Senaste mötet på Camp Nou: Barcelona-Real Madrid 1-2
Slut på en mindre glad ligasvit på Camp Nou.
Real Madrids spel var inte sprudlande och uppfinningsrikt som tidigare. Istället var det stabilitet, hårt arbete, lite flyt och ett riktigt bra försvars- och målvaktsspel som gav segern på Camp Nou. Den första i ligan på 20 år.
Det var inte lätt att vara tvingad att vara på en annan plats än framför en TV igår kväll. Från flera källor fick jag dock löpande rapporter både via telefon och sms. Vid hemkomsten framåt natten blev det besök på de flesta spanska fotbollshemsidor jag känner till. Vissa förutfattade meningar hade jag alltså när videon gick igång i förmiddags, dessutom slapp jag vara hypernervös när Barca jagade kvittering i slutet. Det här är vad jag såg:
Queiroz mönstrade den väntade startelvan, den som spelade ut Atletico i onsdags. Barcelonas uppställning var på papperet mer defensiv än väntat, med Kluivert som enda forward, Saviola på bänken, och dessutom utan kantspelare till höger. Av de fem mittfältarna är det väl bara vänsterspringaren Luis Garcia som brukar kallas offensiv, medan de fyra andra gärna ligger en bit ner i banan även om de samtliga har offensiva kvaliteter.
I början verkade det som om Barcas nämnda mittfält slagit knut på sig. Madrid hade mycket boll och kunde framför allt behålla bollen betydligt längre varje gång man fick den. Några halvchanser noterades de första minuterna, till exempel hade Beckham och ständigt utbuade Figo ett snyggt samspel till höger redan i fjärde minuten. Portugisens inlägg till Ronaldo bröts i sista stund. I tionde minuten kom Ronaldo på precis det sätt jag vill se honom, löpvillig, utmaningsvillig och självsäker. Ett bra försvarsspel av flera Barcaspelare stoppade dock anfallet till slut.
Första kvarten var klart Reals, efter 20 minuter hade vi haft bollen nästan 60 % av tiden. Barca försökte inte dölja att man satsade på kontringar, men kom mer och mer in i matchen. Puyol var en jätte bakåt och det numerära övertaget centralt på mittfältet gjorde att man behärskade den centrala delen av planen. Men i bolltempo och passningsskicklighet var man fortfarande ett steg efter. De vita kunde fortfarande hålla bollen lite längre och lite bättre. Framför allt Zidane lugnade flera gånger ner spelet helt enkelt genom att vända bort spelare och hålla bollen så att lagkamraterna hann ta sig till rätt ställe. Även Beckham och Figo kombinerade hårt jobb med fint passningsspel. Roberto Carlos var Roberto Carlos, förklaring överflödig.
Det var också den brasilianske ytterbacken som inledde målskyttet. I 37:e minuten, när matchen kunde börja betecknas jämn, slog Beckham en krossboll från högra delen av mittlinjen på foten på Zidane som befann sig till vänster och en bra bit längre fram. Fransmannen drev upp lite, attackerades av Motta och lade tillbaks till Roberto Carlos. Skott direkt från strax utanför straffområdet, tog på Reiziger och ställde Valdes fullständigt. 0-1. Spelmässigt välförtjänt så långt även om den hetaste chansen varit Barcas, en Xavifrispark som Casillas gjorde en bra räddning på strax före målet. Under resten av halvleken hände inte mycket. Luis Garcia hade ett hyfsat läge strax före paus, men skottet var ofarligt.
I paus bytte sedan Rijkaard in två tydliga yttertyper, Quaresma och Overmars, samt lät Gerard ta ett steg upp i banan och nästan bli forward. Queiroz gjorde inga förändringar i manskapet och hade nog inte tänkt att det skulle vara det i spelet heller. Men man kom lite längre tillbaka för varje 10-minutersperiod. Visst, ju längre upp Barca kom desto större chans har världens bäste kontringsspelare att hitta luckor. Men Puyol stoppade Ronaldos eller de andras försök. I den åttonde minuten, efter en bra prestation av Beckham hängde dock ingen med. Beckhams vänsterpassning hittade Raul i öppet läge, så öppet att kaptenen absolut borde gjort mål. Skottet gick dock ner i marken och studsade över. Den kommande kvarten var det mest Barca. Casillas gjorde bra räddningar på ett Overmarsskott, på ett Kluivertskott, samt på en nick där Gerard hade ett mycket bra läge. I ett annat läge var det bara hårt jobb från Raul Bravo mot Kluivert som stoppade kvitteringen.
Med en dryg kvart kvar avgjordes sedan matchen. Figo lade en boll i djupled till Roberto Carlos (som vanligt överallt). Brassen går några steg inåt innan han slår över bollen till Ronaldo som står till höger i straffområdet. Raul har lockat med sig Cocu i en löpning och holländaren hinner inte tillbaka för att hindra brassen. 0-2 bakom Valdes via Cocu och utökad skytteligaledning för Ronaldo!
Men Barca gav inte upp, en onödig hörna några minuter senare nickades stenhårt i mål av Kluivert. Och bara någon minut senare fick Gerard den stora kvitteringschansen. Fri med Casillas lyckas han dock inte få bollen förbi denne utan placerar istället dobbarna i ansiktet på vår målvakt. Inte fullt ut avsiktligt (det tror jag bara om Keane och Couto) men lik förbannat fult. Casillas blev vansinnig, och bråk var på gång med flera spelar inblandade. Skönt att se Saviola som bara gick in och lugnade ner istället för att hänga med i den aggressiva stämningen.
Vårt anfallspar fick lämna plats för Portillo och Solari och det är absolut rätt att vila dem med tanke på vad som kommer, det hade jag tyckt även om Barca fått in en kvitteringsboll. Men det fick de alltså inte. Det blev tre sköna poäng, bibehållen ligaledning och bruten svit. Barca var bra, mycket bättre än i de matcher jag sett dem tidigare under säsongen, men jag tycker ändå inte segern var orättvis. Inte något stort spel men ett stabilt och bra spel från vår sida.
Barcelona: Víctor Valdés; Gabri (Quaresma, 46), Puyol, Reiziger, Van Bronchorst; Xavi, Cocu, Motta (Saviola, 78), Gerard; Luis García (Overmars, 46) , Kluivert.
Real Madrid: Casillas; Michel Salgado, Pavón, Raúl Bravo, Roberto Carlos; Helguera, Beckham; Figo, Raúl (Solari, 86), Zidane; Ronaldo (Portillo, 77).
Mål: 0-1, Roberto Carlos (37). 0-2, Ronaldo (75). 1-2, Kluivert (83).
