Minnesvärda klassiker
Under de senaste säsongerna har vi fått uppleva ett par underbara matcher, både från ett Barcelona- samt Real Madrid-perspektiv.
En vis person sa en gång till mig att El Clásico spelas som VM, vart fjärde år. Naturligtvis menade han inte detta bokstavligen utan jag fick som ung läsa mellan raderna för att förstå vad han egentligen ville säga. El Clásico är en match som vi supportrar, det spelar ingen roll om du hejar på Madrid eller på Barcelona älskar! Alla som antingen hejar på Barcelona eller Madrid håller klassikern hårt om hjärtat.
Vi har alla sett minst en sådan match och för Er som inte varit med tidigare och är nya Barcelona- samt Real Madrid-fans kan jag bara säga en sak; håll i er! För det blir nämligen att åka av och de senaste säsongerna har visat hur galen El Clásico kan vara. Själv har jag sett ett par klassiker sedan jag blev en Madrid-son för en massa år sedan. Jag har både dåliga och bra minnen från dessa möten i ligaspelet och här kommer de:
El Clásico-mardrömmar:
Real Madrid - Barcelona 0-3 2004/05; "Ronaldinho visade världen och Pérez":
Säsongen 03/04 hade Florentino Pérez chansen att köpa loss Ronaldinho från PSG men han valde istället att satsa på David Beckham, vilket sportsligt först skulle löna sig fyra år senare för Real Madrid. Men Ronaldinho såg till att ta för sig direkt i ligan för sitt Barcelona och under sin andra säsong skulle han visa Pérez att utseende inte har någonting att göra med hur bra en spelare är.
Sällan har jag skådat hur en spelare ägt planen på Bernabéu och Ronaldinho såg till att spelare som Helguera och Ramos hade huvudvärk under resten av kvällen. Brassen gjorde allt, fintade, passade, soloprestationer av klass och såg även till att få applåder från hemmapubliken. När matchen var slut löd slutresultatet Real Madrid - Barcelona 0-3 och vi Madrid-supportrar skämdes som bara in i den. Jag vill inte ens tänka på hur förudmjukad Pérez måste ha känt sig efter slutsignalen.
Barcelona - Real Madrid 3-3 2006/07; "En ny El Clásico-stjärna väcktes till liv":
För er som följde ligan den säsongen vet säkerligen hur det stod till. Real Madrid och Barcelona gjorde upp om serieledningen tillsammans med Sevilla och mitt i allt skulle ett El Clásico spelas på Camp Nou. Fabio Capello hade lyckats besegra Barcelona med 2-0 på hemmaplan i det första mötet och många var vi som hoppades på minst en pinne i returen.
Real Madrid kom att göra en underbar match på Camp Nou men det fanns en pojke i motståndarlaget som vägrade ge sig. Jag kan fortfarande minnas hur lycklig jag var när Ruud slog in 0-1, när han slog in 1-2 och när Ramos nickade in 2-3 via Gutis frispark. Men Barcelona var ständigt med i matchen tack vare den pojke, men när Ramos satte in 2-3 trodde jag verkligen inte att Barcelona skulle komma tillbaka. Men som sagt, den nya stjärnan skulle väckas till liv under denna match och se till att vi Madrid-supportrar tog sönder diverse saker här hemma. För vad är det jag talar om? Jo, Messi, vid den tiden bara nitton år gammal, fick tag på bollen och sköt in 3-3 i den sista övertidsminuten! Än idag kan jag fortfarande inte glömma besvikelsen och ilskan när den gode Leo slog in kvitteringen.
Real Madrid - Barcelona 2-6 2008/09; "Matchen som ingen kommer att glömma":
Ja, vad ska jag egentligen säga? Det finns egentligen inte mycket att säga om den här matchen då slutresultatet talar sitt tydliga språk men jag ska försöka vara så objektiv som det bara går. Real Madrid kom till El Clásico med en bra form på ett antal matcher utan förlust i ligan och med en defensiv som knappt släppte in några mål samt enligt statistiken var den bästa defensiven i hela Spanien. Motståndarna Barcelona hade tappat lite av den underbara form som vi fick se och många trodde på ett jämnt El Clásico.
