Krönika: Guti dansar bäst under en stjärnfylld himmel
Stjärnorna kommer och går men Guti består.
Han är vår rockstjärna, han är vageln i ögat på motståndarsupportrarna – blott hans blonda kalufs provocerar folk som anser sig själva lika lugna som en buddistisk munk. Guti är en överlevare, han har hållit huvudet ovanför vattenytan i tio år, trots att namn som Makélélé, Cambiasso, Zidane, Figo, Beckham, Kaká och Ronaldo funnits eller finns i klubben.
Tro inte att Guti spelar i Real Madrid bara för att han anses som en skön snubbe på pubarna bakom Bernabéu. Tro inte att Guti spelar i Real Madrid av barmhärtighet. Guti spelar i Real Madrid för att han år efter år bevisar sin klass. Det är sant – det skeptikerna alltid skriker ut – han är ojämn. Rentav lika ojämn som ett Ronaldinho-leende. Om dalarna är djupa som en svensk statsskuld så är topparna lika höga som det högsta av berg i Himalaya.
Igår lobbade Guti in en boll som bara Guti kan göra så vackert och elegant. Mot Espanyol nätade vicekaptenen och krönte kronan på verket med en patenterad genomstickare till Ronaldo. Sextio meter, yttersida mellan innerback och ytterback.
Visst, jag svävar iväg på smått romantiska och rosa små moln här. Men i tider som dessa, när spelare kostar över en miljard kronor och klubbar med högre personalomsättningar än i en städfirma så bultar varje fall mitt hjärta lite extra för spelare som Guti, Iker och Raúl. Jag är rätt säker på att våra vänner i Katalonien hyser samma känslor för Iniesta, Puyol och Xavi.
Guti kommer inte vara ordinarie denna säsong, men han kommer att finnas med. Han kommer vara Superettan-dålig i hälften av matcherna, säkerligen. Men allt som oftast kommer vi få se den blonda rockikonen ståendes där på mitten – ständigt med blicken uppåt och ständigt med bollen klistrad vid sin magiska vänsterfot.
Ge folket vad det vill ha och förtjänar. Ge oss bara Guti.
