en ballerina, en Andrés Iniesta som gjorde allt utom att dra på sig målvaktshandskarna. Att samtliga utespelare förutom Yaya Touré kom till verkliga avslut, utan för att en sekund äventyra defensiven, visar på en oerhört väloljad lagmaskin.
Förmågan att höja sig så fort man ställs inför utmaningar är också talande. Det är uppenbart att se hur det här laget älskar att ställas mot tuffare motstånd och segersiffrorna talar än en gång sitt tydliga språk. Riktigt hur långt det kommer att räcka är svårt att säga, men vad jag vet att vi kommer att känna oss stolta vid säsongens slut!
Målskyttar:
Iniesta (2’)
Eto’o (16’)
Xavi (48’)
Henry (54’)
Laguppställningar:
Barcelona: Víctor Valdés; Alves, Piqué, Márquez (Sylvinho, m.82), Abidal; Touré, Keita, Xavi (Bojan, m.74); Iniesta (Hleb, m.60), Etoo y Henry.
Sevilla: Javi Varas; Mosquera (Konkó, m.65), Squilacci, Escudé, Fernando Navarro; Maresca, Romaric, Capel, Navas, Koné (Kanouté, m.46) y Luis Fabiano (Renato, m.55).
Varningar: Abidal (m.35), Fernando Navarro (m.41), Mosquera (m.63) y a Alves (m.76).
Domare: Mejuto González
Publik: 76386
