Ett öppet brev till Zlatan
"Hejsan, Zlatan Ibrahimović.
Jag välkomnar dig till Barcleona. Det är en vacker stad. Camp Nou är en vacker arena. Och jag tror att du kommer att trivas. Det är ett stort steg att komma från Rosengård och nu synas på de största arenorna i Europa. Du är en förebild för många unga människor i Sverige. Just nu vill jag att du glömmer Italien, glöm Milano, glöm Moratti, glöm Mourinho och glöm Inter.
Du kommer som den störst lysande stjärnan till ett fotbollslag vars tränare desperat söker efter en stark anfallare. Du är svaret på Guardiolas böner. Men om du för en sekund sätter personliga intressen före laget så kommer din karriär i Barcelona vara kortvarig. I den här klubben uppskattar vi inte individualister. Vi är enhet. Vi springer inte iväg ensamma efter att vi gjort mål, vi beter oss inte respektlöst mot motståndare och vi tystar inte vår hemmapublik.
Jag vet att din roll i Inter passade dig bra. Du fick göra lite vad du ville. Glöm allt det där nu. Du är i Barcelona nu. Du kommer aldrig att bli nummer 1 i klubben, lika bra att få det överstökat nu. Det finns spelare i klubben som kommer från ungdomsakademin som skulle göra allt för den här klubben, det finns spelare som har spelat i den här klubben i flera år som förstår att Barcelona är mer än en klubb, och det finns de spelare som aldrig kommer att förstå budskapet och det är dem spelarna från förr som vi inte minns idag.
Jag vet att du innerst inne är en vinnare, jag vet att du också är ödmjuk. Den tuffa attityden skyddar dig mot omvärlden och den skrämmer motståndare. I Barcelona måste du släppa den. Vet du varför Guardiola envisas med att spela med Henry? Med tanke på att Henry kanske är den största spelaren i Arsenals historia, så har han tagit en roll i Barcelona som han aldrig någonsin skulle bli ombedd till att göra i Arsenal. Och det är det som gör Henry fantastisk. Det enda Guardiola kräver av sina spelare är strävan. Han kan förlåta förluster, men han förlåter aldrig spelare som inte strävar. Följ honom
Mohamed Ahmed."
