Barcelona har bestigit ett Mount Everest
Barcelonas fjolårssäsong var en enda stor framgångssaga som aldrig verkade ta slut. Det spelade ingen roll om laget hamnade i underläge på Bernabeu eller om man enbart lyckades skapa en målchans på Stamford Bridge, allt gick Barcas väg ändå. I år har Barca varit laget som alla har velat besegra, eller åtminstone stjäla poäng av. Den katalanska storklubben hade allt att förlora inför säsongen 2009/2010, men lämnade den som mäktiga vinnare...
Bäst i världen
Säsongen 2008/2009 kommer alltid vara något speciellt för klubben som är mer än en klubb. Det var säsongen då Barca tog sex titlar av sex möjliga vilket man är ensamma om. En helt makalös säsong som är omöjlig att överträffa. Barcelona hade bestigit Mount Everest och stod där längst upp på den absoluta världstoppen och kunde med lätthet se ner på resten av fotbollsvärlden. Barcelona var världens bästa klubblag både resultatmässigt och spelmässigt. Punkt.
En mental balansgång
Barcelona fick stå kvar på bergets topp ett par månader och njuta av sin makalösa prestation. Sommaren innehöll inte bara ett härligt U21-EM i Sverige utan även mängder av övergångsrykten som handlade om huruvida Cesc Fabregas eller en viss Zlatan Ibrahimovic var på väg till klubben. När sommaren började gå mot sitt slut nådde en helikopter det jättelika berget och hämtade Barcelonas skyttekung Samuel Etóo samtidigt som man lämnade av en svensk superstjärna som var oerhört sugen på att vinna Champions League. Årets hetaste övergång var ett faktum och vi svenskar gnuggade oss såklart en aning i ögonen för att se om det verkligen var sant att fenomenet från Rosengård hade skrivit på för världens bästa klubblag.
Nu när det stod klart vilka spelare som skulle försvara Barcas färger kommande säsong och därmed de sex titlarna fick Barcelonaspelarna vackert fira sig ner från toppen av Mount Everest hela vägen ner till marken. Nu var det dags att börja klättra upp mot toppen igen. Sex titlar hade plötsligt förvandlats till noll och laget stod nu inför en svår mental balansgång när man gick in i en säsong som helt enkelt bara kunde bli lika fantastisk eller sämre än den förra. Spelarna mindes såklart allt slit, alla mål, alla segrar och all flyt som krävdes för att vinna titlarna och nu var det dags att gå ut och upprepa bedriften. Spelarna har såklart betalt för att klara av press, men man måste ändå komma ihåg att spelarna inte är mer än människor de heller, även fast det kan vara lätt att glömma av det ibland när Messi & Co sätter fart.
Barcelona visade inga tecken på mättnad
Barcelona inledde sin klättring mot alla titlar utan att visa några tecken på mättnad. Ligaspelet inleddes med sex raka segrar, nyförvärvet Zlatan Ibrahimovic gjorde mål i de första fem matcherna och allt var frid och fröjd. När flera av de tippade topplagen inledde säsongen katastrofalt såg man relativt snart att det skulle bli en klättringsduell mot toppen mellan rivalerna Barcelona och Real Madrid. Madridlaget hade värvat spelare av världsklass för stora pengar. Vi kunde konstatera att laget från huvudstaden vägrade stå och titta på ytterligare en säsong. Frågorna många Barcelonafans ställde sig var om Barcelona skulle klara av att försvara ligatiteln trots att Real på pappret hade den bredaste truppen.
Och så blev det november
Första poängtappet för Barca kom den 17 oktober mot Valencia borta på Mestalla i en match som slutade mållöst. Poängförlusten följdes direkt upp med en storseger mot Zaragoza med 6-1 där vi bland annat fick se Zlatan dundra in en stenhård frispark. Barcelona avslutade oktober månad med att förlora mot Champions League-debutanten Rubin Kazan som chockade hela fotbollseuropa med sin makalösa bedrift. Tydligen så gick det att besegra detta fantastiska Barcelona med hjälp av ett hundraprocentigt försvarsspel och ett effektivt omställningsspel.
