Krönika: MAMMA MIA!
Ännu en episk vändning på Santiago Bernabéu!
MAMMA MIA! Ännu en ohälsosamt magisk afton på Bernabéu i Madrid. Real Madrid fyllde 108 år och min skalle fick ytterligare 108 gråa hårstrån, minst.
Hur många gånger har vi sett detta förr? Hur många gånger har vi likt gamla män efter en alldeles för lång fysisk ansträngning tagit oss för bröstet i rena hjärtsmärtor? Allting kan hända när Real Madrid spelar, eller snarare sagt; allting händer verkligen när Real Madrid spelar.
En sval första halvlek där man mest satt och förbannade sig över Marcelos insats, hans nya frilla gör även brassen till en tänkbar rollkaraktär i Prison Break, som i ett argsint vakuum satt man hemma i TV-soffan och svor för sig själv, redan arg över allmän vintertristess. När sedan Drago (av alla suspekta fotbollsspelare) satte 2-0 från 439 meters avstånd så suckade man bara - är det dags nu igen?
Man får ingenting gratis här i världen och när Almería stal en pinne från Barcelona så vore det väl själva fan om inte Real Madrid skulle kunna utnyttja det? Manuel Pellegrini, som ofta kan få oförtjänt mycket skit, agerade dock direkt, in med Guti och in med van der Vaart. Sevilla-tränaren Manolo Jimenez agerade även han, in med Aldo Duscher som ser ut som en bulgarisk dörrvakt på en sunkig nattklubb i Sunny Beach.
"Det är inte över förens den feta damen sjunger" - det gäller ofta på operan men även på Bernabéu, men den feta damen är utbytt mot en "fet" man med en ännu fetare cigarr. Diego Maradona.
Tre virkträffar senare hivade sig Rafael van der Vaart fram på en retur och kunde med matchens sista spark stöta in 3-2 till Los Blancos, synnerligen rättvist och än mer galet - comeback-kungarna hade gjort det igen.
Super-blondinen Guti bidrog även han med sina briljanta passningar och hans blotta närvaro borde sätta skräck i inte bara Madrids nattliv utan även på Lyons franska manskap. Real Madrid visade återigen moralen som får anhängarna att rysa av välbehag. Madridismon i sitt esse helt enkelt.
Hemmalaget borde ha vunnit denna match med 6-2, precis som mot Villarreal, men ibland är fotbollen inte logisk och Sevilla ska naturligtvis inte be om ursäkt för det. Real Madrid har precis som i Sevillas fall inget att be om ursäkt för. Ikväll kunde vi se elva plus tre krigare som ärade den klubb vars 108:e födelsedagsfest blev till just en fest.
Denna comeback och efterföljande seger placerar vi högt upp på listan, nästan lika högt upp som domare Iturralde González hårfäste, men bara nästan. Ikväll kan alla madridistas bära huvudet högt, MAMMA MIA!
