Legenden om Pep Guardiola, Del 2
Del 2: Enter La Masia
Livet i plantskolan
- Titta mamma. Varje dag när jag vaknar och öppnar fönstret, är Camp Nou det första jag ser.
Det är den 28 juni 1984. Pep och hans föräldrar åker till storstaden för att skriva in pojken till Barcelonas ungdomsakademi. Väl där får Valentí och Dolors se var deras son ska få bo de närmsta åren och Pep visar stolt upp sitt sovrum, som har utsikt över Barças mäktiga arena.
I La Masia finns det fyra sovrum och i varje rum sover tio killar. Med endast 13 år är Pep nu tvungen att agera som en vuxen man, hans barndom ligger nu bakom honom. I La Masia är han till en början ensam och måste klara sig på egen hand. Han förblir dock trogen till sig själv och sina ideal och fortsätter med att vara samme ödmjuka, vänliga och öppensinnade person som han var förut och det dröjer inte länge förrän han bildar vänskapsband med de andra pojkarna som bor där. Bland de första han lär känna är Tito Vilanova (som senare skulle komma att bli Peps andretränare i såväl Barça Atlètic som i A-laget) och Aureli Altimura (en av Peps fystränare idag). Tillsammans med Vilanova delar han en dubbelsäng; Pep sover där uppe och Tito gör det samma där nere. Senare skulle Guardiola komma att även dela rum med Altimura under sin vistelse i La Masia.
Dagarna inleds alltid med frukost efter en snabb dusch. När de går ner till matsalen finns det yoghurt, flingor, mackor, marmelad och mjölk ett välja mellan. Till lunch äter de oftast pasta eller kött och även frukt och grönsaker. Det är obligatoriskt att bädda sin säng innan man går ner för att äta. På aftonen, efter kvällsmaten, brukar vissa pojkar gå upp till sina rum, medan andra föredrar att hänga i biblioteket eller antingen kolla på TV i vardagsrummet, som stängs av automatiskt med hjälp av en timer prick klockan 23:00.
De dagarna Pep får träffa familjen är alltid lyckliga stunder, men han erkänner för sina tre syskon att han saknar den gamla hembyn. Saknaden är t.o.m. så pass stor att den unge Pep ibland brister ut i tårar när han är för sig själv ensam på rummet. Men han biter ihop och tillägnar alla lediga timmar åt att försöka absorbera till sig Barcelonas sätt och spela för att kunna förbättra sitt eget spel. I Guillermo Amor hittar han sitt första livslevande förebild, som, redan när Guardiola anlände, var en veteran i La Masia och den som var tänkt att ta klivet upp till A-laget. Varenda pojkspoling i Barças ungdomsakademi ser upp till Amor och Guardiola skiljer sig inte från resten i det anseendet. Alla har de Amor som inspirationskälla.
Ricart, Seriul-Io & Rexach
Joseps första tränare under sin tid i Can Barça är Antonio Olmo och senare Quique Costas, två förre detta blaugrana-spelare. Det är även under Costas ledning, som juveniltränare, som Pep lär känna Emili Ricart, en rehabiliteringstränare som skulle komma att bli en nära vän till Barcelonas blivande tränare. Det var Ricart som tog hand om Pep när denne oftast var skadad i slutet av 90-talet och han tjänstgör idag som rehabtränare under Pep (det var bl.a. tack vare Emili Ricarts hårda arbete som Iniesta till slut lyckades återhämta sig tillräckligt snabbt för att kunna delta i Champions League finalen i våras).
Under de långa bussresorna till bortamatcher bildar Guardiola och Ricart en ömsesidig vänskap. Under dessa resor är det även kul att notera hur pass annorlunda den unge Pep beter sig, beroende på lagets resultat i matchen. När de vinner är Pep, i normala fall en ganska tystlåten kille, oerhört pratglad som inte kan sitta stilla. Men när man förlorar rör han inte en min under hela hemresan och han blir dessutom så pass illamående att han oftast spyr upp.
Ibland får han sitta på bänken, eftersom tränarna är oroliga över hans magra fysik. Han är fortfarande ganska spinkig och blir vält omkull alldeles för enkelt på planen. Därför bestämmer man sig för att Pep ska börja följa ett strikt fysprogram för att bygga på lite mer muskler på kroppen. Den som man lägger ansvaret på för att se till att Guardiola följer det här programmet är Paco Seriul-Io, en fystränare som han blir nära vän med och som också ingår i hans nuvarande tränarstab. Programmet går ut på att Pep tvingas att jobba mycket med medicinbollar och vikter och man förutspår att det kommer ta tre år innan han har stärkt sin kropp tillräckligt mycket för att kunna stå emot smällarna på ett bättre sätt. Men tack vare Peps. redan då, stränga självdisciplin och arbetsmoral når han sitt mål redan efter två år.