I november förlorade Barcelona onödiga poäng då laget tappade ledningen på bortaplan mot Osasuna respektive Bilbao. Barcelona som såg ut att klättra ifrån alla på nytt såg helt plötsligt mänskliga ut och den 29:e november fick Barcelona oinbjudna gäster på sina långa resa när Real Madrid kom på besök till Camp Nou. Poängförlusterna mot Osasuna och Bilbao hade inneburit att Real Madrid hade en poängs försprång till Barcelona i ligan och en förlust här skulle innebära att Barcelona halkade efter rejält.
Ibrahimovic i måååååååååååååål!
En småskadad Zlatan Ibrahimovic inledde sitt första El Clásico på bänken, men dryga tio minuter in i den andra halvleken fick vi höra dagens största jubel när svensken byttes in. Bara minuterna senare slog Dani Alves ett perfekt inlägg, Zlatan löpte sig fri i straffområdet och satte dit 1-0 för Barca med ett mäktigt volleyskott. Mäktigt var också vrålet från kommentator Jesper Hussfelt: Ibrahimovic i måååååååååååååååååååål! Själv trodde jag inte mina ögon. Var det verkligen möjligt? Hade han gjort det igen? Ja, Zlatan visade återigen att han är en vinnare som vill vara med när det ska avgöras och när man lugnat ner sin en smula kunde man konstatera att det var typiskt Zlatan. Rubrikerna dagarna efter handlar självklart en hel del om svensken, men Puyol fick välförtjänt beröm efter en av de bästa fösvarsinsatserna vi skådat.
Efter nyår hände något
Efter den nödvändiga segern i El Clásico tog Barcelona tre raka ligasegrar i december samtidigt som klubben säkrade sitt avancemang i Champions League genom en imponerande bortaseger i Kiev där laget faktiskt hamnade i underläge efter ett av få misstag från Valdés under säsongen. Fotbollsåret 2010 inledddes på sämsta tänkbara sätt när Barca bara fick 1-1 hemma mot Villarreal, men laget ryckte upp sig rejält och tog därefter fem raka segrar.
Zlatan Ibrahimovic som före nyår gjort stor succé i Barca-tröjan såg allt mer mätt ut och målen kom inte lika självklart längre. Messi som första gången någonsin var ifrågasatt och stundtals hamnade i skuggan av Ibrahimovic började istället ösa in mål och stod för en andra hälft på säsongen som är svår att beskriva med ord.
Första förlusten
Länge såg det ut som att Barcelona på egen hand skulle kunna fortsätta sin resa mot Mount Everest topp, men den 14 februari kom lagets första förlust i bortamatchen mot Atlético och nu började Madrid på allvar tro att man kunde störa Barcelona och skulle från och med detta datum vara Barcelona i hasorna ända tills säsongens absoluta slutskede. När Barcelona ett par omgångar senare tappade poäng mot Almería såg berget allt brantare ut för Barca som hade ett svårt spelprogram kvar med bland annat bortamatchen på Bernabeu.
Än tyngre blev det när Barcelona bara fick 1-1 borta mot Stuttgart i den första åttondelsfinalen i Champions League. Zlatans kvitteringsmål ordnade trots allt ett hyfsat resultat, men för tillfället imponerade Barcelona inte på något sätt. En av de tre stora titlarna hade gått förlorad redan i januari efter dubbelmötet mot Sevilla i Copa del Rey, vilket ökade pressen på Barcelona.
