Real Madrid-Espanyol 2-1
Två mål av Ronaldo gav seger.
Att försöka skriva ett matchreferat när man inte sett matchen är ungefär lika smart som att bedöma en nobelpristagare i litteratur som ovärdig fast man inte läst honom/henne. Men eftersom så många gör det senare (inte minst de som aldrig läser en bok) gör jag det förra. Huvudsakligen bygger rapporten på Marcas rapportering, men jag har även snabbt läst AS matchrapport.
I införartikeln tog jag segern för given. Vi skall inte tappa poäng mot Espanyol på Bernabeu. Det är inte ofta jag tar ut segrar i förskott på det sättet, ibland inbillar jag mig nästan att det betyder otur. Jag förutsatte dock att grabbarna på planen inte skulle ta ut en massa i förskott utan se till att vinna med ett par mål. När text-tv slogs på i paus blev jag rädd att jag haft fel, i andra halvlek ordnade det i alla fall upp sig.
Real ställde upp med den uppställning jag anser är den starkaste man har mot motstånd man kan förvänta sig kommer att backa hem. Helguera hade alltså gått ner i mittförsvaret (varvid Raul Bravo förpassades till bänken) och Guti och Beckham spelade på innermittfältet. I övrigt känns namnen givna just nu, extra glädjande med Raul tillbaka från start.
Motståndarna ställde upp defensivt, som väntat, med uttalat mål att stoppa Ronaldo från att kunna gå på djupet. I första halvlek lyckades man. Tre mittbackar och ett hårt arbetande lag höll rent hela första halvlek och skapade i alla fall två bra chanser innan pausvilan. Men i andra halvlek blev det genast bättre. Jag har som sagt inte sett målet, men det är så jag har tänkt mig att vi skall vinna ligan i år. Smart passning från Raul som lämnar Ronaldo mer eller mindre fri med målvakten, där han är hypergiftig. 1-0 efter 51 minuter.
Olikt många andra lag orkade Espanyol fortsätta att stå upp trots ett underläge på Bernabeu. När Roberto Carlos tog sig genom och ordnade en straff, knep målvakten Lemmens Figos boll (inget snack om att Figo är en dålig straffläggare nu tack, därmed inte sagt att vi inte har andra som är bra som möjligen bör få chansen). Enligt Espanyol och faktiskt även enligt Marca skulle en straff blåsts även på andra sidan, när Pavon var på Wome.
Matchen var vid detta läge fortfarande vid liv, men när Ronaldo (i möjlig offsideposition) från nära håll nickade ett Beckhaminlägg i mål var väl segern given. Och visst blev det seger, även om Espanyols Alex reducerade på en kontring på övertid. Casillas har fortfarande inte hållit nollan i ligan.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att man aldrig skall vara missnöjd när man vinner, och sådana här matcher måste man vinna om det skall bli ligaseger. Utan att ha egen koll på spelet och individuella insatser gläds jag åt att Raul och Beckham spelade mer eller mindre hela matchen, att vi avslutade med sex egna produkter på plan, och att vår förmodade skytteligavinnare stänkte in två bollar efter att ha haft det tungt några matcher. Dessutom gläds vi alla åt tre poäng.
Real Madrid: Iker Casillas; Salgado, Pavón, Helguera, Roberto Carlos; Figo, Beckham (Cambiasso, 87), Guti, Zidane (Solari, 87); Raúl, Ronaldo (Portillo, 87).
Espanyol: Lemmens; Tayfun (Toni Velamazán, 64), Jarque, Carlos García, Domoroud, David García; Bastía (Oscar, 79), Morales (Alex Fernández, 70), Wome; Maxi, Raúl Molina.
Mål: 1-0: Ronaldo, 51; 2-0: Ronaldo, 81; 2-1: Alex Fernández, 92.