Men jämnt var det sannerligen inte, eller tja, till en början var det faktiskt jämnt. När Higuaín nickade in 1-0 fick vi Madrid-fans vingar men efter Higuaíns mål kom vi att komma ner till jorden igen och det med besked. I den första matchen jag tog upp snackade jag om att jag sällan skådat hur en person lekt med motståndarna, till denna match skulle jag säga att jag aldrig sett ett kollektiv göra en prickfri match som Barcelona-spelarna hade gjort. Barcelona-spelarna lyckades med att krossa det försvar som Juande Ramos hade byggt upp. En personlig kuriosa är att jag fram tills idag fortfarande inte sett på några repriser eller på målen igen från den matchen.
Goda El Clásico-minnen:
Real Madrid - Barcelona 2-0 2006/07; "Äntligen!":
Varför jag just valt denna match är för att ingen av oss från Madrid-lägret hade glömt hur Ronaldinho säsongen innan, spelade bort hela laget och när Capello blev tränare var vi många som hoppades på återupprättelse. Lagets heder stod på spel och jag häcklades fortfarande av mina vänner för Ronaldinhos show. Men den kvällen skulle Real Madrid se till att tysta kritikerna och de som gjorde narr av laget.
När Raúl satte 1-0 bakom Valdes, exploderade Santiago Bernabéu. Publiken hade väntat på att äntligen få explodera på det sättet och fick nu äntligen njuta. När Ruud sedan kunde trycka in 2-0 var vi många som sprang runt och firade upprättelsen. Ronaldinho skulle inte ha den showen han hade haft tidigare och Real Madrid hade vaknat som ett lag. Denna seger kom att bli betydelsefull längre in på säsongen då Madrid vann ligan. När tabellen sedan kom att summeras vann Real Madrid tack vare inbördes möten och det kan vi Madrileños tacka denna match för.
Barcelona - Real Madrid 0-1 2007/08; "Odjuret avgjorde klassikern":
Den här matchen betyder mycket för mig på grund av två anledningar; ett, Real Madrid hade på tjugo år endast tagit två segrar på Camp Nou och därför var det inte heller många som trodde på att det skulle kunna bli en tvåa i protokollet istället för en etta. Den andra orsaken är att jag har ett personligt minne från denna match och för er som var där den kvällen på O´learys i Kista, ja ni vet vad jag talar om.
Under hela den dagen fanns det en underbar stämning mellan supportrarna och när matchen drog igång fortsatte det vara en bra stämning på O´learys. Där Barcelona-supportrarna sjöng och skrek på en sida och där Real Madrid-supportrarna (inklusive mig själv) satt på andra sidan och sjöng samt skrek. När Baptista och Ruud fick igång ett magiskt väggspel, var det många som tappade andan. När "odjuret" sedan pangade in bollen bakom en chanslös Valdes exploderade Madrid-sidan. Själv har jag inte något minne längre av vad som skedde efter Baptistas mål men underbart var det i alla fall. När domaren till slut blåste av matchen hade Real Madrid slagit Barcelona med 0-1 och tagit poäng på två raka möten på Camp Nou. En underbar kväll som jag aldrig kommer att glömma!
Real Madrid - Barcelona 4-1 2007/08; "El Pasillo på ingång":
Detta är nog det bästa minnet jag har av El Clásico. Att se sitt lag få applåder från den värsta antagonisten på hemmaplan inför ett fullsatt Santiago Bernabéu, ja det var helt enkelt magiskt. Underbart kändes det också på grund av den matchen där Ronaldinho var trollkarl och fick applåder från publiken på Bernabéu. Nu fick Real-spelarna applåder från Barcelona-lirarna istället.
Även matchen var underbar där Real Madrid till slut kunde vinna med 4-1 efter mål från Raúl, Robben, Ruud och Higuaín. På samma sätt som Barcelona-fansen aldrig lär glömma att de fått uppleva ett 2-6 resultat kommer vi Madrid-supportrar aldrig att glömma "El Pasillo" och den matchen.
***
Håller du med redaktören eller har du andra El Clásico-minnen som du vill dela med dig?