Messi spelade fotboll på en egen nivå
Under andra halvan av mars månad spelade Lionel Messi fotboll på en nivå långt över alla andra. I media beskrevs argentinaren som världens bästa genom alla tider och jämförelser med Pelé och Maradona blev en ständig följetång under ett par veckor när Messi gjorde hattrick mot både Valencia och Zaragoza. Den absoluta toppen nådde nog ändå Messi när han piskade inte 4 mål mot Arsenal i returmatchen på Camp Nou i Champions League-kvartsfinalen. Hela världen hyllade Messi medan argentinaren själv hyllade sina medspelare och tränare. Vi lärde oss att sluta prata om världsklass och istället börja prata om ”Messiklass”.
Fyra blytunga bortasegrar
Trots att Barcelona avancerade i Champions Leage samtidigt som laget fortsatte att vinna i ligan var Real Madrid hela tiden strax efter Barcelona. Ungefär som ett ogräs som verkade omöjligt att bli av med eller ett irriterande nageltrång. Barcelona vann match efter match bland annat den svåra bortamatchen mot hemmastarka Mallorca och vi hoppades såklart på ett avgörande ryck i ligan, men Real Madrig vägrade att förlora eller ens tappa poäng och inför El Clásico stod rivalerna på lika antal poäng, men Madridlaget stod som serieledare tack vare bättre målskillnad.
I det här läget trodde jag definitivt att ligan var körd för Barca. Matchen låg dessutom väldigt olägligt i samband med kvartsfinalspelet mot Arsenal. Jag trodde inte att Barcelona skulle klara av att slåss på båda fronterna samtidigt, men så underbart det kan vara att ha fel ibland. Istället för att Barcelona fick se ligaguldet glida dem ur händerna tog laget sista chansen när man ganska komfortabelt besegrade Madrid inför deras egen hemmapublik med 2-0. För mig en helt oväntad seger som självklart blev helt avgörande för vart ligaguldet till slut hamnade. Förlust här och jag hade kunnat satsat stora pengar på att Madrid hade tagit hem ligatiteln.
Glädjen från segern blev dessvärre kortvarig när Barcelona bara en vecka senare tappade viktiga poäng i derbyt mot Espanyol i en match som slutade 0-0. Barcelona ledde i det här skedet ligan med en poäng före Real Madrid med fördelen av inbördes möten, men det stod klart redan nu att det förmodligen skulle krävas bortasegrar mot både Villarreal och Sevilla för att guldet skulle få stanna kvar i Katalonien.
Bojan fick chansen och tog den
När Zlatan inte levererade och visade dålig inställning på planen valde Pep Guardiola att satsa på Barcelona-sonen Bojan istället. Ett mycket modigt val att Barca-tränaren som, med facit i hand, kan ha varit ett helt avgörande beslut. Bojan sken upp som en sol varje gång han fick chansen och tackade för förtroendet genom att börja leverera mål på ett sätt vi inte har sett på flera år. Bojan blev målskytt både mot Villarreal och Sevilla och var en starkt bidragande orsak till att Barcelona klarade av det prekära läget laget hamnat i på grund av matchen mot Espanyol.
Jag vet inte om jag är pessimist eller realist, men tankarna gick ungefär såhär: Villarreal och Sevilla är två oerhört svåra bortamatcher där alla lag kan tappa poäng. Självklart kan Barcelona vinna även där, men två svåra bortamatcher såhär sent på säsongen kanske är två svåra bortamatcher för mycket. Det var därför helt underbart att se hur Barcelona klarade av att hantera pressen och kanske ännu skönare var att Bojan Krkic var tillbaka på allvar. En spelare som verkligen älskar allt som klubben Barcelona står för och är beredd att ge sitt yttersta varje sekund han får på planen.
