Valladolid-Real Madrid 1-1
Så snabbt kommer man ner på jorden efter överlägsna vinster mot utländska topplag....
I motsats till de flesta TV-tittarna på lördagskvällen, som jag antar njöt av Betis-Barcelona, knappade jag in danska TV3 eftersom de hade den goda smaken att visa Los Blancos. Tyvärr, av för mig okänd anledning, missade de första kvarten av matchen. Efter vad jag förstår hände det inte mycket då men det drar givetvis ner intrycket på ett annars lysande initiativ.
När Real Madrid sprang in på planen i Valladolid hade man fått tillbaka de franska mittfältarna Zidane och Makelele, men man saknade man sin speciella målskytt från ligaspelet, mittbacken Ivan Helguera. Undrar om något lag i världen har två mittbackar som gör/gjort så mycket mål som Hierro och Helguera. När jag väl kom in i matchen efter en dryg kvart hade enligt kommentatorn Valladolid haft ett överläge, och så fortsatte det. Real hade inget eget spel och lagets signum - det fantastiska passningsspelet - var som borta. Valladolid körde med ostatiatisk VM-taktik, det vill säga extrem press på bollhållare och möjliga passningsmottagare. Detta försvarar inte den okoncentration som många spelare visade upp i både enklare och svårare passningssituationer. Man tittade inte upp utan slog bollen på måfå och när man väl tittade upp slog man bollen fel. Zidane var knappast med i matchen alls och Figo, som försökte, togs hårt och hade bra motstånd i Valladolids vänsterback Marcos.
Minut 38 kom att bli en avgörande stund för matchens utveckling. Guti tog sig in i straffområdet och föll i en axel mot axelduell. Det var inte straff, men det såg ut som det i första läget och jag trodde verkligen att domaren skulle blåsa. Det trodde också Michel Salgado som drog på sig en varning för protest (undrar vad han sade...). Tyvärr drog sedan nummer 2 även på sig en varning för fällning bara några sekunder senare och sedan var matchen slut för honom. Fällningen var sådan att den skall ge ett gult kort, men de flesta domare hade nog släppt den i ett läge där den ger utvisning. Det är rätt att hålla sig till regelboken, vilket domaren gjorde, men samtidigt är konsekvens det allra viktigaste i domarvärlden. Förbaskat onödigt från Salgados sida var det i alla fall.
Utvisningen gjorde att Makelele fick gå ner och spela högerback, inte direkt hans favoritposition, medan Guti flyttade ner på mittfältet. Båda lagen verkade vänta på pausen när Zidane för första gången visade sin genialitet. Suverän framspelning till Raul som stack i precis rätt läge och sedan iskallt lobbade Bizarri. Kändes skönt att klubbens Ikon bland alla ikoner har fått tillbaka målsinnet trots att lagets spel inte fungerar.
Real gjorde, tvärtemot vad jag trodde, inga ändringar i paus. Valladolid tryckte lite i början av andra halvlek, men ett skott högt över av Fernando Sales var det närmaste målchans man kom. Reals passningsspel fortfarande dåligt. Finsmakarna fick inte mycket men kunde i alla fall njuta av en sagolik nertagning av Raul följd av en briljant passning till Figo. Portugisen kom dock inte fram den gången heller...
Nästa "diskutabla" sttraffsituation kom i minut 58. Likheten med förra var att det inte var straff, skillnaderna var att det var i andra lagets straffområde samt att domaren denna gången blåste. Jag kan inte säga om Fernando Sales förstärkte eller helt filmade men Hierro hade i vilket fall inte behövt göra tacklingen. Casillas var på Oliveras straff men kunde inte hålla den - 1-1 ett bittert faktum.
Real fortsatte sedan att vara under isen. Man gjorde häpnadsväckande individuella misstag, backar ramlade oprovocerat, man fortsatte med meningslösa felpassningar. När man en gång visade upp det vanliga passningsspelet sköt Raul högt över i bra läge. En Roberto Carlosfrispark från 35 meter precis utanför och en Figofrispark som Bizarri tippar över var sedan de enda riktiga chanserna, förutom ett friläge för Raul som tveksamt blåstes av för offside. Valladolid hade inte heller några bra chanser men fortsatte med hård press. En sargad Figo fick gå av för Miñambres och en osynlig Guti för Solari, men bättre blev det inte. Det kändes som att det inte skulle bli fler mål, och det blev det inte heller. Poängförluster mot denna typ av lag är inte bra, men med tanke på spelkvaliteten och otur med domaren kunde det definitivt slutat värre.
Av de enskilda spelarna var Zidane definitivt inte tillbaka i form efter sin skada. Guti som varit lysande verkade totalt utan självförtroende och var osynlig, Figo kom inte fram, Cambiasso orkade inte ta den roll han tagit hittills under säsongen, backarna varvade säkra och resoluta ingrepp med onödiga felpass och osäkerhet. De enda spelarna jag vill ge godkänt är Casillas, Makelele och Raul. Att den sistnämnde verkar vara tillbaka och att det faktiskt blev en poäng är det vi tar med oss från denna matchen. Men skärpning i sådana här matcher krävs i fortsättningen, annars blir det ingen ligaseger i juni!
