Pessimistens förbannelse - de sista förvirrade tankarna innan matchen
Serieledning och obesegrade på hemmaplan. Det måste ju innebära att vi får storstryk ikväll. Det är svårt att med logiska argument förklara hur jag kan komma fram till sådana slutsatser varje gång. Det är svårt att tänka över huvud taget. Dagen D är äntligen här och jag mår skit som vanligt.
Kallsvettig och med bultande hjärta sätter jag mig upp i sängen. Puh! Scenen där Raúl tunnlade Puyol, rundade Valdés och rullade in 0-4 var bara en dröm.
Det är precis sådana här saker som gör att man inte riktigt vet om man är helt frisk. På skakande ben går jag ut i köket för att fixa lite te. Den här veckan har varit en enda lång uppladdning inför den här dagen. Jag har gått igenom tänkbara laguppställningar, funderat över spelarnas form, kollat upp gamla möten, försökt se framför mig hur väl vårt mittfält kan klara deras, försökt värdera deras offensiv kontra vår defensiv, analyserat varenda tänkbar match-i-matchen och ändå inte kommit fram till ett dyft. Den här veckan har varit så full av förväntningar att jag börjar bli allt mer rädd för att alltihop ska falla sönder som ett korthus. Den där drömmen där Raúl rullar in fyran känns faktiskt inte helt otänkbar. Man lägger ner så mycket av sin tid i det här, och sen slutar det med fiasko.
Jag spiller ut lite te mitt i mina funderingar, och drar mig sedan in i mitt rum igen för att gå igenom dagens Barcelonanyheter. Ronaldo lägger pressen på Barça i El Mundo Deportivo, men tror ändå att matchen slutar 1-2. Rijkaard pratar om att det ser betydligt bättre ut nu än förra säsongen. Det är ju sant det där. Vi leder serien och vi har hemmaplan. Vi är alltså favoriter, fast det känns ju förstås aldrig bra. I stället för att njuta av att vi varit det bättre laget så här långt, kan jag bara känna oro och osäkerhet. Förväntar sig verkligen folk att vi ska slå real? Har dessa människor sett deras startelva? Menar ni på fullaste allvar att van Bronckhorst, Puyol, Oleguer och Belletti bör vinna matchen i matchen mot Zidane, Ronaldo, Raúl och han-den-där-gamle-portugisen? Jag har svårt att se det framför mig, och det ger mig magont.
Sport skriver att Lucho inte har några problem med att välja sida inför el Clásico. Det var väl ingen sensation precis, men det är ju skönt att det i alla fall finns något med den här matchen som man kan vara säker på på förhand. Jag går igenom laguppställningarna en gång till. Guti? Denna förhatliga spelare, ska han verkligen kunna stoppa Xavi och Deco? Ska han klara vad Gattuso misslyckades med? Det är svårt att tro. Och Salgado, visst är han landslagsman, men han kommer att ställas emot Ronaldinho. Den fajten är väl avgjord på förhand?
Jag ringer en kompis för att bestämma var vi ska se matchen ikväll. Han är orolig för vår högerkant. Belletti har varit långt ifrån 100-procentig i defensiven, och Giulys form är ett stort frågetecken. Båda har dessutom varit skadade nyligen. Kommer det att vara autostrada för Carlos och Zidane där?
Vad jag trodde skulle bli ett lugnande telefonsamtal fick mig i stället bara att få ännu mer ont i magen. Ronaldo mot Oleguer? Det låter ungefär som Henry mot Teddy Lucic. Usch, jag får snart panik. Jag bläddrar lite bland realredaktionens artiklar. Grisar vs änglar? Vad är det här för trams? Vadå Puyol inte kan passa en tremeterspassning korrekt?. Vad är det för en idiot som har skrivit det? Har han aldrig sett en Barçamatch? Oj, jaha, det var en skämtsamt skriven artikel. Jag är helt ur form.
Jag försöker minnas förra säsongens möte. Fast det var ju ingen bra idé. Jag ser framför mig hur Carlos och Ronaldos skott tar på våra försvarare och ställer Valdés. Det är begravningsstämning på Camp Nou och marängerna springer runt och viftar fånigt med armarna. Så där kommer det att se ut ikväll! Beckham drar iväg ett skott på måfå som tar på Márquez och sedan stolpe-in. Och så springer de vitklädda runt där på vår mäktiga arena med sina fula flin.
Det börjar bli alltmer svårbegripligt hur jag kan utsätta mig för det här. Gå runt och vara orolig i en vecka, vad ska de vara bra för? Jag kunde ha gjort vettigare och roligare saker. Nåja, nu är det som det är och jag kommer att sitta och lida ikväll när Raúl rullar in 0-4. Det är min lott här i livet. Att först förutsätta en katastrof och sedan ändå bli besviken när den slår in.
Jag slår av mobilen och går och lägger mig igen. Det finns ingen poäng med att vara vaken. Jag fungerar ändå inte som jag ska. Hur kan man hålla så hårt på ett lag och ändå vara så övertygad om att det blir förlust varje gång? När folk frågat mig har jag förstås pliktskyldigast svarat att Barça grejar det. Det måste jag ju svara, annars tror de att jag är dum i huvudet. Men hur skulle det gå till? Jag försöker se framför mig hur van Bronckhorst tar bollen från....nej vänta, det där föll på sin egen orimlighet.
Nej kära bröder och systrar, ikväll blir det stryk. Puyol får rött och på den efterföljande frisparken dundrar Carlos in 0-5.
Så där ja. Nu har jag väl dragit ner förväntningarna en del? Elakt? Äh, ni var säkert bergsäkra på Barçaseger innan ni läste det här, så det gjorde er nog bara gott. Och jag har svårt att tro att jag lyckades ändra på er inställning särskilt mycket. Ni optimister är svåra att påverka. Var glada för det. Jag är avundsjuk på er.
Bara timmar kvar nu.
