Optimistens ljuva tankar
Hur skulle vi egentligen kunna förlora?
Somliga är födda pessimister, somliga väljer att inte alls tänka på vad som komma skall, somliga är realister och en del är födda optimister. Sen kommer jag.
Vissa har haft natten förstörd av de värsta mardrömmarna man kan tänka sig, medan jag ligger lungt och stilla och fantiserar om en rökare från mittplan av Xavi. Den sitter förstås där den ska, mitt uppe i klykan. 92.000 pappersark bildar ett stort blårött hav runt hela Camp Nou. Sen vaknar jag, fortfarande lika positiv.
Sätter mig i köket och funderar lite. Kan vi Förlora? Nej. Om ja, hur skulle det gå till? Camp Nou, serieledare, självförtroende och ett enormt stöd på läktaren. Hur skulle Real Madrid kunna rubba de fördelarna?
Det går ju såklart inte.
Jag är fullständigt övertygad om att det blir seger, sån är jag. När jag ser Barça spela fotboll undrar jag lite stillsamt hur motståndarna ska kunna göra mål när vi har bollen hela tiden? Vårat försvarspel verkar bygga på anfallsspel. Det gillar vi.
Jag funderar lite på förra säsongens möten, men kan bara inte komma ihåg hur det såg ut i mötet på Camp Nou. Vilka vann? Det måste väl ha varit Barça? Det enda jag kommer ihåg är andra halvan av säsongen och framförallt mötet på Bernabeustadion. Ronaldinho lobbar över ett marängförsvar och Xavi fortsätter lobbandet över Casills. Seger. Inte alls oväntat.
Hur går det ikväll då? Jag tror inte helt oväntat på en tämligen enkel seger. Jag kan inte ens förstå varför jag känner nervositet.
Xavi kommer att dominera, jag bara vet det. Likaså Ronaldinho och Puyol. Eto'o fortsätter vara ett spöke för Madrid.
Vad var det förresten för idiot som skrev att man skulle förbereda bortförklaringar? Och "Discussions for Dummies", vad är det för löjlig rubrik egentligen? Varför ska jag förbereda mig med bortförklaringar när vi kommer att vinna? Vad ni än gör, lyssna inte på den snubben!