Krönika: Inför starten - Nu börjar Zhowen!
Florentino har alltid betraktats som en entreprenör, lite beroende vart man kommer ifrån så placerar man honom i positiva respektive negativa fack. Hela världens moralpredikanter kan skrika bäst de vill om inflation och fallen regnskog – det skiter Pérez blanka fan i – han ska bygga ett fotbollslag och det ska bli bra, riktigt bra.
Lagom till att sommaren blir höst i vårt avlånga land så börjar den äntligen, den numera mest stjärnfyllda ligan sparkar igång till helgen. Stoke – Hull och Häcken – Trelleborg får ursäkta men det är den spanska ligan som kommer att beröra ute bland stugorna när temperaturen sjunker under noll och solen går på sin patenterade semester.
Att man under våren kunde ana vad som var på väg låter vi vara osagt men förhoppningen var att det skulle hända ”något” i den spanska huvudstaden. Juande Ramos och Ramón Calderón gjorde förvisso sitt bästa för att väcka liv i laget lagom efter nyår och det höll på att räcka men visst kändes hela våren som en enda lång transportsträcka mot sommaren som lovade guld och gröna skogar.
In kom han, byggmästaren med de blåaste av kostymer och Fabio Capello-slipade glasögon. Trots att trippeln var bärgad uppe i Katalonien så riktades alla blickar mot den kungliga huvudstaden – vad skulle han nu hitta på Don Pérez? Månne ett galaktiskt lagbygge igen kanske? Version ett hade emellertid floppat trots en väldigt bra start när Vicente Del Bosque styrde skutan men laget saknade balans och Pérez fingrar gled allt längre ner i syltburken – se men inte röra.
Florentino har alltid betraktats som en entreprenör, lite beroende vart man kommer ifrån så placerar man honom i positiva respektive negativa fack. Hela världens moralpredikanter kan skrika bäst de vill om inflation och fallen regnskog – det skiter Pérez blanka fan i – han ska bygga ett fotbollslag och det ska bli bra, riktigt bra.
Samtidigt som Real Madrid köpte Kaká och Ronaldo för gastronomiska summor så försökte andra klubbar hänga med i svängen. Nyrika City budade på halva världen och har likt Real Madrid handlat spelare för miljarder denna säsong – skillnaden var bara att Real Madrid som vanligt fick ta skiten från alla skojfriska jante-människor runt om i världen som för alla bär i skogen inte kunde förstå hur klubben hade råd. Att en klubb som City helt plötsligt kunde köpa spelare på löpande band var inte intressant att fördöma på något vis – vars ägare är så rik att han äger sanden i Dubai.
Fyra kråkor som älskar att kritisera Real Madrid är Joan Laporta, Alex Ferguson, Michel Platini och Johann Cruyff. Det är viktigt att ta till sig kritik och personligen köper jag en del rakt av men det beror lite på om man lever som man lär.
Michel Platini är president för ett av fotbollens högsta organ, UEFA. Han ska dels av den anledningen inte ens uttala sig om Real Madrids affärer och dessutom är han mannen bakom mängder av förändringar som kommersiellt sätt gynnat UEFA enormt – allt handlar som vanligt om pengar, även för Platini.
Sir Alex Ferguson som inte ens kunde tänka sig att sälja virus till packet i Real Madrid kunde däremot tänka sig att sälja en portugis om han fick en miljard kronor. Nu kan han även tänka sig att köpa spelare från Real Madrid, virusskyddade eller inte. Skotten är på intet sett urskiljd från mängden, han vet mycket väl vad branschen handlar om och han själv har inte tvekat att via medierna sätta press på eventuella värvningsobjekt eller att betala flera hundra miljoner kronor för en spelare – vi sitter alla i samma båt.