Två borta – en kvar
För några sekunder trodde Bojan och många andra att talangen hade skickat Barcelona till final i Champions League, men domaren dömde bort målet och Inter med José Mourinhi vid rodret hade lyckats slå ut både Chelsea och Barcelona. På sin resa upp mot toppen bar Barcelonaspelarna stolt tre medaljer från de tre stora titlarna. På vägen upp hade man nu tappat två stycken av dem, nu återstod bara en och det var ligatiteln som tack vare segern mot Sevilla nu var mycket, mycket nära. Förutsättningarna kunde inte vara enklare att förstå: om Barcelona besegrade Valladolid på Camp Nou kunde Madrid göra 100-0 borta i Málaga, guldet skulle ändå vara försvarat.
Barcelona var mycket nära bergskanten nu, men när man igår skulle ta de avgörande stegen mot Valladolid såg vi att även välbetalda världstjärnor, som har vunnit det mesta, har nerver. Utan kapten Puyols ständiga offervilja hade matchen kunnat börja otäckt för Barcelona med ett tidigt underläge. Istället skickade Pedro in bollen i straffområdet och tvingade Valladolid till ett självmål. I det här läget hade Málaga dessutom 1-0 mot Real Madrid och Barca var över kanten med ena benet. Ingen vågade fira än, för det kan gå fort i fotboll och det räcker med ett enkelt misstag för att ramla ner igen.
Säsongens överraskning
Efter ett vackert samspel mellan Messi och Yaya Touré fick Pedro ett friläge från höger. Pedro behövde inte ens titta upp när han placerade in 2-0 mellan benen på målvakten. Att Pedro är den här säsongens överraskning är något av årets ”understatement”. När vi följde Barcelonas träningsmatcher kunde alla se att Pedro hade tagit ett kliv sedan förra säsongen. Men ingen kunde såklart tro att Pedro skulle komma att bli en absolut nyckelfigur för Barca den här säsongen. Pedro är inte bara lagets andra bästa målskytt efter Messi och före Ibrahimovic. Pedro har dessutom gjort mål i de viktiga matcherna i såväl ligan som Champions League.
Förutom målen har Pedro även bidragit med ett hundraprocentigt jobb i lagets defensiv. I ett avseende kanske nykomlingen har varit Barcelonas viktigaste spelare. Messi var såklart den stora segerorganisatören, men alla visste ju redan att han var bra och argentinaren behöver som alla andra såklart avlastning. När Messi och Zlatan inte har levererat har Pedro ryckt in med en hjälpande hand med en härlig vinnarinstinkt och räddat Barcelona vid flera tillfällen under säsongen.
Helt fantastiskt!
På toppen igen – men inte ensamma
Att Barcelona har klarat av att vinna ligan den här säsongen, trots ryggsäcken Real Madrid som gjorde en fantastiskt bra säsong, ser jag som en ännu större bedrift än ligasegern ifjol. Barcelona har en på pappret tunnare trupp en Madrid, laget har spelat fler matcher än rivalverna och ändå står man som segrare i slutändan. Vilken vinnarmentalitet det finns i det här Barcelona-laget när spelarna hela tiden, hur mörkt det än ser ut, klarar av att resa sig. Efter en svår säsong lyckades Barcelona slutligen få med sig en av medaljerna upp på Mount Everest. Tråkigt nog kan Barca inte bli kungar av Europa i år då det är tyskar och italienare (ja, i alla fall ett italienskt lag) som har chansen på titeln. Även Chelsea som lyckades vinna dubbeln i England befinner sig här uppe nu.
En sådan här dag väljer jag att räkna med Barcelona uppe på toppen ändå, trots att laget ”bara” har tagit en titel den här säsongen. Detta beroende på att man lyckades överträffa förra årets ligasäsong och faktiskt ta ett nytt poängrekord i Spanien. Att klara av det säsongen efter förra årets succésäsong är inget annat än en stor bragd och jag rankar den här ligatiteln oerhört högt. Jag hade förmånen att vara på plats under förra årets guldfirande vilket såklart är ett minne för livet. Nu blev det TV-soffan den här gången så jag kan inte annat än att gratulera och vara avundsjuk på alla som var på Camp Nou denna underbara söndagskväll.
