Rafa har gjort försvarsspel till fotbollskonst
Det är lätt att se skönheten i en frispark som letar sig upp i krysset eller när Lionel Messi gör fyra mål mot Arsenal. Att se skönheten i försvarsspel är inte lika enkelt. Under sin tid i Barcelona har Rafael Márquez förändrat den bilden på ett sätt som alltid kommer göra honom saknad i klubben...
En förebild
Om jag fick i uppdrag att utveckla unga mittbackar skulle jag berätta för dem om en mexikan som förutom de sedvanliga försvarsegenskaperna också vet hur man hanterar en fotboll på allra bästa sätt. Jag hade visat en film med Márquez uppspel där han varierar långt med kort och gjort klart för mina spelare hur viktigt det är att alltid, alltid ha en tanke med varje passning.
Förr i tiden behövde ytterbackarna inte kunna mycket mer än att försvara och rensa. I dagens fotboll ska de helst finnas med i vartenda anfall och även kraven på mittbackarna har höjts – framförallt i topplagen. En mittback ska nu också kunde styra spelet om mittfältspelarna blir tätt markerade och i det avseendet är Rafael Márquez en förebild för alla.
Starkaste minnet
Det finns många fina minnen från Márquez framgångsrika karriär i Barcelona, men det finns ett speciellt ögonblick jag alltid kommer att minnas. Ett ögonblick som visar hur vackert fotboll kan vara. Vi får ta oss tillbaka i tiden till oktober 2006 och Champions League-matchen mot Chelsea på Camp Nou. Lampard hade precis kvitterat till 1-1 när vi fick se ett magiskt fotbollsmål uppbyggt av Rafael Márquez.
En precis krossboll från Márquez nådde Ronaldinho på vänsterkanten. Brassen skojade rejält med Khalid Boulahrouz innan han serverade Gudjohnsen öppet mål med en vacker yttersida. Hela anfallet var perfekt från början till slut och jag glömmer aldrig vem som startade det.
2:38 in i det här klippet kan ni se målet:
http://www.youtube.com/watch?v=Zuw9_OOp1W8&feature=related
(Av någon märklig anledning får man inte se hela anfallet. Men det var Márquez som slog krossbollen, tro mig!)
En mångsidig spelare
Det är inte bara det utmärkta passningsspelet som kännetecknade Márquez under hans tid i Barcelona. Förutom att han alltid var ett hot mot motståndarna på fasta situationer klarade han av att spela som balansspelare på mittfältet och jag vet inte många mittbackar som kliver fram och skruvar in frisparkar.
Márquez spelar försvarsspel med ett sådant lugn att det långa stunder ser nonchalant, på gränsen till arrogant, ut vilket såklart påverkade hela laget positivt i de mest pressade lägena medan motståndarna känner sig än mer underlägsna när en mittback uppträder med den typen av självsäkert och pondus.
Långbollar vs ”tjongbollar”
Rafael Márquez har väl inte revolutionerat fotbollen direkt, men han har satt djupa avtryck åtminstone hos mig. Det var mexikanen som fick mig att inse att försvarsspel också kan vara vacker fotbollkonst. Márquez uppspel fick mig att skilja mellan långbollar och ”tjongbollar”.
”Tjongbollar” ser vi ofta i allsvenskan. En mittback vet inte vad han ska göra och skickar iväg bollen mot en ensam forward och allt som oftast rinner bollen ner till målvakten. En långboll är när en mittback tittar upp, ser löpningarna och lyfter in bollen på en fri yta bakom motståndarnas backlinje. Något som Márquez är mästare på:
http://www.youtube.com/watch?v=HfuA0Fa7qYE
Allt har ett slut
Trots att det känns bittert lämnar Márquez Barcelona i helt rätt läge. Han har vunnit allt som går att vinna med klubben och håller inte samma höga nivå som för ett par år sedan. Mexikanens sista stora framträdande blev mot Arsenal i vårens returmöte på Camp Nou. Guardiola hade problem med skador och avstängningar och gav Márquez chansen från start.
Före matchen var jag lite nervös med tanke på detta faktum. Efteråt förstod jag inte varför. Márquez, som hade haft en tuff säsong i övrigt, gick in och visade att han är en spelare man alltid kan lita på. Det är så vi ska minnas honom.
Visca el Barca!
