Gästkrönika: En bred bänk eller nytt tänk?
I mitten av augusti stod Barcelona med 19 spelare i truppen samt en ovisst skadad Gabi Milito. Flertalet supportrar väntade på fler värvningar då 19 man kändes något tunt, särskilt med tanke på att målet var att försvara samtliga titlar från föregående säsong.
Pep Guardiola dementerade snabbt eventuella värvningar av truppspelare, och menade att han endera ville ha spelare som kunde gå direkt in i startelvan eller inga alls. I stället satte han sin tillit till de yngre spelarna i Barca Atletic. Cracks eller Canteranos var alltså frågan – svaret blev Chygrynskiy och, just det, ingen mer.
Tolkar jag Pep rätt så baserade han troligtvis sitt beslut på följande faktorer:
1. För många truppspelare kan medföra för lite speltid för en del spelare, vilket i sin tur kan leda till dåliga vibbar. Spelarna från ungdomsledet är däremot mer än nöjda med att få sitta på bänken och nöja sig med en skral speltid. Att slippa lägga energi på denna bit är säkert skönt för en så pass orutinerad tränare som Pep. Lägg därtill att han sedan sin tid som tränare för B-laget har god kännedom om vad talangerna kan prestera och att de kan spelidén. Detta förutsätter så klart att de som ges chansen verkligen presterar på sin högsta nivå när det väl gäller, samt att de ordinarie också presterar på vanlig basis. Inte som senast alltså.
2. Även om Barca hade några skador och avstängningar under förra säsongen fick det sällan någon effekt då de var begränsade till en åt gången för det mesta, undantaget finalen i Champions League. Trots att försäsongen inför 09/10 såg annorlunda ut än 08/09 kan man tänka sig att fysträningen såg ungefär likadan ut, och när Pep gick in i 2010 kunde han fortfarande konstatera att truppen befann sig i bra kondition. Inga nya värvningar verkade behövas i transferfönstret, dessutom var Milito tillbaka i truppen. Gott så.
3. Nyttan med truppspelarna under 08/09 kom i skymundan av de ordinaries prestationer. Det var egentligen bara Busquets som kom att bli mer än just en inhoppare. Caceres, Sanchez, Guddy och Hleb gjorde inte så värst mycket väsen ifrån sig. Förmodligen kände Pep att de antingen inte passade in eller att de inte gav ett mervärde på och/eller utanför plan. Just den sistnämnda biten är lika viktig för Pep som den förstnämnda. Tillsammans, VI före JAG.
Det finns garanterat fler anledningar, att krypa in under skinnet på en fotbollsnörd som Pep är inte det lättaste för en normalsmart människa som jag. Likväl konstaterar jag att Pep hade chansen till att acceptera en bred(are) trupp inför ligastarten. Jag tänker då på utlåningarna av Henrique, Caceres, Hleb och Keirrison, spelare som hade bidragit just med bredd, varav två ingick i den trupp som vann trippeln. Betydde de mer än vad vi kunde ana när glädjeyran stod över allt förstånd?
I eftersvallet av förlusten mot Atletico Madrid kan, och bör man, ifrågasätta valet av en på pappret tunn trupp. Med alla skador och avstängningar kan det te sig lätt att döma ut den väg som Pep valde. Jag väljer dock att inte kritisera valet riktigt än då ingen kan förutspå en så stor mängd skador på en och samma gång. Dock kan jag undra om inte skadorna legat och pyrt sedan före nyår fram och nu blossat ut. Anledningen stavas hack i maskineriet, spelarna har inte haft de rätta fysiska förutsättningarna för att prestera ett väl fungerande spel under en hel match på länge. Xavi gör sin sämsta match för säsongen och drar på sig en skada. Slump eller inte? Till detta lägger jag den i sammanhanget något konstiga saken, nämligen att spelarna inför matchen mot Getafe hade speciellt fysinriktad träning den veckan. Backdraft. Surt sa räven.
På sätt och vis är Pep nytänkande när han väljer att satsa på en mindre trupp, och under de senaste tiden har vi sett hur en bred bänk står sig mot ett nytt tänk. Inget annat topplag har så få spelare i sin A-lagstrupp som Barcelona. Å andra sidan har ingen annan Pep som tränare. Mister från Santpedor står nu inför en viktig period med 3 matcher på 7 dagar, troligen med en väldigt sargad trupp. Min tro på Pep har varit bergfast sedan september 2008, aldrig har den vacklat och fortfarande ska det till mer än en sjukstuga och en förlust för att rubba den. 2010 hittills har till stor del varit motgångens år för Barca och Pep, nu får vi se vilken moral som klubben besitter för att snabbt ta sig ur spiralen. Jag hoppas att ett nytt tänk i längden är bättre än en bred bänk.
Ibland är det skönt att få stånga huvudet i väggen, misslyckas och regregera , analysera och komma tillbaka ännu starkare. Är det någon som har denna förmåga så är det (väl?) Pep, och jag är övertygad om att alla culés snart får jubla igen. Det är i motgång draken lyfter.
Visca Barca y la Masia!
