Krönika: El ”Caso Ibra”
Många historier har berättats och många påståenden har sagts men ändå kvarstår vad som verkligen hände. Denna artikel kommer ta upp det som har kallats för el ”Caso Ibra”. För er som är oroliga för objektivitet och att sanningen har många ansikten behöver inte vara det, i denna artikel kommer ingen sanning att beskrivas utan det som kommer tas upp är just det som hittills, märkligt nog, har saknats nämligen den andra sidan av slanten.
Först och främst måste det sägas att jag varken är speciellt Zlatanist som det heter eller har blivit hypnotiserad av den svenska median som tydligen överskattar Zlatan. Jag är Barçafan och det är fråga om tid innan medlemskapet skaffas. Jag har hållit på Brasilien sen jag var liten och anledningen är att för mig spelar dem (normalt sett i alla fall) det absolut vackraste fotbollen som existerar. Just av den anledningen och tack vare en viss Romario blev jag fast för FC Barcelona för si så där 15 år sedan. Sedan dess har intressen blivit djupare och djupare och för närvarande bor jag ungefär kilometern från Camp Nou. Inget av det här har någonting att göra egentligen med det jag tänkte skriva utan jag ville bara klargöra vissa saker så att folk inte tar ut förhastade slutsatser av det jag vill få fram.
Anledningen till namnet på artikeln och det som många pratar om här nere i Barcelona, och jag kan tänka mig i Sverige, är just det som hände i lördags med en viss Zlatan Ibrahimovic. Zlatan Ibrahimovic såldes/lånades ut till Milan efter endast en säsong i Barcelonatröjan. Jag måste säga att jag för första gången på länge skäms över mitt lags agerande i den här affären. I ena sidan befinner sig Pep Guardiola som symboliserar ödmjukhet, elegans och talang och på den andra sidan står Zlatan som av alla har dömts att vara en självisk, arrogant och som bäst en person med stark karaktär. Att Zlatan är en person som har en väldigt speciell karaktär och stark personlighet är ingenting som många inte håller med om, men att klassa det som arrogans och egoism av så kallade ”fotbollsexperter” som i de flesta fallen inte ens har någon aning om det som verkligen har hänt, är för mig en gåta.
Zlatan eller Ibra som han kallas här nere har skött sig helt exemplarisk under sitt första år i Barça och detta är något som samtliga medier både i Barcelona och i Madridpressen har varit eniga om under det gångna året. Allt detta förändrades dock under endast 24 timmar. Plötsligt målades Ibra ut som problematiker och hans uttalande har nått skyhöga höjder utan att för den delen vara speciellt aggressiva eller ens kontroversiella. Hyckleri och en känsla av utnyttjande av situationen känns mycket mer närmare sanningen än det objektivitet som pressen egentligen ska stå för. FC Barcelona kändes inte särskilt ”mer än en klubb” som vi vill stå för och som vi hela tiden stoltserar med, i lördags fick jag mycket mer en känsla av ett annat spanskt lag som vi absolut inte vill förknippas med. Det är just i det andra laget som en spelare är världsstjärna en dag för att nästa säsong säljas till första bästa klubb som vill värva honom. Rosell och grabbarna från den nya ledningen valde att följa blint sida vid sida Guardiola utan att för den skull ifrågasätta eller i alla fall förklara för oss medlemmar och anhängare anledningen till detta Caso Ibra.
Pep Guardiola har målats som den stora hjälten i den här historien, mannen som var en legend till spelare bara för att bli nästan bättre som tränare. Men en sak är han väldigt dåligt på, att värva nyförvärv och ännu värre att faktiskt ge dem chansen. Eller vad sägs om Hleb, Chigrinski, Caceres och nu Zlatan Ibrahimovic. Eller varför inte ta upp vår allas egen Samuel Eto’o, mannen som löpte tills han dog för Barça men ändå blev han inte önskvärd av Pep av det som han kallade för ”feeling”, alltså att han kände på sig att någonting skulle ändras och tack och hej Eto’o blev resultatet. Hans karaktär var tydligen för stark för vår pedagogiska tränare, ändå kontrade Pep med att värva Zlatan (?!) med sin välkända clown till agent eller pizzabagaren som han också kallas för i Barcelona, Mino Raiola. Hur tänker vår tränare egentligen? Och vad var det som Ibra gjorde att han plötsligt blev så himla sur på honom för? Passade han inte in i Barças spel eller var det så att han hotade Messis roll i laget? Alla dessa frågetecken visste eller så borde Pep ha vetat innan han värvade Rosengårds gåva till fotbollsvärlden.
