Försvarskris = Anfallskris ?
Som att det inte vore nog med skador på två av världens absolut bästa ytterbackar (Alves + Abidal) är som alla vet både Piqué och Marquez avstängda inför mötet med Atlético. Även Puyols medverkan är osäker och Chygrynskiy återfinns också på skadelistan. På presskonferenserna försöker såklart spelare och ledare tona ner betydelsen, men personligen är jag riktigt orolig inför matchen. Inte bara för försvarsspelet utan också för anfallsspelet...
Man skulle ju kunna tänka sig att defensiva avbräck inte spelar lika stor roll för Barca som är ett offensivt balanserat lag. Om motståndarna lyckas göra tre mål är det väl bara att göra fyra och så är saken klar? Visste vore det trevligt, men i verkligheten fungerar det precis tvärtom. Det känns ju till exempel inte lika säkert att klättra upp för en stege för att plocka äpplen om de nedre stegpinnarna är ostabila och ser ut att kunna brista när som helst. Även om de övre stegpinnarna är av riktigt bra kvalitet så behövs det en säker grund att stå på.
På samma sätt behövs en fungerande defensiv för att kunna spela en offensiv och vinstgivande fotboll. Speciellt för ett lag som Barca som bygger sitt spel mycket på tempoväxlingar. Långa stunder kan laget se ganska ointresserat ut av att göra mål medan bollen går i sidled från kant till kant. Sedan plötsligt, när motståndarna börjar känna sig trygga och att de har koll på läget i det låga tempot som råder, blixtrar ett par offensiva spelare till och då med sådan fart att även Usain Bolt skulle ha svårt att hänga med.
Xavi och Iniesta styr Barcas spel bättre än några andra i fotbollsvärden, men en starkt bidragande och helt avgörande orsak till detta är vetskapen om att de har en stabil, trygg och bollsäker (ibland på gränsen till arrogant) backlinje bakom sig. Här är en enkel ekvation: om inte uppspelen från försvarsspelarna fungerar som de ska, fungerar inte Xavi och Iniesta och därmed inte heller Barcas anfallsspel. Barca behöver känna trygghet och lugn i sitt spel för att Xavi, Iniesta och Messi ska kunna lägga sitt största fokus på det offensiva spelet. Långbollar är liksom inget alternativ för ett lag som Barca.
Jag minns med skräck matchen mot Sevilla i cupen när Chygrynskiy äntligen skulle få visa sina färdigheter. Givetvis hårt att döma en spelare efter så få framträdanden, men vem som helst kunde se att uppspelen var allt annat än bra den matchen. Ukrainaren såg ut som en trollkarl som skulle visa upp ett avancerat korttrick utan att ha färdigheten att kunna blanda kortleken. Hade någon gjort så i TV-programmet ”Talang” hade Bert Karlsson förmodligen sagt något i stil med: ”bra försök men du är inte tillräckligt bra för att vara med här”.
Men strunt samma! Det viktiga är inte att Chygrynskiy inte höll måttet den matchen. Det viktiga var att anfallsspelet Barcelona presterade i den matchen (inte ett helt ordinarie Barca visserligen) tillhörde de sämre jag sett laget prestera på mycket länge. Eftersom Sevilla långt ifrån hade sitt starkaste lag i den matchen kunde vi inte skylla på att ett par spelare vilade. Anledningen var just det jag nämnde tidigare: försvarsspelet och uppspelen fungerade inte och därmed inte heller anfallsspelet. Så är det bara.
Med allt detta i åtanke är jag djupt orolig inför det tuffa bortamötet med Atlético som man aldrig vet var man har. Vissa omgångar är Agüero och Forlán iskalla medan de andra omgångar tillhör ligans vassaste anfallspar. Har de en bra dag ställer de till stora problem för vilken backlinje som helst. Dessvärre för Barcas del saknas även Alves och Abidal, som har varit helt strålande den senaste tiden, vilket såklart försämrar lagets offensiv ytterligare.
Jag drar gärna en parallell till årets upplaga av Manchester United som har haft ¾ av sin ordinarie backlinje skadad under en längre tid. United har trots detta tagit sina poäng och hängt på Chelsea i ligatoppen, men faktum är att utan ett av världens bästa mittbackspar (Ferdinand och Vidic) känns laget inte alls lika bolltryggt och spelet är inte lika övertygande. Visst, United körde över Arsenal fullständigt på "Emirates" utan de båda backbjässarna men i ett flertal av lagets matcher under säsongen har de saknat den defensiva tryggheten som är så oerhört viktig för att även offensiven ska fungera.
Jag tror att Puyol måste blir spelklar till matchen mot Atlético och bilda mittbackspar med Milito för att Barca ska få den tryggheten i spelet som krävs för att Xavi och Iniesta ska komma in i matchen på rätt sätt. Får Barca igång sina två spelgenier på mittfältet finns både ”världens bästa” och ”Sveriges bästa” i anfallet för att skapa trubbel för Atléticos försvar. Men som sagt, hur lagets defensiv fungerar kommer bli avgörande för hur många målchanser Zlatan och Messi får där framme. Vore inte det här ett ypperligt tillfälle för Zlatan att bryta sin måltorka?
Visst man skulle ju kunna hävda motsatsen, dvs. att Barca bygger sitt spel på att ”anfall är bästa försvar” och därmed är det defensiven som är beroende av offensiven och inte tvärtom. Men i Barcas fall bygger försvarsspelet mer på att vinna bollen högt upp i banan med en intensiv press så att backlinjen ska få så lite som möjligt att göra. Barca är som bäst när man hittar rätt längd på sina anfall, vilket resulterar i trötta motståndare som till sist går bort sig i försvarsspelet. Imorgon (söndag) måste Barca få till långa anfallssekvenser, annars kommer de få en jobbig afton.
Visca el Barca!
