Gästkrönika: Ronaldinho - Messi
Ibland är vi blinda och ibland vill vi inte se vad som komma skall. Det tror jag beror på att vi inte kan tänka oss någonting bättre än det vi har. Som många äldre människor säger: Hjärnan är begränsad. Faktum är att jag nu lärt mig att förbereda mig på de mest underliga saker. Det finns inget som kan överraska mig längre.
Ronaldinho är killen från staden Porto Alegre. Han började sin fotbollskarriär som en talang i klubben Gremio. Men snabbt var Paris Saint-Germain där för att locka över honom till Europa. Det tog inte långt tid förrän Ronaldinho visade sig på allvar för alla fotbollstittare. Det var redan i VM 2002 där han var med och vann hela mästerskapet med sitt Brasilien. Han blev därefter jagad av många storklubbar världen över efter sina konster under VM. Men till slut var det Barcelona som hans hjärta slog för och staden han skulle trivas i som mest. Det tog inte långt tid där heller och Ronaldinho tog Barcelona till diverse olika titlar.
Som en följd av hans dominans på planen blev han belönad med flera olika individuella utmärkelser:
Bästa spelaren i La Liga 2004
Världens bästa spelare två år i rad, 2004, 2005
Uefa Club bästa anfallare 2004-05
Europas bästa fotbollspelare 2005
FifaPro årets bästa spelare 2005, 2006
Uefa Club bästa Fotbollspelare 2005-06
Bästa utländska spelare i La Liga 2004, 2006
Bronsbollen VM 2006
Sedan kan man inte glömma den fantastiska underhållning som han bjöd på. Själv hade jag aldrig skådat någon som med så mycket elegans kunde göra så mycket nytta för sitt lag. Han kunde vara instängd bland tre motståndare men ändå dribbla sig förbi de och förnedra de totalt. Han var livsfarlig när han hade näsan mot mål, då var han alla försvarares mardröm. När man tittar tillbaka på hans prestationer och alla magiska under han gjort under sina bästa dagar så kan man aldrig förstå sig på att en spelare kan tappa så mycket under en sådan kort tid. Jag trodde att showen på Camp Nou var slut när Ronaldinho lämnade oss.
Jag grät inte när Ronaldinho lämnade Barcelona, Jag grät bara för att jag aldrig skulle få se en underbar spelare som aldrig funnits tidigare.
Men som tur var argentinaren Lionel Messi där och torkade mina tårar. Messi kom att visa något som i alla fall jag aldrig skådat förr. Så sa jag när Ronaldinho var på topp, och det var sant då. Men Messi är något utöver det vanliga, för att uttrycka det milt. Han har visat att han inte faller, han har visat att han kan nå till målet ända från halva plan på egen hand och han har visat att ”Guds hand” inte bara tillhör Maradona.
Denna hjälte är bara 21 år. Han har all tid i världen att charma oss fotbollsälskare världens över. Han har inte fått stora individuella priser. Men om det fanns ett pris som hette ”Tack för att du räddade fotbollen” skulle det gå till Messi. Du har fått oss att glömma Ronaldinho, du har fått mig att aldrig söka och längta efter Ronaldinhos finter på Youtube. För du underhåller mig ännu mer, du är mer lekfull och dansar dig förbi försvararna, som inte ens fattar vilken dans du dansar. Jag kan bara inte hålla skrattet när jag ser Messi som en orm slingra sig förbi motståndarna. Han är helt magisk.
Bruce Lee = Ronaldinho & Jackie Chan = Lionel Messi
Nu tänkte jag dra paralleller till någonting annat men som jag tycker påminner om denna historia med Ronaldinho och Messi.
Bruce Lee är född 27 november 1940. Bruce Lee var känd för sina superslag och sparkar, där han med ett mycket kort slag kunde slå en motståndare flera meter bakåt. Han kom snabbt upp i karriären och blev kampsportens allra bäste man någonsin, en legend. Bruce Lee var mannen som blev utmanad även ute på gatan av andra Kung-Fu utövare. Men utmanarna hade aldrig en chans. Det han gjorde var någonting helt annat, någonting nytt. Han var sin tids underhållare. Precis som Ronaldinho var på sin tid.
Bruce Lee dog när han blev bara 32 år gammal och sorgen var enorm. Man ville genast ha en annan som kunde mäta sig med honom och som med samma elegans, underhålla en värld.
Då hittade man Jackie Chan som många ansett vara Bruce Lees arvtagare. Jackie Chans karriär började på 70-talet, då han jobbade som stuntman i två Bruce Lee-filmer. Senare spelade han huvudroller i alla möjliga Kung Fu-filmer, de flesta komedier. Jackie Chan är känd för att utföra sina egna stunt själv. Det är mycket sällsynt nu då datorer styr en hel del i filmer med effekter. Hans filmer innehåller en stor portion humor, de är inte allvarliga, och en Jackie Chan-film är perfekt att se på om man är lite småtrött, för man kommer garanterat inte att somna, precis som med Messi.
Jag tycker att Bruce Lee och Ronaldinho påminner mycket om varandra med sina historier och rollen de har haft, medan Jackie Chan påminner mig mycket om Lionel Messi, då båda har haft samma roller att rädda sina sporter och gör det än idag.
Jag har lärt mig att aldrig mer överraskas. Fotbollen går mot förbättring för varje dag och förhoppningsvis kommer det att komma spelare som får oss att glömma Messi, eller i varje fall inte sakna honom.
Slutsatsen leder mig in på den svåra frågan, vem kommer att bära tronen efter Messi?