Det här var kvällen när Barcelona tog hem sin 20:e ligatitel och även kvällen när Zlatan tog hem sin sjunde raka ligatitel (!). Barcelona är ett lag som är till för att vinna samtidigt som man ska underhålla. Zlatan är en spelare som föddes för att vinna. 1+1 är 2 och jag hoppas på en fortsättning för Zlatan, trots den sviktade formkurvan, då jag tror att han kan höja prestationsnivån under nästa säsong med en ligatitel i ryggen. Många vill säkert ha in Villa istället, men vi får inte glömma vad svensken presterade under 2009 då han på alla sätt har bidragit till denna härliga och välförtjänta ligaseger.
De egna produkterna
När Barcelona vann ligan och Champions League 2006 handlade mycket om passningsgenier som Ronaldinho och Deco. De senaste säsongerna är det spelarna från klubbens egen ungdomsakademi som har varit lagets grundpelare. Valdés, Puyol, Piqué, Iniesta, Xavi och inte minst Bojan, älskar klubben Barcelona med hela sitt hjärta och den här typen av äkta kärlek kan inte köpas för pengar. I en fotbollsvärd som alltmer handlar om pengar är det helt underbart att se hur Barcelona når framgång genom att satsa på sina egna talanger. Pedro, Busquets Messi får vi såklart inte heller glömma trots att de kom senare till klubben.
Valdés har gjort en fantastisk säsong igen och räddade Barca i många lägen när försvarsspelet inte fungerade. Puyol är alltid Puyol, kaptenen är alltid bäst när det gäller som allra mest. Piqué har vuxit ut till en av världens allra bästa mittbackar och har under långa stunder faktiskt varit lagets bästa spelare och tagit ett enormt ansvar i de svåra lägena. En annan spelare som är svår att sätta ord på är såklart Xavi Hernandez som precis som Piqué vågar ta ett megastort ansvar i de trängda lägena och sällan eller aldrig gör en dålig match. Samspelet med Messi har hållit absolut högsta klass och långa stunder spelade duon fotboll på en så hög nivå att ingen förstod hur det gick till, allra minst motståndarförsvararna. En annan spelare som alltid vågar misslyckas 10 gånger för att sedan lyckas är tåget längs högerkanten, Dani Alves. Oftast märker vi inte hur mycket han betyder för Barcas spel förrän han inte finns med på planen.
Laget har gått före spelarna
Zlatan var en rekorddyr värvning, men det är ganska logiskt att man måste värva en ny världsanfallare när en annan lämnar. Poängen är att när Barca väl öppnar plånboken gör man det för att man verkligen behöver spelaren. Inför den här säsongen såg truppen faktiskt ganska så tunn ut. Men då hade ingen räknat med att Pedro skulle göra mer än 20 mål eller att Bojan skulle leverera när han väl fick chansen.
Pep Guardiola har vågat sätta både Zlatan och Henry och han har gjort det för lagets bästa. Och kanske är det just det som ligger bakom alla framgångar. Laget kommer alltid i första hand i dagens Barcelona som ännu en gång har bestigit ett Mount Everest trots att det gick betydlig tyngre resa den här gången. Nu kan man stå där uppe på toppen med en härlig känsla inombords och blicka bort mot Sydafrika där fotbolls-VM sätter igång om mindre än en månad.
Spelarna kan resa till Sydafrika med en härlig känsla i kroppen efter att ha slagit nytt poängrekord i Spanien med 99 inspelade poäng. Barca förlorade bara en ynka ligamatch på hela säsongen samtidigt som laget vann båda mötena med värsta rivalen Real Madrid, utan att släppa in mål mot dem. Lägg där till att Barcelona har spelat fler matcher än Madridlaget och vi kan med lätthet konstatera att Barcelona på alla sätt är en värdig ligamästare säsongen 2009/2010.
Visca el Barca!
