Mer än bara en seger – och man säljer inte sin egen son
När det ser som allra mörkast ut, när hoppet hänger på en skör tråd och när självförtroendet är stukat. Det är då de riktiga vinnarna reser sig och kliver fram ur en Champions League-semifinals mörka skugga. Det blåser hårt på toppen och i slutskedet av en säsong handlar det om att behålla lugnet och samtidigt gå in i matcherna med den rätta attityden...
Marginalerna
De berömda marginalerna har diskuterats flitigt sedan uttåget ur Champions League mot Inter. Barca gjorde två svaga matcher mot ett ruskigt disciplinerat Inter och hade dessutom de flesta marginalerna emot sig i helt fel lägen. Orättvist eller inte var det bara att acceptera. Som tur är brukar det här med marginaler jämna ut sig och frågan är om det inte gjorde det för Barca under lördagskvällen, åtminstone lite grann.
När vi summerar matchen konstaterar vi att Barca tog en komfortabel bortaseger på El Madrigal mot ett svårspelat Villarreal. Frågan är bara hur komfortabel segern hade blivit om hemmalaget hade utnyttjat de klara chanserna som skapades inledningsvis. Det får vi aldrig veta, men jag som på förhand trodde på en mycket tuff uppgift vill lova att det hade påverkat Barca mer än många tror. Efter den jobbiga tiominutersperioden gjorde Barcelona antagligen säsongens bästa bortamatch i konkurrens med segern på Bernabeu.
Barca hade bestämt sig
En reaktion på de tunga uttåget ur Champions League hade såklart inte varit acceptabelt på något sätt, men ändå fullt naturligt. Trots att det såg osäkert ut i inledningen märktes det ändå att Barcelona inte hade några som helst tankar på något annat än tre poäng och att spelarna verkligen tänkte ge allt för att nå sitt mål. Barcelona hade bollinnehav precis som mot Inter, men till skillnad från det dubbelmötet var det fart på bollen och samtliga spelare var betydligt mer beslutsamma och villiga att ta löpningar för varandra.
Trots spelövertaget kändes Villarreal giftiga när de väl fick tag i bollen. De gula ubåtarna kändes svårlästa med sina instick i djupled från alla möjliga vinklar. Barcelona behövde ett mål och när Xavi får vända upp utan en tillräckligt aggressiv press på sig hittar han allt som oftast en lucka. Den här gången var luckan inte stor men spelgeniet fann såklart Messi ändå. Efter en magnifik mottagning och ett avslut via en försvarare hade Barcelona gjort ett mycket viktigt mål. Även här kände jag direkt att marginalerna var med Barca. Mot Inter hade avslutet förmodligen täckts till en resultatlös hörna, men den här gången studsade bollen Messis väg. Messi tackade de högre makterna, vi i vår tur tackade argentinaren och inte minst Xavi.
Bojan från start
Denna underbara kväll var det spelare från Barcelonas egna ungdomsled som stod för målskyttet. Xavi går på något sätt alltid att lita på i den här typen av utsatta lägen och Messi kan som vi vet göra mål så fort han får bollen när han har en normal dag. Alla Barcafans är såklart stormförtjusta över att duon återigen levererade. Det som om möjligt glädjer mig ännu mer är att 19-åringen som fick chansen från start istället för Zlatan ännu en gång visade att han kan leverera på allra högsta nivå. Den här gången levererade han inte bara, den här gången bjöd Bojan på ett mål som även måste gjort Messi lite avundsjuk. En perfekt mottagning från Bojan i kombination med snabba fötter och ett säkert avslut kännetecknar det mesta en anfallare behöver för att prestera i ett lag som Barcelona. Vilket underbart mål på alla sätt och vis!
Som att sälja sin egen son
De senaste dagarna har det surrats rejält om att David Villa är ”klar” för Barcelona. Den här typen av rykten ska man som vanligt ta med flera nypor salt och jag tänker fortfarande inte ta en övergång på allvar förrän spelaren i fråga blir presenterad med matchtröja och allt. Jag läste någonstans att Hleb och Bojan skulle följa med som delbetalning för Villa och jag hoppas verkligen att det inte var mer än ett otäckt rykte.
Jag ser personligen David Villa som den kanske giftigaste anfallaren i fotbollsvärlden och har gjort så under många år nu. Jag skulle verkligen inte ha något emot att se spanjoren i Barcatröjan då jag tror han skulle passa in alldeles utmärkt, men det får inte vara till vilket pris som helst.