Den tredje personen som skulle komma att göra ett starkt intryck i den unge Peps liv under tiden i La Masia är Carles Rexach, som spelade för Barcelona i 14 säsonger och som, efter att ha lagt skorna på hyllan 1981, fortsatte att arbeta inom klubben som ungdomstränare. Han var omåttligt populär bland fansen under sin aktiva karriär och som tränare kommer han att spela en stor roll för många blivande storspelare och har ständigt ett finger med i spelet i det mesta. Han har en otrolig förmåga att kunna sålla ut agnarna från vetet och han får tidigt upp ögonen för den killen som alla andra kallade för ”den vise”, för sin förmåga att distribuera bollen.
Precis som Cruyff senare skulle komma att hävda, tror även Rexach på att i fotbollen handlar det inte att springa mycket, utan att springa lite och göra det bra. Guardiola får i första hand uppleva vad den gamle katalanen syftar på när hans far tar honom en söndag till staden Balsareny, där en grupp av förre detta Barça-lirare ska spela en vänskapsmatch, där bl.a. Carles Rexach kommer delta. Den dagen ställer sig en åskådare på läktaren upp och skriker till Rexach (som under sina spelardagar inte var direkt känd för att springa särskilt mycket):
- Få se om du rör på dig lite nu, för helvete!
Veteranen vänder sig om och replikerar omgående:
- Hörru du, om jag inte sprang under alla de åren jag var en startspelare, tänker jag fan inte börja springa nu när jag har pensionerat mig.
Charly spenderar mycket tid med Pep och under bil- och flyresorna berättar han oändligt många historier om Barcelona. Han berättar dessutom ibland samma händelse om och om igen, som en jukebox som har hackat fast sig, tills Pep kan de alla utantill. Trots alla upprepningar uppskattar Guardiola tiden han spenderar med Rexach Hardcore culé som han är kan han aldrig få nog med Barcelona-relaterade anekdoter.
Bollkallen
De dagarna Pep och hans lagkamrater är lediga och Barcelona spelar, brukar de samlas i vardagsrummet för att kolla på matchen, men när det vankas en hemmamatch hoppas många av de om att få möjligheten att få komma in på arenan och följa drabbningen live. Enklaste och billigaste sättet att göra det är att bli anlitad som bollkalle. På så sätt får de inte bara möjligheten att få komma in på Camp Nou, de får dessutom förmånen att få sina idoler från nära håll och varje gång någon skjuter ut bollen ställer man sig upp bakom reklamskyltarna och kastar in en ny boll.
Problemet är bara den att det är en långt ifrån enkel uppgift att bli bollkalle på l’Estadi. Man måste först skriva in sig på en lång väntelista och det finns gott om barn i staden som söker in. Men en dag lyckas Pep att bli ditkallad och blir en av de lyckligt utvalda. Första gången Camp Nou får se en glimt av Guardiola är under en Europacupmatch mot Göteborg, när en spinkig 15-åriga bollkalle rusar in på planen för att fira ett av målen.
Den säsongen (1985-86) möts Barça och Göteborg i semifinalen i Europas mest prestigefyllda turnering och svenskarna vinner första mötet på hemmaplan med klara 3-0. En tuff uppgift väntar katalanerna i returen, men man lyckas, efter en heroisk insats, utjämna tillställning genom att vinna med samma siffror, 3-0, efter en hattrick av Pichi Alonso. När Alonso väl gör sitt tredje mål exploderar Camp Nou och Pep kan inte kontrollera sig längre. Han struntar i alla regler och springer in på planen för att fira målet som vilken spelare som helst. Barcelona besegrar sedan Göteborg i ett dramatiskt straffdrama och för andra gången under kvällen invaderar Guardiola gräsmattan för att fira triumfen och röra vid spelarna.
Den natten firar Pep segern och avancemanget till finalen lika intensivt som hela Katalonien. Tyvärr förlorar man dock högst oväntat mot det rumänska laget Steaua Bukarest efter straffar på Sánchez Pizjuán. Otröstligt sänker Pep huvudet och går hem i sorgtankar, precis som alla andra. Några år senare, när han reflekterar över den smärtsamma förlusten kommer han fram till att:
- Med Barça känns det som att det inte finns något alternativ till att vinna. Däri ligger även klubbens storhet och baksida. Eftersom det är så viktigt att vinna, gråter man så pass mycket mer när man förlorar eftersom man tror att man inte är van vid det.
”Du har spelat långsammare än min mormor”
När Guardiola fyller 18 år tar han beslutet att flytta ut från La Masia och hyr istället en billig lägenhet vid Riera Blanca, ett område nära träningsanläggningen och Camp Nou, som han delar tillsammans med två kompisar. Sedan en tid tillbaka har han även börjat dejta Mireia, en tjej från Santpedor.
