Legenden om Pep Guardiola, Del 1

Det finns nog få spelare i Barcelonas historia vars hela liv är så förknippad med klubben som Josep Guardiola.

Under de senaste 110 åren har Barça haft bättre fotbollspelare än Pep. Det har funnits de som har spelat fler matcher och de som har gjort fler mål. Men det finns ingen som personifierar FC Barcelona mer än killen från den lilla byn Santpedor. Pep är el barcelonismo förkroppsligad, en culé ända in i benmärgen. Med en strålande spelarkarriär bakom sig, har han nu även vunnit (nästan) allt som går att vinna som tränare, inklusive en historisk trippel. Det är därför kanske inte särskilt förvånande att hans hemby Santpedor har valt att hedra honom som deras ”favoritson” och hedersmedborgare. Det var en minst sagt rörd Guardiola som klev upp på podiet för att ta emot priset och när han skulle hålla sitt tal kunde han inte hålla tillbaks tårarna.

Med tanke på allt detta, en lysande karriär både som spelare och nu tränare och den, för honom, minnesvärda ögonblicket i Santpedor känns det bara rätt att han fortsätter att bli hyllad.

OBS: Den här serien hade varit omöjligt att skriva om det inte hade varit för Jaume Collells briljanta biografi om Guardiola (Pep Guardiola – De Santpedor al banquillo del Barça – Todos las claves de su éxito).

Del 1: Barndomsåren

De första åren i Santpedor

Sagan om Pep Guardiola börjar den 18 januari, 1971 i Santpedor, en liten by som då hade mindre än 3000 invånare. Den 4,5 kilos tunga bebisen är Valentí Guardiolas och Dolors Salas tredje barn. Sedan tidigare har de två döttrar, Francesca och Olga, och fem år senare, efter Peps födelse, får de sin andre son Pere. Redan vid tre års ålder kan man se den blivande storspelaren och nuvarande tränaren sparka omkring en boll. Pep utvecklar redan där en tidig passion för fotbollen som han aldrig släpper taget om och när julen närmar sig sätter han sig ner och skriver samma brev varje år till los Reyes Magos (de vise männen) och varje gång önskar han sig samma sak: ”I år vill jag ha ännu en boll.”

Som liten är Josep ett mycket tystlåtet barn som visar stor respekt åt de äldre och som alltid lyssnar på vad andra säger. Han är nyfiken, otålig, men med ett helgonlikt ansikte som är lätt att tycka om. I en litet torg i byns lokala centrum brukar Pep spela fotboll med sina kompisar och de har som (o)vana att irritera de som bor där genom att krossa vindrutor, eller sparka in bollen i deras balkonger. Ibland när pojkarna knackar på dörren för att fråga om de kan få sin boll tillbaka, är det inte ovanligt att mer än en granne häller en hink med vatten över dem.

Så ser de första åren ut för den unge Josep Guardiola. Inte mycket ansvarstagande, men desto mer fotbollsspelande. På den tiden finns det inte mycket oro i hans liv och som varje barn tillbringar han dagarna med att göra det han tycker om mest, att spela fotboll med vännerna. Och varje natt när han går och lägger sig, hänger en affisch på Michel Platini bredvid hans säng.

Kungen under skolrasterna

När han väl är sju år gammal är det dags att börja skolan i Manresa, en större stad ett par kilometer längre söderut. Där börjar de andra barnen kalla honom för Guardi och under rasterna får han chansen att visa upp sig framför sina klasskamrater. Man utser först två lagkaptener, via lottning, som sedan får välja ut sina lag. Den kaptenen som har turen att välja först, har mycket klart för sig vem han ska ha i sitt lag:

- Guardi.
Redan då är han respekterad och fruktad av sina jämnåriga. Alla de andra börjar omdelbart räcka upp handen och skanderar:
- Jag vill spela i samma lag som Guardi!

Det finns en härlig anekdot som även bevisar hur överlägsen han var rent tekniskt jämfört med alla andra. En dag sitter han och några till och väntar på att flera kompisar ska dyka upp så att de kan sätta igång och spela en match. I väntan kliver plötsligt en kille fram och utmanar Pep för att se vem ska kan trixa med bollen längst. Pep antar utmaningen och den andra killen börjar. Han kommer upp i 300 tillslag innan bollen rör marken.

- Låt se hur många tillslag du kan göra, säger han till Pep, som genast sätter igång.
De andra kamraterna runt om räknar ut högt:
- 787, 788...
Till slut säger Pep att leken tråkar ut honom och att han lägger av när han kommer upp till tusen. De övriga killarna fortsätter att räkna upp vartenda tillslag:
- 998, 999, 1000! Guardi, du kan lägga av nu.