I Bojan har Barcelona en ung lovande spelare som verkligen älskar varje minut på planen. Den här typen av äkta glädje kan inte köpas för pengar och även om Bojan inte har en ordinarie tröja i Barcelona för tillfället, har han redan bevisat att han klarar av att prestera på en hög nivå samtidigt som han har framtiden för sig. Herregud han är 19 år gammal. Alla 19-åringar som är tillräckligt bra för att plats i Barcas startelva räcker upp en hand! En utlåning under en period kanske inte vore så dumt för Bojans utveckling eftersom talangen behöver kontinuerlig A-lagsfotboll. Att sälja Bojan vore som att sälja sin egen son, vilket skulle gå emot allt vad den här underbara klubben står för.
Under U21-EM i Sverige förra sommaren fick jag en glimt av Bojan Krkic där han spatserade omkring längs Kungsgatan i Göteborg inför Spaniens match mot England på nya gamla Ullevi. Bojan såg ut som vilken blyg 19-åring som helst och inte som en kaxig supertalang. En likhet Bojan har med Messi är just den här ödmjukheten som gav honom en startplats mot Villarreal och även är anledningen till att fansen älskar honom. Bojan var inte magisk igår på något sätt, men han såg ut att trivas på planen något alldeles oerhört samtidigt som kan presterade. Zlatan har fått en konkurrent, vilket kanske är bra för svensken som nu måste prestera och lägga ner jobbet som krävs för att få spela.
Xavi, Xavi, Xavi
Efter matchen mot Inter skrev jag att Xavi var en av få som försökte, men att han var helt maktlös på grund av den obefintliga rörelsen. Igår mot Villarreal var rörelsen tillbaka och då var Xavi bäst på plan igen. Xavi spelade fram till Messis ledningsmål, gjorde själv 2-0 och spelade sedan fram Bojan till 3-0. Självklart låg Xavi även bakom det avslutande 4-1-målet med en magnifik genomskärare till Dani Alves som frispelade Messi. Mottagningen från Messi var långt ifrån perfekt, men som jag nämnde tidigare hade argentinaren marginalerna med sig idag istället för emot sig och Messi lyfte bollen över målvakten och in i mål. Hjärnan bakom verket var Xavi.
Alves är inte som alla andra
Daniel Alves insatser den senaste tiden har varit allt annat än stabila och bra. Men något som slår mig gällande brassen är att han till skillnad från andra spelare som hamnar i formsvackor fortsätter att försöka och försöka och försöka med en nästan överdriven tro på sig själv och det han företar sig på fotbollsplanen. En normal högerback som missar de tre första inläggen stannar gärna kvar i sin position resten av matchen. Alves fortsätter att slå ännu fler inlägg och och igår som så många gånger för fick han också utdelning i form av en assist till Messi. Jag är ingen beundrare av Alves skådespeleri eller ständiga klagan på domaren, men det här är en spelare som spelar med rätt inställning oavsett arena eller motstånd. Viljan att alltid göra sitt yttersta i varje situation är beundransvärd och han är allt annat än rädd för att misslyckas. Det är just den inställningen som behövs i slutskedet av en säsong. Inläggsträning vore dock inte så dumt.
Upp till bevis för Zlatan
Guardiola visade stort mod när han valde att starta med unge Bojan istället för Zlatan i en otroligt viktig match i ett avgörande läge av säsongen. Zlatan har fått mycket kritik, en hel del rättmätig, men det är också väldigt lätt att glömma. Fotboll är en färskvara, en spelare är aldrig bättre än sin senaste match, men Zlatans kritiker måste ändå minnas att svensken bland annat har avgjort ett El Clasico och gjort tre oerhört viktiga bortamål i Champions League mot Stuttgart och Arsenal, samtidigt som han har bevisat att han kan fungera i Barcelona när allt väl stämmer.
Däremot ligger det nog en del sanning i att Barcelona får en bättre rytm och mer flyt i sitt anfallspel när Bojan spelar. Zlatan är tänkt att fungera som en stor och stark targetspelare vilket inte har fungerat alls den senaste tiden. När Zlatan får ett uppspel tänker iallafall jag ”hoppas, hoppas han kan ta emot bollen den här gången”. När Messi och Xavi spelar fotboll behöver man inte tänka så, för de tappar mer eller mindre aldrig bollen. När Zlatan är på plan och tappar ett antal uppspel i rad är det klart att det stör rytmiken i Barcas spel. Därmed inte sagt att jag inte tror på en fortsättning för Zlatan, men svenskens anpassning till laget måste bli mycket bättre. Bollen ligger hos Zlatan.
Visca el Barca!
