Profilen: Hristo Stoichkov
Nästa artikel i serien om klassiska Barcelonaspelare handlar om en berömd medlem i Cruyffs "dream-team". Han var kontroversiell och divig, men också en oerhört bra spelare - Hristo Stoichkov.
Anfallsspelaren Stoichkov var en mycket vass målskytt. Men han hade också bländande teknik, speluppfattning och ett stenhårt skott med sin vänsterfot. Många av målen gjordes på frispark eller härliga långskott. När Barcelona köpte Stoichkov 1990 betalade man mellan 40 och 50 milj. kr (uppgifterna varierar) för den 24 årige bulgaren. Det var då en astronomisk summa för en öststatsspelare. En spelare som den breda fotbollspubliken i Västeuropa dessutom knappast visste någonting om. Hade Barcelona inte tagit sig vatten över huvudet nu? Knappast. De kommande säsongerna utvecklades "Stojkan" från att vara en helt okänd bulgar till att bli en superstjärna - en av världens absolut bästa fotbollsspelare. Stoichkov blev snabbt en publikfavorit på Camp Nou och var en av de viktigaste kuggarna i det lag som vann ligan fyra år i rad 1991-94.
Stoichkov föddes 1966 i Bulgariens näst största stad Plovdiv. Hans första klubb hette Maritza (en lokal klubb i Plovdiv) där han stannade fram till 1984. Efter det blev det flytt till huvudstaden Sofia för spel i armélaget CSKA Sofia. Redan första säsongen vann Stoichkov ligan med CSKA. Men säsongen efter var det nära att karriären fått ett mycket abrupt slut. I cupfinalen 1986 utbröt vilt slagsmål mellan spelarna i CSKA och Levsky Spartak. Matchen förklarades ogiltig och de inblandade spelarna hotades av livstids avstängning.
Ett år senare kunde ändå Stoichkov återuppta karriären och CSKA vann ligan tre gånger 1987-90. Stoichkov som i början av karriären prövat på spel i de flesta positioner var nu bofast i anfallet och han utvecklades snabbt till en fruktad målskytt. Stoichkov var i CSKA lagkamrat med både Penev och Kostadinov - även de blev så småningom stjärnor i landslaget. Både 1989 och 90 vann han skytteligan överlägset. Den nästan otroliga noteringen på 38 mål/30 matcher säsongen 89/90 innebar att han fick den s.k. guldskon - priset till Europas främste målskytt. Johann Cruyff hade redan blivit imponerad av bulgaren 1989 när Barcelona mötte CSKA i Cupvinnarcupen. Man gjorde en förfrågan, men eftersom Berlinmuren ännu inte fallit var det inte lätt att värva spelare från Östeuropa. Året efter var emellertid läget helt annorlunda och Cruyff fick som han ville.
Den i Västeuropa okände bulgaren blev nu klubbkamrat med världsstjärnor som t.ex. Michael Laudrup och Ronald Koeman. Men karriären i Barca fick ingen bra start. Redan i början säsongen blev han dömd till sex månaders avstängning efter att ha attackerat en domare i en ligamatch. Relationen till Cruyff var inledningsvis inte särskilt bra heller. Men avstängningen reducerades till två månader och när "Stojkan" kom tillbaka började han hitta målet allt oftare. Barcelona vann ligan med hela 10 poäng och Stoichkov gjorde 14 mål/24 ligamatcher.
Säsongen efter var Cruyffs "dream-team" ännu bättre och för första gången sedan 1960 lyckades Barcelona försvara ett ligaguld och till slut så lyckades man äntligen vinna Europacupen/Mästarcupen (bytte namn till Champions league säsongen 92/93) efter seger mot Sampdoria. Stoichkov som den gångna säsongen gjort 17 ligamål var nu en superstjärna. I slutet av 1992 blev han av Fifa framröstad till världens näst bäste spelare efter Marco Van Basten. En andraplats var dock "Stojkan" inte alls nöjd med och sågade juryn (förbundskaptenerna) därefter.
I Barcelona fortsatte han att glänsa och laget briljerade med fantastisk fotboll. Stoichkov, spelgeniet Laudrup och måltjuven Beguiristain bildade en suverän trio längst fram. När 92/93 års säsong var färdigspelad hade Stoichkov gjort 20 ligamål och Barca hade vunnit ligan för tredje året i rad. Sommaren 1993 värvade Cruyff världens då giftigaste anfallsspelare - brassen Romario. De var visserligen båda stora divor, men de fungerade ändå ihop. Barca vann ligan för fjärde året i rad. Men i gigantmötet mot Milan i Champions Leaguefinalen var "Stojkan" lika blek som resten av laget. Förlust med 0-4.
Bulgarien hade kvalificerat sig för VM 1994, men hade inför turneringen aldrig lyckats vinna en enda match i VM-slutspelet. Med Stoichkov, Penev o CO i laget blev det ändring. En fjärdeplats till slut och Stoichkov delade segern i skytteligan (6 mål). Platsen i världslaget var given och i slutet av året fick han guldbollen av France football, utsedd till Europas bäste spelare.
Efter en ganska misslyckad säsong 94/95 (bara 9 ligamål) flyttade Stoichkov till Italien och Parma. Men det blev ingen större succé. Redan året efter var han tillbaka i Barcelona som satsade stort på att föra tillbaka ligatiteln till Camp Nou. Nu spelade Stoichkov något tillbakadragen bakom nya fenomenet Ronaldo. Man kom "bara" tvåa i ligan, men vann spanska cupen, spanska Supercupen och Cupvinnarcupen. Stoichkov gjorde 14 ligamål.
Säsongen 97/98 efter lämnade Stoichkov Barca för gott. Han återvände till Bulgarien och CSKA. Men sejouren där blev inte lång innan han fortsatte varva ner i några okända lag i Mellanöstern. År 2000 började han spela i den amerikanska MLS-ligan.
Stoichkov var kontroversiell och bojkottade ett tag landslaget efter EM 1996. Det går inte förneka att Stoichkov var en diva, hans storhet som spelare kan ingen ta ifrån honom. Alla som älskar offensiva, kreativa spelare kan omöjligt inte ha blivit tjusade av Bulgariens utan tvekan främste spelare genom tiderna. Och hos alla Barcafans är han en "levande legend". En anfallsspelare som "Stojkan" saknas i dagens Barcelona.
Fakta om Hristo Stoichkov
Född: 1966
Klubbar (som senior): CSKA Sofia, Barcelona
(1990-95, 96-98), Parma, Al- Ansar,Reysol, Chicago Fire
Totalt 84 landskamper för Bulgarien/37 mål
Meriter med Barcelona:
4 ligatitlar (1991,92, 93, 94)
1 cuptitel (1997)
3 Spanska Supercuper (1992, 93, 96)
1 Europacup/Champions leaguetitel (1992)
1 Cupvinnarcup (1997)
1 Europeisk Supercup (1992)