Nàstic, första klubben

Vid nio års ålder börjar han spela för Club Gimnàstic de Manresa, som tränas av två herrar; Antoni Marsol och Ramon Casado. Josep Blancafort, som går i samma skola som Pep och spelar för Nàstic, berättar för sina tränare om den här killen Josep Guardiola, som är ganska duktig på att spela fotboll och de bägge tränarna går med på att gå och ta en titt på honom. De kan inte tro sina ögon när de väl ser honom i action. Marsol mumlar till sin kollega:

- Han är smal som en pinne, men vilket tillslag han har!
Under den inledande perioden i klubben åker Guardiola på mycket stryk från motståndarna. Marsol och Casado är oroliga över spelarens bräckliga fysik och vill att han ska låta sig respekteras av sina rivaler.
- Pep, kom ihåg detta: trampa inte på någon på planen, men låt inte heller någon trampa över dig.

I Nàstic blir han god vän med Ferran Vall, vars farbror är medlem i Barça. En dag bjuder farbrodern in bägge två till Camp Nou för att se en match. Första gången Pep besökte l’Estadi var med sin pappa under en Joan Gamper-drabbning, men denna dag handlar det om en ligamatch mot Osasuna. Vid ena kortsidan sitter en tioårig Pep, med ögon lika stora som tefat och tar till sig hela atmosfären. Den katalanska grytan är ett hav med överväldigande känslor som förtrollar den unge Josep. Han lutar sig fram till sin vän och viskar:
- Ferran, du anar inte hur många miljoner jag hade betalat för en någon gång få spela på den här arenan.

I Nàstic får han sin första fotbollsutbildning av Marsol och Casado, som lär sin unge adept att det är bäst att spela med så få tillslag som möjligt för att få ett bra bollflöde under matcherna. Det dröjer inte länge förrän Guardiola utses till lagkapten, ett tecken på att han redan då ståtar med ledaregenskaper och disciplin, på och utanför planen. Så en dag samlar Marsol och Casado sina spelare för att informera de om en viktig grej, de ska spela en match mot ett av Barcelonas juniorlag! Killarna kan inte tro sina öron. Med fjärilar i magen sätter de sig i bilen och beger sig mot Barcelona för att spela den största matchen i deras korta liv. Matchen tar plats i en grusplan på el Miniestadi och Pep och hans lagkamrater förlorar fighten. Han återvänder hem med tanken att han aldrig kommer få chansen att spela för Barcelona. Realistiskt som han är, finner han det rent ut sagt omöjligt.

Samtalet från Barça

När Pep är 11 år gammal får hans pappa Valentí reda på, tack vare en granne, att FC Barcelona har annonserat att de söker efter lovande talanger i en lokal sporttidning. Valentí klipper ut kupongen, fyller i den med Joseps uppgifter och skickar in den till klubben. Nu är det bara att vänta och hoppas att man får ett svar tillbaka, där det står att man är inbjuden till en prövning. När Pep en dag anländer till Nàstics träningsanläggning blir han tillsagd att genast bege sig till omklädningsrummet. Där väntar Marsol och Casado på honom och det är de som levererar nyheten: Barça vill se honom spela.

Pep åker till Barcelona med sin pappa och i den första prövningsmatchen spelar han bedrövligt dåligt, där han knappast rör bollen under hela matchen. Men några dagar senare får han en andra chans och till den här matchen befinner sig Oriol Tort, en av ungdomstränarna och en man med stort inflytande, på läktaren. Guardiola står den här gången för en strålande insats och Oriol har sett tillräckligt; Pep borde vara en av de utvalda. Det är han också, men trots att Barças ungdomstränare uttrycker sin önskan om att Pep ska ansluta sig till de, bestämmer sig Valentí och Dolors att tacka nej till erbjudandet. De anser att deras son är ännu för ung. De väljer att inte berätta något för Pep om erbjudandet och livet fortsätter som vanligt för den unge fotbollsspelaren. Men Barças scouter ger sig inte och fortsätter att bevaka talangens utveckling på avstånd.

Till slut, två år senare, ringer telefonen hemma hos familjen Guardiola. Modern svarar.
- Hej, vi ringer från Fútbol Club Barcelona…
Det skulle visa sig att det inte är vilket samtal som helst, utan det samtalet som skulle komma att förändra Pep Guardiolas liv. Efter att ha pratat klart springer Dolors iväg till sin makes arbetsplats för att meddela nyheten och när hon ser honom börjar hon vifta vild med armarna.
- Valentí, de ringde nyss från Barça. De vill ha Pep.
När Pep återvänder hem från skolan den dagen möts han av sin far, som säger till honom:
- Sätt dig ner. Barça ringde.
Pojken hoppar upp av glädje och tror att klubben vill bjuda in honom till en ny prövning. Och då kommer pappan med nästa stora nyhet.
- Nej Josep, prövningsperioden är slut. Du kan nu skriva på för Barça, om du förstås vill.

Pep behöver inte tänka över det särskilt länge. Hans dröm känns så pass nära att han nästan kan röra den. Blott 13 år gammal är han på väg att fatta det största beslutet i hans liv och skriva in sig i La Masia. Legenden om Pep Guardiola börjar ta fart.