Jag skrev i en tidigare artikel i år att Ibra borde titta mer på sina egna videor från när han var ung så att han får inspiration och blomstrar fullt ut i Barcelona i år. Jag borde ha skrivit att Guardiola borde titta på sina presskonferenser från förra året där han gång på gång sa att Ibra kan ta all tid i världen för att komma in i Barças spel. Ibra kanske aldrig gjorde det, men en forward som i sin första säsong gör 21 mål och 17 assist är mycket, mycket mer värd än som han har blivit behandlad. Pep Guardiolas så kallade feeling börjar kännas som en urdålig film där tvåan har precis kommit ut på bio bara för att visa sig vara ännu sämre än sin föregångare. Eto’o kickades ut ur Barça av konstiga/personliga skäl, Ibra kickades ut ännu hårdare och av ännu mer KONSTIGARE/PERSONLIGARE skäl som vi tyvärr inte får ta del av. Problemet är att många i Barcelona inte är speciellt bekymrade om inte lättade av det som har hänt, snarare tar de sig för magen över alla dessa canteraspelare (spelare som kommer ut från Messia) som Barça har i laget. Katalanerna har kort minne sägs det och det stämmer så himla bra ibland. De har glömt att utan alla dessa stjärnor och artister som Romario, Stoichkov, Rivaldo, Ronaldinho mm hade Barcelona aldrig varit var de är idag, de förstår inte att det är just mixen av hemmaspelare tillsammans med dessa artister som gör FC Barcelona det magiska lag som de är.
Guardiola sa efter gårdagens sköna 0-3 vinst mot Racing att Barçaspelarna är just så bra för att de är så himla ödmjuka och lugna och att det är den typen av spelare som Barça vill ha i laget. Den kommentaren omvandlades av de spanska kommentatorerna i studion snabbt till att Zlatan inte är önskad just för att han är ego och inte alls ödmjuk. Att hans kroppsspråk inte passar in i Barcelonas harmoni. Vilket otroligt skitsnack! Varken Romario, Ronaldinho eller Eto’o var speciellt ödmjuka som det heter utan att för den delen vara det minsta arroganta, ändå är dessa spelare tillsammans med de typiska ödmjuka Barçaspelarna Xavi, Iniesta och just Guardiola de spelare som jag kommer komma ihåg mest om ett antal år. Guardiola låter ibland skrämmande nog som det svenska landslaget som för ett antal år sedan menade på allvar att Zlatan inte passade in i laget och att Markus Allbäck passade bättre in i spelsystemet. Helt sjukt tyckte jag då. Nu ska man inte dock för Guds skull begå synden att jämföra det svenska landslagets spel med FC Barcelonas bollrullande, men tänk er tanken att en viss Ronaldinho aldrig skulle spela i Barça för att han inte ansågs vara ödmjuk, för mig existerar inte den tanken. Pep Guardiola kommer, vare sig han gillar det eller inte, att möta på personer med starka karaktärer och då måste han lära sig att respektera och komma överens med dem, det funkar inte att varje gång pusha ut dessa problem.
Det som är ännu värre är att Guardiola verkar söka till sig dessa personligheter bara för att bli av med dem senare, annars vad är anledningen till hans intresse i Robinho? För mig är Robinho en magisk spelare med mindre bra inställning, hur kommer han passa in i denna Guardiolas Barça? Eller är det så att han vill värva honom bara för att efter en tisdagsträning där Robinho har glömt att säga godmorgon till Pep plötsligt göra allt för att bli sig av med honom. Helt ärligt är dessa frågor en gåta för mig. Eller varför inte ta Adrianos exempel, exakt vad är hans roll i detta Barça? Tredjevalet som vänsterback och tredjevalet som vänsteranfallare? För mig borde Rosell och gänget redan nu leta efter en klubb som vill låna Adriano för nästa år. För det luktar lång väg ännu en värvning á la Caceres, Chigrinski och Hleb. Min poäng är att incidenten med Zlatan är mycket djupare än bara Zlatans attityd och inställning. Vår egen tränare är långt ifrån perfekt även om Barças spel tyder på raka motsatsen.
Vi kanske aldrig kommer få veta hela sanningen om vad som egentligen hände mellan Ibra och Pep och det kan mycket väl vara så att Pep gjorde rätt ändå i slutändan, men det spelar ingen roll, för mig personligen kan inte Pep hålla på att värva spelare bara för att efter en kort tid göra allt för att göra sig av med dem. Argumenten att så länge han vinner så… räcker inte ett dugg för mig, då denna mentalitet är för mig helt emot det som Barcelona står för. Nämligen att vara mer än en klubb och att vinna är faktiskt, trots Madrids syn på saken, inte allt. Hade jag velat en klubb som vinner mest och gör vad som helst för att vinna hade jag hållit på Real Madrid, men skönt nog gör jag inte det och min klubb är FC Barcelona och jag hoppas att vi fortsätter med det som vi stoltserar med och som gör oss magiska: vår filosofi, vårt magiska spel och precis det som Guardiola säger ödmjukhet, gentemot alla sorters personligheter och olika sätt att tänka.
Zlatan, lycka till i Milan och var som helst!
