Krönika: Kaká och tid!
Ricardo Izecson dos Santos Leite lämnade sitt hem för att spela i Real Madrid men det är ingen dans på rosor, bra räcker inte för fotbollsälskare, omständigheter tänker man ej på.
Ordet flopp slängs ut helt fritt så fort man nämner en viss Brasse, utan att ens ge ämnet någon tanke kastar man råa ord ur sig för att berätta vilken besvikelse Numero Ocho har varit. Ricardos höga lön och skyhöga status betyder inte att han inte har mänskliga brister. Trots solid statistik och stundtals blixtrande så kräver man mer och mer, Madridistas är kända för otroligt kort tålamod men det finns gränser, det gör det alltid. Inte tänker man på omständigheterna, hur det är att fälla tår efter tår för att man precis lämnat en plats man kunde kalla hem, hur det är att hitta rätt i en ny miljö, hur det är att lira inför tusentals åskådare som kräver att du ska panga dit fyrahundratjugotvå bollar per match.
Med tålamod kommer jävligt goa saker, dock så har vi en sån brist på det så att det börjar bli löjligt. Det går inte att vinna titlar när man dömer ut fantastiska spelare innan de hunnit hitta rätt. Kaká är inte en gråhårig gubbe, hans karriär är inte över imorgon, tiden finns och så länge han tillför solid statistik och stundtals blixtrande så är vi ändå skyldiga till att ge honom lite tid.
Kakás attityd på planen går inte att klaga på, jag kan inte göra annat än glädjas åt hur han konstant visar att han verkligen vill hitta sin form, att han verkligen vill glänsa extra i den vita dressen. Han vill underhålla sina beundrare, hans glädje efter varje mål är värd varje miljon sedel en grisig miljonär kan erbjuda.
Tjugosex matcher, sju mål och åtta assists är väl ändå en grym statistik med tanke på omständigheterna? Är det verkligen vad kära fotbollsälskare kallar för flopp? Helt ofattbart. Att säga Kaká är rakt av en floppvärvning är som att säga Patrick Ekwall besitter lite fotbollskunskaper och som vi alla kan enas om, det är ren galenskap.
Visst, vi ska förvänta oss mer av Kaká men han är mänsklig, med tålamod från fansen lär han leva upp till de utomjordiska förväntningarna vi har. Konstnären Zizous första halvår i Real Madrid var inte heller något att glädjas över, några månader senare gjorde han ett mål som är borttom beskrivning.
Samarbetet med Ronaldo har varit en ren njutning, de har visat att de kan spela med varandra med stora leenden på läpparna. Om de kan hitta varandra så tidigt och så bra får mig att längta till en snar framtid, vad händer när de glänsande solarna i vitt börjat vänja sig? Vågar jag drömma? Än så länge nöjer jag mig med att se Kaká fortsätta arbeta sig in i laget, det spelar ingen roll hur många mål han gör, att se en spelare av så hög klass är njutning nog.
