Gästkrönika: Kretsloppet
Matchen mot Hércules fick mig stundtals att gråta blod, en beståndsdel som är grunden i den mänskliga kroppen. Utan blod fungerar inte kretsloppet, och viktiga funktioner som hjärna och hjärta slutar fungera. Kretsloppet är det som Barcas spelidé bygger på – en ständigt pulserande rytm med bollar som pumpas ut överallt med hjärtat som kraft. Detta fungerade inte ens hjälpligt, samtidigt fanns inte något som helst adrenalin på planen, ingen symbolik som visade vägen.
Pep, i det här fallet hjärnan, gav ut starka signaler innan matchen om att inte underskatta motståndet och talade om att laget skulle vara fokuserade och fortsätta på samma linje som i matchen mot Racing. Dock ställdes tre viktiga spelare utanför startelvan, ett beslut som fick spelidén att haverera och laget att underprestera. Peps fick inte det gensvar han ville.
Xavi, i det här fallet hjärtat, är den spelare som via sin position bestämmer matchrytmen och tempot. Igår saknades han och därmed också det flyt i spelet som normalt brukar infinna sig si sådär 2 minuter in i matcherna. Hjärtat pumpar ut bollar till höger och vänster, långa som korta. Iniesta klarade inte av att axla denna roll, inte för att han saknar kunnandet, snarare på grund av bristen på stöd. Andres fick kämpa med syrefattigt blod hela matchen.
Busquets är kretsloppet i Barca, han erbjuder resten av laget passningsalternativ, förflyttar boll snabbt och precist, tar ny position och ser via kombinationsspel till att Xavi får utrymme att komma ur motståndarnas första press rättvänd. Utan ett väl fungerande kretslopp kommer blodet aldrig nå ut till benen, och bollen kommer aldrig nå ut till anfallarna – i alla fall inte med tillräcklig fart och energi.
Alves är den som bidrar med adrenalin och energi. All den kraft han lägger i sina löpningar snappas upp av medspelarna och tvingar dem till att höja tempot. Jag vill inte ta något ifrån Adriano, som stod för en stabil insats såväl offensivt som defensivt, men någon Alves är han inte. Messi är den som utnyttjar Alves energi allra bäst då han behärskar fotbollen i ett väldigt högt tempo. Igår såg jag en oinspirerad Messi. Han saknade någon. Han saknade adrenalinet. Laget saknade symboliken.
Jag begär inte att ersättarna till ovan nämnda spelare ska axla rollerna fullt ut. Det är trots allt inte många som kan göra det de gör med samma kompetens. Men faktum är att den spelidé Barca har försvagas enormt då hjärtat, kretsloppet och adrenalinet saknas. Det är kanske dags att hjärnan fundera ut ett sätt att avlasta laget när de vitala organen är skadade? En plan B. En respirator, något som kan erbjuda lite stöd och förenkla för laget? En anpassning till det spelarna faktiskt kan hantera och klara av. Något som inte får spelet att dö, eller spelidén att verka kraftlös.
Samtidigt anar jag någonstans att Pep inser konsekvenserna och att strategin igår handlar om att få laget vitalt under en längre tid. Att lufta det nya, vila det gamla och komma igen som pånyttfödda lagom till CL och den årliga ödesmatchen på Vicente Calderón. Dags att vakna, dags att leva upp!
Till sist konstaterar jag att Barca fick stryk av ett lag som har (Her)”cules” i namnet. Är det ödets ironi eller?
Tots units fem forca y Visca Barca!
