Real Madrid - Espanyol 2-0
Lysande passningsspel, ineffektivitet i straffområdet, och tre viktiga poäng!
Real Madrid ställde som väntat upp med samma startelva som i supercupfinalen för tre dagar sedan. Pressen, som gärna vill göra system av allting, kallade uppställningen 4-2-3-1. Själv tycker jag att både Guti och Raul används som forwards och att det egentligen är 4-4-2, där vänstermittfältaren Zinedine Zidane egentligen får göra ungefär vad han har lust med. Och som han gör det…
Från början ser det ut som om urladdningen i Monaco satt i benen på spelarna. Första chansen blir Espanyols, när Roger skjuter över från nära håll. Även fortsättningen domineras av Barcelonalaget. Redan efter sex minuter tvingas unge debutanten Crusat gå av efter en krock med Zidane. In kommer istället Martin Posse, som med sin aggressiva spelstil och löpvilja visar att han vill vara med i startelvan. De blåvita är under första kvarten framme flera gånger, bland annat får Casillas göra en bra räddning på en frispark från vänsterkanten, sedan Raul Tamudo fallit lätt.
Efter ungefär 20 minuter börjar hemmalaget ta över. Zidane briljerade några gånger med den makalösa teknik som nästan bara han på planeten besitter. Figo har vänt ut och in på vänsterförsvaret utan att riktigt få till det. Raul har än så länge inte märkts alls. Makelele vinner inte så många närkamper, inte heller slår han de avgörande genomskärarna, men han är hela, hela tiden ett passningsalternativ för de andra och han är med och ger understöd till försvaret varje gång bollen är på tredjedelen närmast Casillas. Cambiasso har tagit rollen Helguera haft tidigare med både defensivt och offensivt arbete. Guti har haft några djupledslöpningar med eller utan boll men inte fått till någon riktig avslutning. Försvaret ser stabilt ut och ytterbackarna börjar ta sig framåt.
Från ungefär den 25:e minuten radar Real upp chanser.Zidane skjuter högt över i bra läge, Raul har fritt läge efter en hörna men missar målet från bara några meter, Guti trycks ner i straffområdet men reprisen visar att det knappast var straff, Salgado kommer fint på högerkanten men Raul når inte riktigt inlägget. Espanyol har knappt bollen, det känns som om det måste bli mål och det blir mål. Figo slår en vänsterhörna som Ivan Helguera får huvudet på vid främre stolpen, bollen vinklas in i bortre hörnet via målvakten Sergio. Första ligamålet för säsongen är ett faktum! Och mer ska det kunna bli. Roberto Carlos briljerar med långa inkast och ett skott som inte uppfattats som farligt om någon annan skjutit det, men nu känns riktigt hett. I slutet av halvleken märks äntligen Raul när han kommer genom efter en oerhört vacker genomskärare från Zidane. Assisterande domaren hade dock flaggan uppe varför den missade avslutningen kan glömmas bort. Strax därefter är första halvleken för säsongen slut. Den lovar mer…
Andra halvlek inleds som den första, dvs Espanyol får ha bollen lite grand. Efter några minuter får Real dock igång det kortpassningsspel som mycket få lag i världen har en motsvarighet till. Figo kommer mer och mer på högerkanten och producenten får en anledning att visa vackra överstegsfinter i slow motion. Raul är fortfarande osynlig medan Guti kommer mer och mer med i spelet. Han samspelar flera gånger vackert med Cambiasso, en gång leder det till en hörna som Helguera sånär nickar in, en gång till ett friläge för Cambiasso där han passar fel istället för att avsluta, och två gånger till frilägen för Guti där han borde fått in ett mål. Han hinner också med en nick i ribban. Reals försvar är av naturliga skäl inte med så mycket i spelet men Hierro visar klass med en nedtagning på bröstet/vändning/långpassning på foten på Figo i en rörelse.
Med en halvtimme kvar gör Espanyol ett dubbelbyte, Morales och Navas ut, Alex Fernandes och Xavi Roca in. Det hjälper inte mycket till att börja med. Antalet Realchanser är enormt. Raul har öppet läge efter ett RC-inlägg men borde använt högern istället för vänstern. Cambiasso har öppet mål efter en dålig målvaktsrensning men har för bråttom i ett läge han inte ska missa. Figo skapar många hörnor men slår dem ofta lite för kort så att de lätt nickas undan av försvaret.
I 75:e minuten händer nästan det som inte får hända. Roger får bollen mitt på Reals planhalva och drar stenhårt i ribban. Ett mål där hade varit mycket tungt för de totalt dominerande hemmaspelarna. Espanyol börjar nu hitta spelet och en obehaglig aning om vad som hände alltför ofta under fjolåret (förlorade poäng i slutet av matcherna) sprider sig i mig. Med tio minuter kvar går Guti av för en hyllad Morientes, samtidigt som McManaman ersätter en Figo som visat tendenser till gammal storform.
I 40:e minuten av andra halvlek kommer Espanyols sista riktiga kvitteringschans. Posse vänder enkelt bort Ivan Helguera och lägger en passning till Roger som i bra läge skjuter över. Tre minuter senare kan jag äntligen andas ut. En annars blek Raul visar en sekunds genialitet och slår en perfekt djupledspassning. Den är nog avsedd för Morientes men Macca kommer i ännu bättre läge och sätter helt fri 2-0 vid främre stolpen. När segern nu är klar går Esteban Cambiasso, som gjort en suverän ligadebut, av för Solari. På övertid rullar Macca en boll i stolpen innan den utmärkte domaren Mejuto Gonzalez blåser av. Tre poäng bärgade med bitvis lysande spel. Visserligen ineffektivitet framför mål, men VM:s skyttekung satt på läktaren, så sparkapital där framme finns.
Vad gäller individuell spelarkritik måste superstjärnorna Figo och Zidane framhållas. Deras individuella prestationer är extraordinära samtidigt som de är lagspelare. Detta gäller också Esteban Cambiasso som visar prov både på konstruktivitet och arbetsförmåga. Salgado och framför allt Roberto Carlos håller rent bakåt samtidigt som de verkligen är farliga anfallsvapen. Hierro och Helguera är bra var för sig men kanske skulle det behövts en mittback som är lite snabbare i vändningarna. Casillas gjorde vad han skulle och detsamma gäller för solide Makelele. Raul gör ingen bra match men hans kvaliteter behöver ingen tvivla på. Guti tycker jag behandlades fel av den annars duktige matchkommentatorn på Viasat sport. Visst skulle nummer 14 satt minst ett mål, men han tog löpningar, lade passningar och kom till avslut på ett helt annat sätt än sin mer berömde anfallskollega. Jag är dessutom övertygad om att det inte blir Guti som går till Inter i januari. Av de inbytta spelarna gladde Macca med ett mål och ett stolpskott medan Morientes och Solari inte hann visa något särskilt.
Två veckor till nästa match, en mycket svår sådan. Inte nog med att Real Betis slog oss på försäsongen, de gjorde dessutom fyra mål borta mot Deportivo i ligapremiären. Våra ytterbackar lär inte kunna gå på offensiven på samma sätt då, eftersom Betis har några av ligans absolut bästa kantspelare. Men tar vi med oss passningsspelet från denna matchen och lägger till det målsinne som våra anfallare och mittfältare faktiskt besitter – då har vi sex poäng efter två omgångar. Tills vidare gläds vi åt full poäng efter första!
