Sala Paris: Jag tror att vi behövde det här
Sala Paris är rummet där Barcelona håller sina presskonferenser. Den här bloggen ska användas till för att ni ska få ta del av våra funderingar och våra tankar i korthet.
Finns inte mycket att säga om gårdagen. Det känns mest tomt i huvudet, men det är också jobbigt när man möter ett lag som spelar fotboll i en halv halvlek för att sedan bara lägga ner i matchen. Men vad kan vi göra åt det när vi själva är ineffektiva?
Lite tankar om matchen igår:
När mittfältet spelar som de gör kan det inte hända mycket framåt. det sägs att hela 85% av Futbol Club Barcelonas anfallsspelt utgörs av precisa passningar som kommer från mittfältet.
**************
Kommer ni ihåg cupmatchen på Calderón förra året? Hur Lionel bara skojade med Atlético-försvararna gång på gång? Önskar att det kunde vara likadant igår. Visserligen kom han upp i standard ett par gånger, men det räcker inte i de matcherna. Där behöver vi han som rycker upp laget. Igår gjorde han inte det - och vi förlorade.
**************
Försvarskrisen kom såklart inte lägligt. Att Suárez fick spela högerback överraskade många, jag själv tycker att han gjorde en godkänd match. Jag menar, hur kul kan det vara att övergå från en renodlad ytter som enbart satsa framåt i spelet, till en ytterback med halvdana defensiva kvaliteter och ha Simão Sabrosa mot sig för det mesta i en match som betyder väldigt mycket. Framåt såg det okej ut för 21-åringen, men bakåt hade han problem.
Och det är inte förvånande men han gjorde det för laget - och det är det som räknas.
Laget kommer alltid i första hand.
**************
Zlatan gjorde mål. Äntligen. Det måsta ha vart riktigt skönt för honom som har haft en oerhört tung period. Nu är det bara att köra på för svensken.
**************
Sjuk/skadestugan får inte expanderas. Definitivt inte! Det är ett måste om vi ska vinna matcher. Det kommer annars att se mycket mycket dåligt ut.
**************
Det sägs att det inte finns något bättre än att förlora efter flera vinstrader. Först då samlas laget ihop sig och diskuterar framtiden om hur man ska jobba vidare mot nya framgångar. Jag tror att detta var ett ypperligt tillfälle att förlora.
Man älskar sitt lag mer när man förlorar, för då känner man verkligen kärleken.
Men kanske det viktigaste, spelarna blir revanschsugna.
**************
Racing hemma på lördag. Hur går det, tro?
