En dröm som gick i uppfyllelse
Om vi kan byta roller bara för en stund:
Säg att Barcelona möter Chelsea på Camp Nou.
Säg att Keita dundrande in bollen efter 9 minuter.
Säg att domaren visade ut Ashley Cole.
Säg att Frank Lampard skickade Chelsea till finalen.
Ingen hade tyckt synd om Barcelona. De som såg matchen hade istället sagt: "Fotboll är inte rättvist", "Drogba är en vinnare" och alla hade sagt: "En match är slut när domaren blåser i sin pipa för sista gången"
Jag vet det, Barcelona vet det, Chelsea vet det och framför allt Didier Drogba vet att Chelsea skulle ha fått någon/några straffar. Jag hade inte demonstrerat om domaren blåst straff vid någon utav de tillfällena under matchen, jag tror inte att någon hade gjort det. Fotboll är inte rättvist.
Det är väldigt vagt att skylla på domaren, även fall jag förstår Drogbas ilska. Han är en vinnare. I Barcelona saknar vi den typen av karaktär. Vi är för beroende av varandra. Vårat spel vinner matcherna, inte enskilda spelare. Säga vad man vill om Drogba, men Odjuret var nära att besegra Skönheten. Drogba hade flera chanser att punktera matchen, och hans spektakel efter matchen bevisar bara en sak. Drogba är en vinnare.
Jag har sett Liverpool komma tillbaka i slutet, jag har sett Chelsea komma tillbaka i slutet. Jag har få gånger sett Barcelona göra mål i sista minuten. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag tror många hade mått bättre om Barcelona spelade ut Chelsea, men vi kunde inte. De var för bra organiserade och vi var inte på vår högsta nivå. Har man inte sin högsta nivå så väntar man till slutet för att avgöra och det var det Barcelona gjorde. Chelsea var inte "värda" att gå till final... för att: En match tar slut när domaren blåser i sin pipa för sista gången
