Barças bollinnehav beror inte i första hand på passningarna
Barcelona för i stort sätt alla matcher det spelar. Om inte bollinnehavet överstiger 75 % så tycker jag egentligen det inte är speciellt märkvärdigt. På sätt och vis tror jag att jag väntar på den matchen Barcelona har över 90 % bollinnehav. I dagsläget känns detta inte som en omöjlighet.
Kommentatorerna brukar ofta också kommentera detta och säga att det är ”typiskt Barçalir”. ”Inget annat lag i världen har detta passningsspel.” Ja, ni vet. Fast det är inte sällan som dessa kommentarer efterföljs av klagomål på att Barça egentligen inte skapar något. Ibland (som var fallet mot Sporting i måndags) har till och med motståndarlaget en eller två riktigt farliga målchanser medans Barcelona endast provat på något enstaka distansskott utan någon som helst fara för motståndarmålvakten.
Emellanåt så kan man gå och ta en kaffe medans Pique och Puyol står och slår ett tiotal passningar mellan varandra utan att något egentligen har hänt. För oss i TV-soffan. För motståndarlaget är det någonting helt annat. Det är en hypnos. Men mer om detta senare.
Hemligheten till Barcelonas bollinnehav ligger enligt mig inte alls i deras passningsspel. Det ligger i deras spel utan boll. För ett slag sedan var Pep närvarande som gästföreläsare vid en tränarclinic och jag minns fortfarande en av hans kommentarer: ”När vi inte har bollen, ja, då måste vi ta tillbaks den. Vi behöver bollen.” Det är nästan irriterande logiskt. (I artikeln ¡Corred, cabrones, corred! står mycket intressant om Guardiolas tränarfilosofi och jag rekommenderar den varmt.)
När Barcelona inte har bollen springer de nästan frenetiskt för att få tillbaks den. Bojan jagar och stressar i anfallsposition som om det vore i ett friläge i eget straffområde. Att försöka spela igenom Barcelonas innermittfält kan liknas vid att ta ett basebollträ och slå på ett getingbo för att se om något händer. Hur många gånger har man inte sett tre Barçaspelare attackera en felvänd motspelare i mittcirkeln och vinna tillbaks bollen?
Detta spel har däremot sina nackdelar. Ibland känns det ju lite knattemässigt ut när alla Barcelonas spelar jagar boll. Skulle motståndarna mot förmodan ta sig förbi maraton-Bojan, Pedro och getingarna på mittfältet så brukar det finnas rätt mycket yta att spela på. Tyvärr är ju inte Pique och Puyol de snabbaste backarna i världen, men låt oss hoppas på att detta inte händer alltför ofta.
Till skillnad från många andra tränare så följer Pep sin filosofi blint. Det är också det som var nyckeln till hans framgång förra säsongen enligt mig. Detta tror jag också är en nyckel till varför det går så bra för Barças ungdomsspelare i Peps lag. Om man ser det från den individuella synvinkeln så har ju varje enskild spelare väldigt lite spel med boll, och utan boll är det faktiskt inte så stor skillnad mellan Zlatan och Jeffren. Om fotboll vore ett spel utan boll så hade jag hellre haft knatteligan (Bojan, Jeffren och Pedro) på topp än supertrion (Messi, Zlatan och Henry). Peps ord tror jag ständigt återfinns i knattarnas bakhuvuden: ”¡Corred, cabrones, corred!” Självklart är ju nu inte fotboll ett spel utan boll så missförstå mig rätt i denna punkt.
Det är här hypnosen kommer in i bilden. När motståndarna väl har tappat bollen till Barcelona så börjas det. Pass efter pass efter pass. Barcelona strukturerar sig mer och mer för varje ny passning medans motståndarna blir mer och mer ostrukturerade. I vissa fall har jag undrat om fotbollsspelarna som gästar Nou Camp kanske måste sätta sig ned för att de bli yra. Tänk er själva hur frustrerande det vore att hålla bollen i någon kort stund för att sedan tappa den och behöva springa och jaga boll resten av matchen. Det är därför motståndarlaget blir så mycket tröttare än Barcelona de sista minuterna i matchen. Minns ni Overmars mål mot Liverpool i Champions League? Barcelona nöter sönder motståndarna (fysiskt och psykiskt) för att sedan slå till med otrolig precision för att ta hem segern. Det kanske inte fungerar alltid, men sett över en hel säsong så fungerar det ju bevisligen.
Mer beröm måste ges åt de spelarna som gör ett hästjobb i att vinna tillbaks bollen. Bra kämpat! Bara för detta ska man ju inte blunda för all den talang som finns i laget. Jag är själv hängiven Barcelonasupporter och jag vet att det inte bara är att springa som gäller om man vill spela i världens bästa lag. Men tillvidare skulle jag vilja avsluta med en kommentar och en liten piska till vår svenska man på plats i FCB: ”¡Corre, Zlatan, Corre!”
