Stämningshöjare Roma-Real Madrid
Om tillfälligheter
Oavsett vad som händer i matchen mot Roma och under resten av säsongen kommer Real Madrid när säsongen summeras att fortfarande vara världens genom tiderna mest framgångsrika lag. Vad är det som gjort oss till det, och vad har det med matchen mot Roma att göra?
Det som givetvis gett oss försprånget, som gjort att det är vi som satt ribban, och med några titlar då och då gjort att ingen kommit ifatt är att klubben vann de FEM första Europacuperna. Fullkomligt unikt fortfarande. Men så jäkla överlägsna i världen var vi inte. Bara två av de fem åren kunde vi komplettera med ligaseger. Hur var då fem raka cupvinster möjligt. Jo, genom att vara lite bättre, genom att ha en mentalitet att kunna vinna när det gällde, och inte minst det där ordet "tillfälligheter".
Jag hävdar alltid att vinner man gör man det rättvist. Ett spelövertag kan kvitta om man inte gör mål, domarmisstag jämnar ut sig och så vidare. I ligaspel gäller detta, och till viss del i enskilda matcher också. Säsongen 60-61 däremot, visade dock att tillfälligheter, eller slumpen, eller domaren, eller vad det nu var, faktiskt kan sätta stopp för fotbollshistoriens längsta segerrad. Vi hade i detta läget, fem raka Europacuptitlar, vi hade aldrig åkt ur Europacupen, och vi mötte Barca i inledningsomgången. Det blev 2-2 på Bernabeu och i returen lär Madrid ha gjort en av sina bästa matcher någonsin. Det blev 2-5, Barcelona blev utslaget och vi kunde gå mot sex raka, eller hur var det nu? Just det ja, det blev inte 2-5. FYRA av de fem Madridmålen dömdes bort. Jag har inte sett matchen, men sett neutrala källor hävda att samtliga borde godkänts (ett av dem lär ha underkänts för att en Madridspelare drog ner en annan Madridspelare innan han gjorde mål). Barca gick sedan till final. Nog om vad som kunde hänt då. Över till nutida sviter.
Real Madrid har spelat Champions League varje år sedan 97-98. Samtliga dessa år har klubben minst nått kvartsfinal. Sju år i rad. Jag skulle tro att Bayern Munchen och Manchester U har sviter på en fem-sex år, men de är i vilket fall brutna. Ingen förutom vi har mer än två raka kvartsfinaler just nu. Flera av åren har vi enkelt tagit oss fram, andra har krävt vinster i svåra bortamatcher med kniven på strupen. Man minns 0-1 på Lerkendal år 2000, man minns 0-1 i Moskva 2003, och en massa annat finns också att minnas.
Om man t ex börjar med året för La Septima, 1998, kan man ju dra sig till minnes att vi i semin mot Dortmund fick två helt korrekta mål av Raul och Amavisca bortdömda. Tack och lov spelade det ingen roll. Och i finalen var det ju det här målet av Mijatovic, klubbens viktigaste genom tiderna. Det finns fortfarande de som hävdar att det var offside, men det var så vackert att det aldrig kan vara möjligt. Det stavas "tillfälligheter".
När vi vann 2000, var vi ganska dåliga. Ligaspelet var erbarmligt större delen av säsongen och Bayern krossade oss två gånger i gruppspelet. Men i några enstaka matcher var vi bäst när det gällde, och det räckte. Laget är väl bland det mest mytomspunna för de som förträngt alla matcher utom sex (kvartsfinalen o framåt, samt Barca hemma i ligan). Året efter, när vi var helgjutna i ligan och stensäkra i CL, förlorade vi mot tyskarna trots att de kändes klart svagare än året innan.
2002 blev det seger (som vanligt) medan Juventus var för svåra i semin 2003. Men trots att Juve var fullödigt, trots att vi hade flera skador, trots en del flagranta uttagningsmissar och hårresande coachmissar av Del Bosque (fotnot 1), var vi bara en missad straffspark av Figo (fotnot 2) från att slå ut dem. Hade vi gjort det hade vi spelat final. Hade vi haft en klausul om att utlånade spelare inte fick spela mot oss hade vi minst spelat semi ifjor. Tillfälligheter.
Vart vill jag då komma? Jo, jag vill säga att sådana här sviter håller inte hur länge som helst. Visst bör vi slå ett Roma utan något att spela för (fotnot 3) nu på onsdag. Men det är inte säkert att vi gör det, och minst-kvartsfinalsviten (fotnot 4) kommer att ta slut någon gång. Det har den gjort för alla andra lag. Om det är dags nu (fotnot 5), hylla det som varit, tänk konstruktivt på hur vi bygger en ny svit, men håna inte nuet. Slår man tillräckligt många gånger med tärningen kommer ettan upp till sist.
Fotnot 1: Det kostade honom med säkerhet jobbet.
Fotnot 2: All likhet med hösten är tillfällig och dessutom felaktig. Konsekvenserna blir inte samma i år.
Fotnot 3: Vi borde slå Roma även om de hade haft något att spela för. Två senaste mötena på Olympiastadion har vi vunnit med 2-1 (Figo+Guti)och 3-0 (Guti*2+Raul).
Fotnot 4: Kvartsfinalsviter är egentligen för losers. Det är viktigare att vi under perioden har tre vinster. Kvartsfinalsviten är snarare ett bevis i efterhand på vår höga förmåga än något som skall uppnås för uppnåendets skull.
Fotnot 5: Om det, någon förbjude, skulle bli förlust lär det inte bli lätt att bry sig om UEFA-cupen. Den är en IFK Göteborgsk förlorarcup där bara de som inte duger får väga in. Visst ser jag hellre att vi vinner den än förlorar i den, men någon inspiration och några känslor väcker den inte hos mig. Låt oss hoppas att vi slipper spela där...
