Årets: Bästa minne
Det är många minnen som finns när redaktionen delger sina minnesbilder från det gångna året.
Armin: Det finns nog bara en sak som kan summera alltihop med en enda reaktion. Som en belöning på hur fantastiskt bra våra grabbar har presterat och hur pass ödmjuka de har vart under detta år så är det bara genom honom som det kan visa uppskattning. Jag pratar givetvis om Peps tårar efter finalen i klubblags-VM. Det finns många andra sätt att visa sin uppskattning för andra tränare, att få en bonuscheck på lönekontot hade vissa föredragit - jag själv, hade föredragit min egna tränares tårar. Först då kan jag se mig själv som en stor människa och känna uppskattningen för hur jag har presterat och där kommer även att respekten aldrig att försvinna för denna man. Aldrig. Tack, Pep.
Bubblare: Hela säsongen 08/09.
Jonathan: Zlatans inhopp och volleyskott som innebar enda målet i el Clásico kommer högt på listan. I samma match, Puyols prestation(er). En nervös Zlatan som stakade sig under den första presskonferensen visade vilken klubb han kommit till. Ingen kan undvika att åtminston tycka om Barca lite men det finns en som älskar klubben mer än någon annan. Josep Guardiolas tårar efter att klubben blivit världsmästare minns jag med värme. Glädjetårarna tar jag med mig till juluppehållet och ser fram emot nästa del av säsongen med gott hopp eftersom jag vet att klubben har en tränare som älskar den som vore den hans son, hans dotter hans mor och hans själ.
Henrik: Årets minne är Iniestas mål mot Chelsea. För att ta hem Champions League-pokalen krävs en topprestation blandat med en hel del tur. När Barcelona vann CL 2006 var man riktigt illa ute på San Siro mot Milan. Den gången räddade 10 sekunders magi från Ronaldinho och ett distinkt avslut från Guily, Barcelona vidare. Den här gången var det ett mål som inte fanns på kartan efter att Chelsea dominerat matchen fullständigt. Att målet sedan innebär ytterligare en Champions League-titel gör att jag inte kan komma på ett mål som är i närheten av Iniestas kanon gällande betydelse.
Anton: Sylvinho sprang jämsides med Pep i Bolt-takt längs sidlinjen på Stamford Bridge och rådde sin manager att göra ett byte för att fördröja tiden. Vad som hänt? En Albacetegrabb hade låtit sin sträckta vrist tala, och den sa att Barcelona skulle få åka till Rom.
Jag såg den andra semifinalen mot Chelsea på en sportbar, hade gett upp hoppet om avancemang och bad således om notan. Precis när detta inträffade slog blixten ner när Don Andrés kvitterade en galen match. När den trevliga servitrisen sedan kommit tillbaka med det lilla kvittot sa jag något i stil med "du måste ju stå här (vid mitt bord) hela tiden nästa gång, du bringar en jävla tur!". Hon tittade lite frågande på mig medan jag betalade. När hon sedan lämnat bordet sa min polare "eh, det där var ju en annan servitris...". Jag var i ett sånt euforiskt tillstånd (så nära ett religiöst ögonblick man kan komma) att jag inte såg skillnad på dem...
Bubblare: Piqué drog ut tröjan - på samma sätt som Henrik Larsson brukade fläka ut tungan - så att hela Bernabeu kunde se färgerna (målfirandet vid 2-6-målet). Puyol lyfter bucklan i Rom.
Mohamed: Kommer från 2-6-matchen. Carles Puyol, vår kapten nickar in ett mål och kysser sin kaptensbindeln som är den katalanska flaggan. Han gör sitt första mål för Barcelona, mot Real Madrid, i Madrid. Han sliter av sig bindeln, spänner musklerna, kysser bindeln och visar det för hela världen. Likt en Gud...
Ett annat minne som har med Puyol och kaptensbindeln. I Champions League-finalen så får han en vidrig tackling av Ronaldo som gör att han vrider om foten lite lätt. Läkarteamet som vill att kaptenen ska byta meddelar Guardiola detta. Cáceres värmer upp och är på väg in. Puyol ser detta. Istället för att dra av sig kaptensbindeln och ge den till Xavi, drar han bindeln över sin biceps och meddelar att han fortsätter.
Mattias: Inte är det direkt någon enskild händelse som blir det bästa minnet under året utan det är snarare personen Josep Guardiola. Som spelare var han en av mina favoriter och även om man med viss skepsis tog emot honom som tränare kändes det på något plan underbart att någon ur Barçafamiljen skulle leda laget mot nya framgångar. Innan visste jag inte nämnvärt mycket mer om Pep än det man kunde se på fotbollsplanen. Men hans person fascinerar mig och även om det för närvarande kanske låter väl populistiskt så kommer det ta många decennier innan vi hittar en tränare likt honom. De bästa minnena signerade Guardiola är Gladiator-filmen inför Champions League-finalen, citatet; ”If we lose, we are still the best team in the world. If we win, we will be eternal” inför finalen i VM för klubblag och hans löpning efter Iniesta mål mot Chelsea.
