Strömberg sammanfattar Getafes säsong
I den här artikeln tar Getaferedaktionens Sebastian Strömberg er igenom hela säsongen 2008 / 2009, ur ett blått perspektiv förstås. Lagdel för lagdel och till sist ett sammandrag.
Målvakterna
Eftersom Abbondanzieri lämnade för Boca Juniors i mitten av säsongen så har en hel del målvakter stått mellan stolparna denna säsong. Jacobo Sanz spelade mest, hela 17 matcher, med 23 insläppta mål. Jacobo som nu återvänder efter lånet var helt okej och om man bortser från varningarna och utvisningen så kan man vara någorlunda nöjd med spelaren.
Stojkovic som kom på lån från Sporting i Lissabon spelade endast i fem matcher och släppte in åtta mål. Serben fick inte mycket speltid, men det berodde mest på att det var svårt att peta Jacobo.
Ustari spelade de sista matcherna, vilket gjorde att argentinaren fick ihop fem matcher. Ustari har sedan han gnällt ut i pressen växt mycket och kan nog vara etta nästa säsong.
Försvararna
I försvaret har man sett blandade prestationer. 56 insläppta mål är inte bra, speciellt inte då anfallet varit som det varit. Diaz och Cortes har skött sig bäst och spelat mest, 34 matcher. Duon har varit bland de mest stabila i säsongens Getafe. Licht (29 matcher), Mario (28) och Contra (27) har stått för blandade prestationer, positivt är att rumänen har hittat rätt två gånger. Contra är en riktigt bra spelare, särskilt offensivt, då han är på det humöret. Tyvärr har Contra också utmärkt sig negativt, han var en av de spelare som bråken i omklädningsrummet handlat om. Belenguer (14) och Rafa (14) har mestadels varit osynliga och inte stått för något jättemärkvärdigt.
Ibrahim Kas hör till den kategori som inte imponerat särskilt mycket, frågan är om man hittar honom i Madrid i höst. Signorino har inte spelat en endaste minut och kan därför inte betygsättas på något sätt, få se om fransmannen lämnar.
Mittfältarna
På mitten finns det skäl att vara nöjd. Granero har varit en mycket viktig del i slutskedet av säsongen och spelade också mest av alla på mitten, 35 matcher. Fem mål har varit signerade av Granero, det kunde ha varit fler. En annan som imponerat är Casquero (34 matcher). Casquero har funnits i målprotokollet lika många gånger som Granero och även varit en av de mest omtalade i El Geta, mest i positiva ordalag. En miss är straffmissen i förlusten mot Real Madrid.
Gavilan (32 matcher, tre mål) har också utmärkt sig positivt och vissa gånger varit en mittfältsmotor i stil med Granero och Casquero. Polanski (26) och Celestini (22) har varit komponenter på mittfältet som man kunnat lita på, men har inte gjort lika mycket väsen av sig som de tre ovanstående. Guerron har varit en stor besvikelse, trots 14 matcher så har nyförvärvet från Ecuador inte alls motsvarat förväntningarna, men visst, det är hans första säsong i Spanien. Adrian har spelat fem matcher och visat prov på vilja i de här matcherna, men det är allt. Mario Cotelo fick till slut spela i två matcher, totalt tio minuter.
Anfallarna
I anfallet hittar vi Soldado, Uche, Albin, Manu del Moral och Kepa. Soldado har tillsammans med Granero varit den mest tongivande spelaren i El Geta. I början såg det inte så väldigt bra ut för anfallaren, men nu då säsongen är slut så kan vi bara konstatera att det varit en rätt så bra säsong för Soldado. 13 mål på 34 matcher är okej. Soldado är en stor tillgång för Getafe och man borde göra allt för att hålla honom kvar nästa säsong. Uche har gjort en mindre bra säsong och slutade på sju mål på 33 matcher. Ingen jättebragd, men bättre än många av hans kollegor. Albin har även gjort sju mål, men jag tycker ändå att han stundtals visat att han har potential, något som även andra klubbar har lagt märke till, tyvärr.
Manu (29 matcher, fem mål) har tyvärr inte varit lika bra som förra säsongen, men ändå varit en frisk fläkt då han kommit in i slutskedet av en match.
Kepa, med fyra matcher, har det fortsättningsvis svårt i Getafe och har således inte bidragit med mycket, men potential finns.
Säsongen i ett nötskal
Om inte för det positiva slutet på säsongen så skulle jag inte ha tvekat med att säga att säsongen varit en katastrof. Vi slutade i sista stund ovanför strecket, men det var på en hårsmån (endast bättre målskillnad med ett mål räddade oss). Getafe har spelat ostabilt och stundtals oinspirerat och låtit motståndarna ta kommandot. Vi har gjort bra ifrån oss mot t.ex. Real och Barcelona, för att sedan falla handlöst mot bl.a. Osasuna. I Copa del Rey gick det riktigt dåligt, uttåg mot Osasuna i sextondelsfinalen. I omklädningsrummet har det varit problem med bl.a. Ustari och Contra, vi har missat sex (!) straffar under säsongen, där har många poäng uteblivit. Alla fans har inte heller litat på Muñoz och följdaktligen fick han gå i april. Vi har också haft maximal otur, allt kan förstås inte skyllas på det, men vissa matcher har varit en riktig mardröm att beskåda. Kort sagt, så har det varit en turbulent säsong för alla involverade i Getafe CF.
Det blev alltså till slut en sjuttonde plats med 42 poäng, 50-56 i målskillnad. 10 vinster, 12 oavgjorda och 16 förluster är saldot på 38 matcher. Placeringen är den sämsta sedan Getafe gick upp och en klar försämring från fjolårets 14:e plats.
Efter att Míchel kom såg man en positivare anda i klubben som till sist möjliggjorde ännu en säsong till i Primeran, så det kunde ha gått värre. Inte mycket, men lite iallafall. Jag har länge vidhållit att Getafe skall klara av en plats på den övre halvan, det tycker jag att vi har potential och spelarmaterial till. I ljuset av det så kan man se 2008 / 2009 som urusel, men jag tycker vi skall se säsongen som ett mellanår efter äventyret ute i Europa med Laudrup.
Skall man nu till sist ta ut säsongens bästa respektive sämsta match så är vinsterna mot Sporting (5-1), Real (3-1) och Osasuna (3-0) de bästa. Förlusterna mot Osasuna (2-5), Real (2-3) och Valencia (1-4) hör till de sämsta.
Källor: Marca.com, Wikipedia.org
