El Clásico - införkrönika
Barcelona vs Real Madrid = grisar vs änglar!
Varje fotbollsland har sitt eget lilla hatmöte, som kan handla om bittra ärkerivaler eller lokalkonkurrenter i stan. I England, Italien eller till och med Skottland finns sådana. Men vänta. håller jag på att glömma en drabbning? Naturligtvis inte! Störst, hetast och mest betydelsefullt bör nämnas sist, och nu nämner jag det: El Clásico. Jämfört med El Clásico är "Clash of The Titans" en "Trash with 22 guys fightin", "Old Firm" är bara massa arga gubbar som vill döda varandra (men fotboll kan de inte) och "il derbi della madonnina" är ett mycket effektivt sömnpiller (som man kan se om man har sömnproblem; man gäspar sisådär 250 gånger).
Jag svävar över från Santiago Bérnabeu, där änglarna vakar, och landar i Camp Nou, där grisarna härskar. Skyddade av de vita änglarna anländer jag till Camp Nou med mitt liv i behåll. Gud vet vad som hade hänt mig utan änglarnas beskydd! Redan då jag äntrade den fördömda arenan kände jag den fientliga stämningen; hat, fiendskap och vrede låg och lurade i luften. Våra vita änglar kunde inte motstå denna fientliga tillvaro och skyndade tillbaka hem till ängelika Chamartín. De lämnade mig ensam, utlämnad och skyddslös mitt i striden.
I Camp Nous korridorer såg jag, på långt håll, en man som åt glupskt ur något som för mig liknade en amerikansk fotboll. Då jag närmade mig honom såg man tydligt att det han åt av var ett grishuvud, ett rått sådant. Han fick syn på mig och grymtade som en gris, sedan försvann han snabbt åt andra hållet. I ryggen på hans Barcelona-tröja var nummer 12 tryckt, med namnet Boixos Nois. "Ajajaj, " tänkte jag "snart kommer de galna grabbarna (som namnet Boixos Nois faktiskt betyder) och Gud vet vad som skulle hända då, bäst att sticka." Snabbt som vinden sprang jag genom Camp Nous korridorer för livet, och efter att ha kutat runt som en galning hamnade jag slutligen i en mycket avlägsen korridor som verkade hemlig på något sätt. Mitt i korridoren fanns ett rum, och där tänkte jag sticka in och gömma mig för griskultingarna.
Men då jag öppnade dörren fann jag Juan Laporta, Barcelonapresidenten, och Angel Maria Villar, spanska fotbollförbundets ordförande, sittande och utbytte väldigt vänliga ord med varandra. Laporta lovade att skänka Villar ett dussin grisar om denne skulle ge Jimmyjump tillträde till alla Real Madrids matcher med avsikt att kasta fler grishuvuden på Figo. Villar lät mycket entusiastisk för avtalet och sade att detta skulle vara bra för hans framtida grisfarm. Bakom Laporta hängde Kataloniens flagga med den nya symbolen i mitten, nämligen ett grishuvud. Jag förstod att jag, än en gång, hade hamnat på fel ställe och fortsatte därmed min vandring längs den hemliga korridoren.
Korridoren fortsatte och fortsatte och verkade hur lång som helst, men till slut fick den ett ände. Det nya rummet saknade en riktig ingång och det fanns inget golv, utan man gick på lera. Stanken kändes ända upp i hjärnan men nyfikenheten tog till och jag fortsatte min väg. Väl inne i leran och stanken fanns där ett tiotal grisar som grymtade argt när de fick syn på mig. Alla var iklädda en gammal Barcelonatröja med nummer 7 och namnet Figo i ryggen. Hela Kataloniens symbol hade blivit grisen. Man slaktade den, åt dess kött och kastade huvudet på Figo.
"Some people believe football is a matter of life and death. I'm very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that." Så sade Liverpools skotska tränare Bill Shankly en gång i tiden. Ja, för katalanerna handlar fotboll inte bara om liv och död, utan också om svin, gris och kulting!
Jag blev äcklad av allt detta jag hade upplevt i Camp Nous korridorer, och sprang snabbt genom korridorerna och sedan upp till läktarna. I mitt huvud försökte jag tänka på den kommande matchen, världens hetaste drabbning, El Clásico, vacker fotboll, Ronaldos överstegsfinter, Raúls kaptensbindel, Zidanes flint, på allt som kunde få mig att må bättre. Barcelona, ja just det, det var laget vi skulle möta. Vad har de för nyckelfigurer då? Låt mig granska dem.
Kaptenen Puyol - den snedsparkande benbrytaren:
Bildskön hos mamman sin med en utmärkande frisyr. Puyol är en riktig krigare som går in med dobbarna före i varje situation och med avsikt att bryta motståndarens ben. Kaptenens främsta egenskap är att han inte kan passa en tremeterspassning korrekt.
Destruktive Xavi - krypskytten i mittenriket:
Xavi är Barcelonas viktigaste spelare; den som ska agera spelförstörare. Med sin övernaturliga fysik mejar katalanen ner alla motståndare. Se dessutom upp för Xavis långdistansskott, mycket vasst, av sex chanser på långdistans missar Xavi endast ett halvdussin.
Vindsnabbe Giuly - le magicien rapide:
Att Giuly är supersnabb är en skröna taget ur luften. Faktum är att Giuly står på en offsideposition innan varje passning han får, men han är så liten att assisterande domaren inte lägger märke till honom. Därför kommer han flertalet gånger fri med målvakten. och missar!
Superstjärnan Ronaldinho - framtidens Tom Cruise:
Ronaldinho har allt en superstjärna ska ha: attityden, utseendet, stilen och skådarspelartalangen. Tar fotbollskarriären slut behöver brassen inte bekymra sig, säkerligen finns många Hollywood producenter intresserade. Blir Ronaldinho fälld, vänder han sig mot pappa huvuddomare och fäller en tår, och vips är det straff. Inget snack om saken; det är en egenskap bara de allra största mäktar med att ha.
Skyttekungen Etoo - världens chanssumpare:
Etoo ligger, som ni vet, på förstaplats på skytteligan. Han ligger också på en överlägsen förstaplats på missarligan (skapad av Sammys pappa kallad Faltuel Etoo). Av fyra frilägen missar Etoo tre stycken, det fjärde sätter han efter att ha skjutit rakt på målvakten två gånger, en gång i stolpen, en gång i ribban och slutligen på motståndarbacken som styr in bollen i egen kasse. Etoos bästa kompis är Jimmyjump, som skänkte honom en fin mössa för ett par månader sedan.
Sist men allra viktigast:
Superliraren Giovanni van Bronckshit - superholländaren:
I Barcelona har alltid en superholländare funnits i alla generationer: Cruyff och Koeman var sådana, dagens superholländare i blaugrana är Giovanni van Bronckshit. Stark som en oxe, snabb som vinden och stabil som en Volkswagen från 70-talet. Van Bronckshit, älskad av Barça-fansen, kommer att leda klubben till många titlar framöver. Se upp för hans utomordentliga teknik!
Barcelona är urstarkt i luftrummet. I laget har man nickstarka spelare som Puyol (178 cm), Sylvinho (173 cm), van Bronckshit (178 cm), Xavi (170 cm), Deco (174 cm), Iniesta (170 cm) och Giuly (164 cm). Med andra ord; de sju små dvärgarna.
PS! Ta denna artikel med glimten i ögat, satirisk som den är... ;-)
