Veckans Alavi
Alavi tar tempen på fotbollseuropa, på gott och ont.
Jag tycker att vi ska börja på hemmaplan denna vecka. En bajare som sket på bussen i veckan. Nej, jag orkar verkligen inte..
England
Det var bara en tidsfråga trodde många och nu har det hänt. Under veckan beslöt sig Sol Campbell sig för att packa väskorna och försvinna så långt bort från Notts County möjligt. Svennis har naturligtvis gått ut och visat sitt missnöje. Men förstår inte hur Svennis ens kan vara besviken? Visst Campbell skrev på ett bindande kontrakt men hur kan man som spelare välja bort Premier League för spel i en av de lägre divisionerna? Speciellt efter dem meriter Sol Campbell har i bagaget och att han fortfarande är eftertraktad. Nåja, tycker ändå att hans motivering till detta beslut är klockrent, laget är för dåligt.
***
Det är ungefär en vecka sedan det galna Manchester-derbyt ägde rum. Det var längesedan man fick se ett sådant derby med ett sådant ”Lucky Luke-tema”. Det var precis som i den gamla västern där alla drog sitt vapen. Jag finner en punkt väldigt fascinerande och det fantastiska är inte att City lyckades komma tillbaka tre gånger. Inte heller har det någonting att göra med Bellamys högersving på en supporter. Varje dag trycktes det nya nyheter och uppdateringar kring matchen. Nyheter som Rooney vs Tevez, Tevez vs Sir Alex med mera. Jag såg inte en enda nyhet eller ens en notis som hade med Michael Owen att göra. Jag menar här sitter vi och tittar på ett Manchester-derby med mycket kamp. Vem får då avgöra matchen? Jo, en kille från Liverpool. Det säger allt mina damer och herrar.
***
Diouf..Diouf och återigen Diouf. Vad ska jag säga? Vad kan jag säga om denna spelare? Den gode El Hajdi Diouf har skämt ut sig ännu en gång. Denna gång genom att skrika åt en bollkalle lite mindre väl valda ord. Detta är inte första gången och säkerligen inte den sista gången vi får höra något liknande från Diouf. Jag menar vem minns inte när han skämde ut sig med denna filmning? Om det är så att du har glömt bort det, ger jag dig chansen att åter få se lite av den magi som El Hadji Diouf besitter.
Italien
Det har varit mycket skriverier om Totti denna vecka. Först handlade det om att han (enligt honom själv) ska ha tackat nej till både Barcelona och Real Madrid under sina glansdagar. Sedan handlade det om hur AC Milan ville ha honom när han var väldigt ung men efter den nyheten tog allt en ny sväng. Roma-fansen kastade nämligen tillbaka hans tröja på planen nyligen efter en match. Jag ska försöka se om jag fattat det rätt: Barcelona, Real Madrid och Milan ville ha hans tröja men de egna supportrarna kastar den? Nu vet jag att Totti är betraktad som Messias i Rom men varför kasta tillbaka hans tröja på planen? Lite ironiskt får man säga att detta är.
***
Det har spelats fotboll i Serie A denna vecka och vad kan jag då säga lite kort? Milan fortsätter att gå på kryckor utan en riktig stabilitet någonstans på planen. Det blev torsk mot Udinese och frågan är om inte Milan redan nu visar att de inte håller för guldet? Värsta antagonisten Inter är fortsatt stabila i Serie A och såg till att vinna med 3-1. Eto’o kan vara säsongens bästa nyförvärv sett till antalet mål han producerar i Italien. Sedan har vi Juventus som var illa ute tills Trezeguet kom in och kvitterade mot Genoa, en match som slutade 2-2. Jag kan förstå att Juventus-supportrarna var besvikna, hade jag också varit om mitt lag gjort fyra mål varav två dömts bort för offside.
***
Jag måste säga att jag älskar den italienska median. I veckan har italiensk press hävdat att det fanns en anledning till varför Zlatan inte presterade mot Inter. Zlatan spelade dåligt på grund av att en unge inte hälsade på honom innan avspark. Jag har sagt det en gång och jag säger det igen, Italien är ett underbart land..
***
”Han har inte de känsliga fötterna och lungorna längre” detta kommer från Zbigniew Boniek angående Ronaldinho. Tydligen är det fler som ser det Berlusconi och Galliani inte ser hos Ronaldinho.
Spanien
Först och främst vill jag ta upp ryktet angående en viss Tottenham-spelare. Det har ryktats om att Giovanni Dos Santos ska ha varit på väg tillbaka till La Liga. Det är Deportivo som ryktats vilja ha honom och tyvärr för Deportivo-fansen verkar det inte bli någon affär. Det är lite Ronaldinho-varning på denna Dos Santos. Han åkte iväg till England för att få rutin och utvecklas som en fotbollsspelare. Det enda han lyckats med i England är att visa hur man sumpar sin karriär genom sprit och party. Var inte Ronaldinho hans förebild?
***
Barcelona och Madrid fortsätter att vinna sina matcher samtidigt som konkurrenterna tappar poäng. Valencia vad är det som händer? Jag som hoppades på det laget och trodde att de skulle haka på ganska ordentligt. Men så förlorar klubben mot Getafe? Jag förstår ingenting just nu och undrar egentligen vad David Villa känner angående att han stannade kvar i klubben. Jag antar att Valencia kommer vakna när de riktigt stora matcherna kommer spelas. Atlético Madrid har det jobbigt de också, som vanligt. De har en bra förstaelva men lyckas ändå på något sätt inte ha mentaliteten för att vara en toppklubb.
***
Jag fick mig ett gott skratt i veckan när jag läste att Ariel Ortega var nära en comeback i landslaget. Ariel Ortega? Okej, jag var väldigt fundersam när Maradona tog ut Martin Palermo men Ortega? Maradona visar tydligt att han saknar gamla spelare som gjort sitt. Vad skulle Maradona ha visat med detta val? Konsten att visa hur man som argentinare pissar på Argentinas flagga och all den värdighet som den står för utan att ha några skuldkänslor. Men som tur finns det lite vett kvar någonstans hos honom. Han har nu äntligen tagit ut Higuain till landslaget, frågan är om det är hans eget val eller det argentinska fotbollsförbundet som krävt detta?
***
Veckans citat kommer denna gång från England och en person som varit med på många förstasidor under den senaste tiden. Emanuel Adebayor försökte med alla medel få Arsenal-spelarna ur matchen. I veckan fick han en fråga om hur han verkligen känner för Arsenal-spelarna, hans svar?
”Jag ser dem som mina bröder”. Japp Adebayor, vi kunde verkligen känna syskonkärleken.
