Över 100 års historia med F.C. Barcelona del 2
I första delen om Barcelonas historia lämnade "vi" klubben efter förlusten mot Benfica i 1961 års Europacupfinal. Nu tar vi itu med det som hänt senaste 40 åren. Tyngdpunkten läggs på 90-talet med Cruyffs "dream team" i fokus.
Efter ligasegern 1960 och förlusten mot Benfica året efter gick Barcelona en tung period till mötes. Medan Real Madrid radade upp ligatitlar fick Barca nöja sig med tre segrar i Spanska cupen (1963, 68 och 71), samt en tredje titel i Mässcupen (1966) under närmaste 10 åren. Något måste göras och klubben vände sig till världens bästa klubblag i början av 70-talet, holländska Ajax. 1972 värvade man deras legendariske tränare Rinus Michels och året efter två superstjärnorna Johann Cruyff och Johann Neeskens från samma klubb. Cruyff, en av de främsta spelarna någonsin var när han anlände till Barcelona 1973 världens dyraste spelare.
Redan första säsongen Cruyff spelade för Barcelona vann man ligan i stor stil och besegrade Real Madrid med 5-0 i ena matchen. Men Real repade sig och dominerade ligaspelet resten av 70-talet. Spanska cupen vanns igen först 1978 och året efter tog man sin första seger i Cupvinnarcupen när Fortuna Düsseldorf besegrades med 4-3. Ett av målen i denna final gjordes f ö av en inte okänd Rexach.
Flera storspelare anlände nu truppen. Dansken Alan Simonsen (en gång utsedd till Europas bäste spelare), målmaskinen Quini och 1980 det kontroversiella tyska mittfältsgeniet Bernd Schuster. 1982 krossade man det då gällande transferrekordet när man betalade Boca Juniors ca 50 milj. kr för Maradona. Maradona var redan nu världens bäste, men p g a oerhörd brysk behandling av motståndarna var han ofta skadad och den stora succén uteblev. 1984 såldes han till Napoli för en ny rekordsumma - 65 milj. kr. Trots alla dessa stjärnor blev det ingen ligatitel, men 1982 vann man i alla fall Cupvinnarcupen för andra gången efter att Standard Liège besegrats med 2-1. 1978 tillträdde Josep Luis Nunez som president som inledde ett omfattande program för att förbättra träningsanläggningar m m.
1984 blev engelsmannen Terry Venables ny tränare och 1985 tog man sin tionde ligatitel i överlägsen stil. Segermarginalen var hela 10 poäng. Året efter tog man sig till sin andra final i Europacupen. För lust där mot Steuaua Bukaret men nya storspelare anlände, t.ex. målvakten Zubizarreta och engelske skyttekungen Gary Lineker. Men likväl dominerade Real Madrid ligaspelet och till sist fick Venables sparken 1988. Ny tränare blev Johann Cruyff. Det blev inledningen på en verklig guldålder för "blaugrana".
Cruyff införde ett nytt spelsystem - nu skulle det vara holländsk totalfotboll som gällde på Camp Nou! 1989 vann man Cupvinnarcupen för tredje gången efter att ha besegrat Sampdoria med 2-0. Nya spelare införskaffades, bl a Hollands frisparkskanonjär Ronald Koeman och danska spel- och bollgeniet Michael Laudrup. Trots det gick det trögt och Cruyff var nära att få sparken 1990, men en seger i spanska cupen räddade jobbet. Sommaren 1990 betalade klubben den (då) hissnande summan 50 milj. kr för bulgaren Hristo Stoichkov. Många rynkade nog på ögonbrynen, och resten är historia.
Äntligen tog Barcelona över som Spaniens främsta klubb igen och vann ligan fyra år i rad 1991-94. Cruyff hade slutligen lyckats med totalfotbollen och laget spelade en bländande fotboll. Förutom Laudrup, Stoichkov och Koeman fanns spelare som mittbackskämpen Nadal, en ung Guardiola, måltjuven Beguiristain och från 1993 skyttekungen Romario. 1992 vann man slutligen den största turneringen av alla när Sampdoria besegrades med 1-0 i Europacupfinalen. Segerskytt var Koeman - givetvis på frispark!
Barcelona spelade nu en fantastisk fotboll och inte för inte kallades laget "dream team". Tre år i rad (1991-94) säkrades ligasegern först i sista omgången. Och i Europacupen (som nu bytt namn till Champions league) klantade man till det när titeln skulle försvaras. Året efter gick det dock som på räls fram till finalen där Milan väntade. Barcelona var favoriter. Men tyvärr gjorde laget en riktig plattmatch när det verkligen gällde och Milan vann med hela 4-0. Det var början till slutet för Cruyff.
Till säsongen 96/97 hade Bosmandomen trätt i kraft och en mängd nya spelare inhandlades - Ronaldo, Luis Enrique m fl. Ronaldo slog igenom som världens bäste och Luis Figo blev allt bättre. Våren och sommaren 1997 präglades av ständiga rykten kring Ronaldos framtid och till slut köptes han av Inter för en rekordsumma. För pengarna man fick för Ronaldo köpte Barcelona Rivaldo som gjort stor succé för Deportivo La Coruna gångna säsongen. Ny tränare blev Luis Van Gaal som haft enorma framgångar med Ajax.
Van Gaal ledde klubben till ligaseger två år i rad 1998-99 och "dubbeln" (ligan och cupen) 1998. Rivaldo och Figo gick båda från att ha varit mycket bra till att bli två av världens absolut bästa spelare. Rivaldo utsågs välförtjänt till världens bäste 1999, på mittfältet styrde Guardiola spelet mästerligt och Luis Enrique var en härlig dynamo. När klubben firade 100 årsjubileum 1999 uppgick medlemsantalet till drygt 105 000.
Men Van Gaal hade svårt att bli populär. Dels floppade man i Champions league, dels såldes inhemska spelare på löpande band för att ersättas av holländare. Säsongen 99/00 var det ofta sju, ibland åtta (!) holländare i startelvan. Kritiken mot Van Gaals värvningspolicy blev allt högre och efter att man inte vunnit någonting säsongen 99/00 tvingades han avgå. Samtidigt meddelade Nunez att han tänkte avgå efter 22 år som president.
Sommaren 2000 blev sedan kaotisk. Vicepresidenten Juan Gaspart vann presidentvalet, men det överskuggades av att Real Madrid köpte Figo för den hysteriska summan 10 miljarder pesetas (över 500 milj. kr) Det var den mest kontroversielle övergången på många år i fotbollsvärlden och vreden mot Figo visste inga gränser i Katalonien. Klubben hade fått en förmögenhet för Figo, men pengarna användes inte så genomtänkt och det har präglat klubben senaste åren.
Källor:
Rsssf archive (www.rsssf.com)
Barcelonas officiella hemsida (www.fcbarcelona.com