Joan Laporta må vara en extremt framgångsrik president men han är okrönt kungen av hyckleri. ”Barcelona skapar mästare, Real Madrid köper dom” är en Laporta-klassiker som han har fått käka upp ett par gånger nu. Så vitt jag vet så var Zlatan redan en mästare när han för en halv miljard och en skyttekung anlände staden. När sedan samma klubb köper en ukrainsk försvarare vars namn är outtalbart för en kvarts miljard så konstaterar jag återigen om Laporta lever som han lär? Nej, det gör han ju inte.
Sist men inte minst fotbollsciceronen Johann Cruyff vars två största intressen är att röka gula Blend utan filter och kritisera Real Madrid. Går det ens en vecka numera emellan holländarens uttalanden om Real Madrids göranden? Likt Ferguson så verkar människan aldrig nöjd eller inte speciellt harmonisk heller för den delen med.
Men Real Madrid berör ute i hyddor och stugor, så är det bara. Vissa saker känns helt klart befogade, man kan ifrågasätta vart ifrån pengarna kommer och man kan kritisera enskilda köp som landar omkring en miljard. Det är klart osmakliga summor men det är så marknaden ser ut och oavsett vad det fyra kråkorna säger så är det inte Real Madrid i ensam majestät som skapat den marknaden. Annan kritik är däremot baserat på ren okunskap och avundsjuka.
Ur ett svenskt perspektiv växte naturligtvis statusen på den spanska ligan enormt den dagen Barca gjorde klart med Zlatan. Inte nog med att Kaká och Cristiano finns i Madrid – Zlatan och Messi finns i Barcelona. Bra ur den aspekten att ligan uppmärksammas ännu mera, dåligt ur den aspekten att svensk media sänkt sig till oanat låga nivåer. ”Här testar Aftonbladet Zlatans hotellfrukost”, ”Här går Zlatans fru in i fel hiss” och ”Här skrattar han med Messi” har blivit vanliga rubriker. När Zlatan slog ett väggpass till Messi som mycket vackert nätade mot Athletic i Supercopa så hette det efter att ”svensken” via en mästerlig, briljant, fenomenal Zuper-klack spelat fram Messi till målet.
Jag vill egentligen inte raljera alltför mycket om detta, jag är tacksam över att ligan uppmärksammas och att svensk tv sänder fem matcher i veckan men lite rim och ranson hade inte skadat. Personligen hade jag äcklats av detta tunnelseende om en svensk superstjärna hade spelat i Real Madrid. Det kritiska ögat försvinner – eller det förblindas – och det är aldrig bra i längden.
Ligan är het, inget snack om den saken men visst lutar det åt att det återigen blir ett tvålagsrace mellan Barca och Real Madrid. Bakom denna bländande duo finner vi som vanligt Villarreal, Valencia, Sevilla och Atlético Madrid där jag ändå mot en del av expertisen tror på Valencia. Spanska stjärnor som Silva, Mata och Villa lyfter Los Ché. Atlético däremot är alltid Atlético. Värvningen av Sergio Asenjo är riktigt smart men det är som vanligt backlinjen som fäller klubben, offensivt har man ligans mest dynamiska anfallspar i Kun/Forlán.
Sevilla och Villarreal är alltid att räkna med och kan Valverde föra vidare det Pellegrini så framgångsrik byggde upp så kan man bli att räkna med bakom Real Madrid och Barcelona.
Att spekulera i vem som till sist tar hem det är alltid kul att göra och lika givet som att solen alltid går upp på morgonen så tror jag på mitt eget Real Madrid. Det som talar för är den nyvunna bredden och hungern att ta revansch. Dessutom besitter Real Madrids trupp en balans som saknats tidigare. För våra antagonister i Katalonien talar ett fantastiskt grundspel för guld, det som talar emot är en svagare bänk och en eventuell mättnad efter trippeln.
Oavsett vad så blir det otroligt spännande och när El Clásico står bakom dörren så finns det flera stjärnor på planen än på himmelen. Att dessa jättar även gör upp om Champions League-pokalen är inte helt otippat. Finalen spelas dessutom i Madrid på Bernabéu och frågan är om ett gammalt nervvrak som undertecknad klarar en sådan final?
Showen kan börja.
