Krönika: Eto'o – en sann superhjälte
Vissa har Stålmannen - andra Fantomen eller Hulken. Själv växte jag upp med Spindelmannen. Varje månad sprang jag ner till den lokala Konsum-affären för att se efter om det nya numret med nya äventyr hade kommit till hyllan. Oavsett vilken superhjälte man väljer att följa så karaktäriseras dessa bland annat genom övernaturliga förmågor. Sådant som vi vanliga, dödliga, människor inte har och därmed fascineras av. Vi beundrar dem för deras makalösa och spektakulära "krafter". De räddar oskyldiga i nöd var och varannan dag. En av dessa är Samuel Eto'o Fils - den ende mannen i FC Barcelonas 110-åriga historia som gjort mål i två olika Europacup/Champions League-finaler.
Samuel Eto'o landade med flygplanet ensam i ett främmande land 1997 utan att kunna ett ord av det främmande, nya språket.
Efter en tid i främst Real Madrids B-lag och utlåningar till mindre spanska klubbar hamnade han till slut i Mallorca. På turistön blev han en publikfavorit innan den då fortfarande relativt nye Barca-presidenten Joan Laporta fick upp ögonen för honom.
Peter Parker var känd (eller rättare sagt okänd) som en oskyldig liten keminörd, men ett spindelbett skulle komma att förändra hans liv. Han kunde därefter dra på sig sin rödblåa dräkt och bli allas store favorit.
Det blev också Eto'o efter att han gjort detsamma.
Förvisso var Sammy redan en hyllad hjälte på "Mallis" men fortfarande relativt okänd för massorna.
Han kom till en klubb i spillror som säsongen innan så sakteliga börjat vägen mot den yppersta toppen igen i och med Ronaldinhos intåg.
När Eto'o nobbade den onda sidan för att skriva på för de (i mina ögon) goda dröjde det inte länge innan han växte så det knakade.
Man tvivlar på att de finns - men när den lille pojken på New Yorks gator får en skymt av sin superhjälte som räddar en folkmassa från Green Goblin får han bekräftelsen att Spindelmannen verkligen existerar på riktigt och är så fantastisk som alla har sagt.
Samma känsla hade jag inledningsvis om Eto'o. I min unga, försvenskade och demokratiska syn på fotboll tvivlade jag på att Eto'o skulle vara rätt man att efterträda Patrick Kluivert. Ansåg att Sammy var för lite lagspelare - han tog helt enkelt för mycket plats i min kära klubb.
Han var ingen hjälte, ingen stjärna som förtjänade att ta så mycket plats.
Men med tiden (läs: månader senare) mognade dock mitt synsett och i dag har jag mycket att tacka Eto'o för min syn på dagens internationella fotboll.
För Peter Parker och de flesta andra superhjältarna är det alltid oerhört viktigt att inte röja sin identitet. Lois Lane vet inte att hon kysser sin arbetskollega Clark Kent samtidigt som hon kysser Stålmannen etc.
Eto'os identitet har dock aldrig varit särskilt hemlig.
Tack vare sin närmast läskiga målfarlighet och snabbhet har han blivit en av världens absolut främsta anfallare under 2000-talet. Inne i boxen är det få som kan matcha Eto'os effektivitet. Hans superkrafter har bevisats gång på gång - efter skadan 07/08 kom han tillbaka bättre än någonsin, han har visat Barca vägen i två Champions League-finaler och är därmed den ende spelaren i klubbens 110-åriga historia som hittat nätmaskorna i två Europacup/CL-finaler och han gjorde ju dessutom under föregående säsong det snabbaste hat-tricket i klubbens historia i mötet med Almería.
Att häckla sina fiender genom att fälla spydiga och roliga kommentarer mitt i stridens hetta går att läsa på var och varannan serieruta i tidningarna - det blev Spindelmannens adelsmärke.
När Eto'o efter ligasegern 05/06 utbrast i ett välkänt "Madrid, cabrón, saluda el campeón" (som man kan tycka vad man vill om) visade han att han läst på superhjälte-manualen.
Men han har även fått tagit en hel del skit genom åren och blivit bespottad. Detta genom rasistiska ap-ljud från läktarplats.
När sedan Eto'o under årets säsong svarade på att Pep Guardiolas förklaring att han inte ingick i klubbens framtidsplaner med en rekordsäsong med totalt 30 ligamål visade han att det är få - om ens någon - som kan tysta honom.
Superhjältar stannar dock inte alltid kvar.
Den lille New York-bon får bara under en kort sekvens bevittna Spindelmannens hjältedåd, men kommer för evigt att minnas detta fantastiska ögonblick.
Eto'o har varit klubben trogen länge och vad som än händer i sommar (troligtvis inom de närmaste dagarna) kommer han förevigt att bli ihågkommen som en vinnare och stor målskytt - en av de största i klubben någonsin. Precis som Spindelmannen har Sammy nya människor (läs fotbollsklubbar) att rädda och som culé skulle jag vilja tacka för att jag varit med och upplevt Eto'os tid i klubben, med Trippeln som främsta minne samt målen hela fyra el clásicos.
Till slut växte jag ifrån Spindelmannen - men istället fyllde jag mitt tomrum med nya hjältar.
Jag fann en annan tidning på seriehyllan på Konsum. På omslaget fanns en maskerad man omgiven av fladdermöss. Han skulle komma att bli min nästa superhjälte för många år framöver...
