Gästkrönika: En hyllning till Henry
Ett avskedsbrev från en Barçasajt långt borta till en världskänd megastjärna.
Det var en varm sommar i juni år 2007. Jag befann mig utomlands på semester när jag fick reda på den senaste nyheten rörande Barca. En vän berättade att ingen mindre än Thierry Henry hade skrivit på för Barcelona. Det lät nästan för bra för att vara sant och jag begav mig till närmsta internetcafé för att se det med egna ögon. Efter att ha besökt Svenskafans som man redan var en flitig läsare av och sett magnifike Henry posera i Barças nya kit, som för övrigt var en väldigt vacker version, så var det svårt att inte få fram ett leende. Fastän man visste att Titi hade en väldigt skadedrabbad säsong bakom sig men svåra ljumskproblem så var det mäktigt att se en så stor personlighet och 2000-talets kanske bästa och mest spektakulära anfallare i blårött. Arsenals enväldiga härskare och ikon spelade nu i Barcelona. En klubb där han skulle få en betydligt mer underordnad roll, men också den enda klubb han kunde tänka sig gå till om han lämnade Arsenal. Kanske var det också pga. att Henry själv var trött på att vara större än klubben som han valde Barcelona, den perfekta klubben att avrunda sin karriär i. Eller kanske var det vår Samuel Eto’o som övertalade honom efter CL-finalen 2006 där de två växlade en hel del ord sinsemellan. I vilket fall så tackar och bockar vi för att han valde världens vackraste Barca!
En rolig anekdot är att Lionel Messi som på den tiden var blyg som en viol och tyst som en mus knappast blev mer pratglad när Henry äntrade omklädningsrummet för första gången. Messi vågade inte ens se honom i ögonen, vilket säger en hel del om hur stor Henry är, till och med ur elitfotbollsspelarnas syn.
Prislappen som uppges ha legat på 220-240 miljoner kronor var väl inte en särskilt stor siffra med tanke på att han befann sig precis under 30-strecket åldersmässigt. Dra till exempel en parallell till Zlatan som är 29 fyllda och har ett marknadsvärde på 550 miljoner riksdaler, vilket är mer än dubbelt så mycket som Henry kostade. Dock vet jag inte om värdet hade legat så högt om Madrid hade låtit bli sin galna transferhistoria för ett år sedan som drog åt sig världens uppmärksamhet. Det känns som att det genomsnittliga värdet på de bästa spelarna i världen har höjts en aning sedan dess.
Man visste i alla fall vilka färdigheter Thierry hade vilket gjorde att det nu kändes relativt tryggt på anfallsfronten. 29 år som han då var hoppades man på att han skulle rycka upp sig och utföra ett sista mirakel hos oss. Med en klassanfallare som Henry skulle vi bara inte falla på mållinjen likt säsongen innan. En säsong som för oss culés, förutom att Messi tog ett gigantiskt kliv och blev världens bäste, mest av allt symboliserar en svårsmält pina för hjärtat efter Real Madrids fullständigt omöjliga upphämtning. Som i sin tur väckte mer liv än någonsin i den välkända klyschan ”Impossible is nothing”.
Långt ifrån det första målet i hans karriär men det första målet i Barca gjorde han när jag satt på ett sporthak och tittade på Barcelona – Lyon i Champions League gruppspelet. Tio dagar senare satte han sitt första hattrick borta mot Levante. Summerar vi hans debutsäsong avslutade han den som klubbens bästa målgörare med 19 mål och nio assist. En helt klart godkänd säsong ur statistiska mått mätt och med tanke på hur uselt laget i sig var. Spelmässigt gick det trögare för fransmannen i sin nya roll som han inte alls tycktes vara bekväm i.
Nästkommande säsong var en enda stor framgångssaga där Titi gjorde skäl för sitt namn och var en stor bidragande orsak till klubbens och La Ligas första Trippel. Han anpassade sig till sin roll och var helt fantastisk. Mest fantastisk var han i 2-6 segern på Bernabeu med hans två oförglömliga mål.
Säsongen efter det var han inte ens i närheten av samma form och tappade sin plats i startelvan till senaste stjärnskottet Pedro Rodriguez. Men allt som allt har han stått för ett mycket hårt jobb och en guldvärd insats för Barcelona, där han sällan eller aldrig gnällt och skapat negativa rubriker. Återstår bara att skriva in ett nytt namn på Crack-listan. Nu ser vi fram emot att följa Pedros utveckling och David Villa som har ett nytt kapitel och stora skor att fylla efter Titi.
Tack och Visca Thierry Henry!