För att kunna hålla reda på hans räkningar och löner från klubben bestämmer han sig för att skaffa en agent. Genom en nära vän kommer han i kontakt med Josep Maria Orobitg, en känd agent som förblir Peps representant under hela hans spelarkarriär och även idag när han är huvudtränare för FC Barcelona. Under denna period börjar Guardiola bli mer och mer självständig och han lär även känna Josep Maria Fusté, en Barça-legend, som genast faller tycke för tonåringen och agerar som en farbror till den unge Pep. Han bjuder inte bara in honom till sitt hem för att äta middag, han bjuder dessutom Guardiola för att åka iväg på familjesemester.
Men det skulle snart bli ännu bättre för Pep. En sen utekväll befinner han sig på en nattklubb men den enda målsättningen att hitta en tjej att hångla med. Han hittar till slut en och börjar dansa med henne. Då upptäcker Pep att en av hans kamrater från La Masia befinner sig på samma klubb och Pep blir orolig över att denne kollegan ska förpesta hans planer denna kväll. Killen kommer till slut fram till Pep och säger:
- Ditt namn finns med på listan över de spelarna från la cantera som ska åka iväg till Banyoles med A-laget.
Pep kan inte tro det, han ska få chansen att debutera för los blaugrana under självaste Cruyffs ledning. Han glömmer snabbt bort den unga tjejen och lämnar diskoteket för att omedelbart ringa sin far, som blir lika hysterisk när sonen berättar om nyheten.
Debuten tar plats den 1 maj 1989 i Banyoles, en liten stad i nordöstra Katalonien. Laget, med samma namn som staden, Banyoles firar sitt 75-års jubileum och man har bjudit in FC Barcelona för att spela en vänskapsmatch. Eftersom Barça ska spela finalen i Cupvinnarcupen mot Sampdoria nio dagar senare, bestämmer sig Cruyff för att endast resa dit med reserverna och ett gäng unga killar från ungdomsakademin. Pep Guardiola, som då spelar för Juvenil A, är en av de utvalda och han är även den yngste medlemmen i expeditionen. 1500 åskådare får se Barcelona vinna rätt så komfortabelt med 2-6 och Pep får spela hela första halvleken och bytts ut i paus istället för Tito Vilanova. Även Aureli Altimira deltar i matchen och gör dessutom ett av målen. Målvaktsreserven Juan Carlos Unzué, målvaktstränaren idag för Barça, hoppar in i andra halvleken och ersätter Carles Busquets, Sergios pappa. En match fylld med anekdoter.
Men den mest kuriösa händelsen sker efter matchen när tränaren Johan Cruyff går fram till Pep och ger honom en kort sammanfattning om hur mittfältaren har uppträtt på plan:
- Idag har du spelat långsammare än min mormor.
Holländarens brutala sätt att säga sanning hade kunnat krossa vilken yngling som helst, men inte killen från Santpedor. Medveten om sin diskreta insats i Banyoles återvänder han till juvenillaget och satsar allt han har, tills att han, inför säsongen 1990-91, flyttas upp till B-laget. Under Costas ledning och med Pep som speldirigent, dröjer det inte många omgångar innan man placerar sig själva på toppen av tabellen.
Efter ligasäsongens första månader lider A-laget med en hel del frånvaron på grund av att Koeman är skadad och Amor är avstängd. Luis Milla hade sedan tidigare lämnat under sommaren till Real Madrid och det finns nu en lucka i laget som behöver fylla. Cruyff och hans assistent Rexach ber presidenten Nuñez att köpa in dansken Jan Mölby från Liverpool. Nuñez vägrar och säger till de båda herrarna att leta fram en annan lösning. Då nämner Charly till Johan att Guardiola hade varit perfekt i nr. 4 rollen och Cruyff, som i ärlighetens namn inte kan komma ihåg varken Pep eller matchen som spelades i Banyoles, går med på att ta en titt på honom och beger sig mot Miniestadi för att se B-laget spela. Till holländarens frustration upptäcker han att ynglingen sitter på bänken just i den här matchen och irriterad vänder han sig till sin andretränare och säger:
- För helvete, du säger till mig att killen är makalös och så får han inte ens spela från start!
Så småningom får de se vad Pep kan göra på planen med B-laget och man bestämmer sig för att flytta upp honom till A-laget och låter honom debutera strax innan juluppehållet. Guardiola ska få chansen att infria sin stora barndomsdröm och spela på den arenan som han dagdrömde om för nio år sen under en Osasuna-match. Efter sex år i Barcelonas plantskola är det nu äntligen dags att ta examen.
