Framgångsreceptet för FC Barcelona
Alla de fantastiska målen, alla de fantastiska stunderna, alla minnen från förra säsongen kan vi sammanfatta med ett ord. Men innan vi gör det så vill jag bara påminna er om att det kunde ha blivit Mourinho istället för Guardiola.
När jag tänker på att det kunde ha blivit José Mourinho istället för Pep Guardiola så kan jag inte låta bli att rysa. För jag har nu insett att Mourinho aldrig någonsin hade klarat av det Guardiola klarade av under sitt första år som tränare. Mourinho hade vunnit titlar i Barcelona – lita på det. Men Mourinho hade inte klarat av att vinna 3 titlar under en säsong. Och det är för att han saknar något som Guardiola besitter i överflöd.
Rijkaard hade ett lag som han själv kallade för ett självspelande piano. I slutet av hans Barcelona-karriär så sluta pianot spela. Pianot behövde en dirigent, en dirigent som tryckte på rätt noter. Guardiola blev den dirigenten som tryckte på rätt noter och pianot spelade nu mycket vackrare musik. Augusti 2008 så tog Guardiola micken innan Gamper-matchen och sa: ”Spänn fast säkerhetsbältet, för att vi ska ha kul” Det han glömde förmedla var att de andra lagen i Spanien och Europa skulle göra liknande för de fick åka på en åktur som de sällan hade skådat. Och jag säger det igen – Jag kan sammanfatta framgångarna i ett ord.
Guardiola lovade att laget skulle springa, Guardiola lovade att laget skulle sträva. Han kan förlåta en förlust, men han förlåter aldrig om laget slutar sträva. Budskapet var enkelt: ”Följ mig och vi kommer att lyckas” Och som han lyckades. Ett ord – kom ihåg det.
Attack är något som kännetecknar Barcelona. Om Barcelona inte attackerar, skapar de inte chanser för att göra mål och på så sätt ger det motståndaren en chans att komma in i matchen. Barcelona var inte ett nummer för stort för Bayern München, de var 3 eller 4 nummer för stora. April förra säsongen så kom Bayern München på besök och de lämnade Barcelona med skammen, men de ska inte vara besvikna. De fick se hur Gud ville att fotboll skulle spelas, men det är matchen i returen som jag höjde mina ögonbryn och ifrågasatte Guardiola. Idag ifrågasätter jag inte honom och jag förstår varför nu. I returen ställde Guardiola upp med en väldigt stark elva. Valdés, Dani Alves, Puyol, Pique, Xavi, Iniesta,, Yaya, Eto’o, Messi för att nämna några. Han hade kunnat lämna några hemma, han hade till och med kunnat lämna några på bänken, men inte Guardiola. Och det är därför FC Barcelona nådde framgångarna förra säsongen.
Guardiola värdesätter strävan väldigt högt. Utan det kan vilket lag som helst slå Barcelona och det vill jag hålla med om. Och en ingrediens är att visa respekt för motståndarna. När Villarreal besökte Camp Nou sa Guardiola: ”Nu kommer ett lag som vi bara har slagit 3 gånger på hemmaplan. 3 gånger på 10 år” Respektera sina motståndare är en faktor som har gjort att Barcelona har kunnat vinna 3 titlar. Samma respekt som han visar alla lag visade han Real Madrid. En match där Madrid på allvar skulle hota om ligatiteln. En reporter frågar: ”Ska vi avskriva Real Madrid från ligatiteln” – ”Avskriva Real Madrid? Du tar misstag. Om du avskriver dem så tar du misstag.” Han bad sina spelare att vara modiga. Han påminde dem om att inte vara rädda. Ta ett steg framåt. Barcelona kunde nu inte gömma sig bakom fantastiska resultat, de kunde inte gömma sig i toppen längre. Och det var då spelarna höjde sig. Och som de höjde sig…
Mourinho saknar det Guardiola besitter. Mourinho hade klarat av att vinna titlar, men han hade inte klarat av att vinna 3 titlar på en säsong. Han saknar ödmjukheten. Mourinho lever i en värld där anser sig själv vara bäst. Han talar och syns i media, medan Guardiola talar och syns på plan. När Skysports intervjuade Guardiola efter Champions League-finalen så säger reportern att Manchester United kom med vetskapen att de kunde bli den enda klubb som kunde få behålla bucklan. Och frågade Guardiola om det är hans uppgift till nästa säsong. Och innan jag citerar Guardiola vill jag bara påminna om att han vann 3 titlar under sin första säsong, slog rekord till höger och vänster, vann på Bernabeu med 6-2, det enda spanska lag som vunnit trippeln. Tänk er all den euforin som han känner, all det adrenalin han har i kroppen…
”Det tar tid, min vän, det tar tid. Vi måste vila och nästa säsong ska vi förbereda oss. Det har aldrig hänt att ett lag vunnit Champions League och behållt den för att det är så svårt. Från och med nu kommer alla lag att vilja slå oss. Vi måste vila och vi måste vara ödmjuka”
