Real Madrids historia: Arenorna
Världens mäktigaste klubb i världens mäktigaste arena!
Drömmen var att bli världens bästa klubb med världens bästa arena, och drömmen har uppfyllts. Santiago Bernabéu stadion är varken världens äldsta eller största arena, inte ens Spaniens, men den är definitivt en av de allra bästa.
Då Real Madrid var en inofficiell verksamhet och bara ett gäng vänner som spelade fotboll, spelade laget sina matcher ute på gatorna och vägarna. Detta skedde alltså mellan 1900 och 1902, tills klubben legaliserades av Juan Padrós, och då började man spela på en löparbana. Madrid Foot Ball Club spelade sina hemmamatcher på löparbanan i tio år tills klubben var kapabel nog att installera en alldeles egen arena. Fyra Copa del Rey's hade vunnits, och nu skulle en arena invigas.
Klubbens president Adolfo Meléndez hyrde marken av en karl vid namn Laureano García Comiso för 1000 pesetas i månaden, och staket byggdes runtom marken som sedan föreställde klubbens första arena O'Donnell. Arenan invigdes med en match mellan Madrid Foot Ball Club och Irún, en match som slutade oavgjort och saknade målgörare.
Ännu ett tiotal år passerade, närmare bestämt elva, innan ett nytt hem för klubben installerades. Madrid Foot Ball Club hade blivit Real Madrid efter att man fått den rojalistiska tillkallelsen av självaste kungen. Den nya arenan kallades Ciudad Lineal, och invigdes 24: e april 1923; även den med en match mot Irún. Tack och lov slutade matchen denna gång med en vinst för de kungliga med 2-0, man måste ju inleda en ny arena med något positivt.
Redan året efter, installerades en ny arena, och denna gång med namnet Chamartín. Anledningen till att klubben kunde bygga två arenor på så kort tid var att presidenten, Pedro Parages, som styrde var förmögen och generös nog att skänka klubben tillräckligt med pengar att klara av bedriften. Arenan invigdes den 17: e maj 1924 med en match mot Newcastle United. Matchen avsparkades av Spaniens dåvarande kung, D. Gonzalo, och slutade med en vit seger med 3-2.
Pedro Parages var president till 1926, då Luis De Urquijo tog över. Denne var knappast mindre generös än sin företrädare och skänkte även han stora summor, 1,5 miljoner pesetas som var en enorm summa under den tiden, till klubben. En del av denna summa gick till att utveckla Chamartín.
Även Luis De Urquijos tid som president passerade, och så även Luis Useras, Antonio Santos och Rafael Sanchez och Chamartín hade blivit ett fängelse under inbördeskriget i Spanien. Pedro Parages sammankallade då en församling som "friade" Chamartín igen, innan Santiago Bernabéu tog över tyglarna över den vita klubben. Detta skedde den 15: e september 1943 och den nya presidentens dåvarande mål var att bygga en ny arena. Den 22: a juni 1944 köptes marken för arenan och fyra månader efteråt påbörjade man arbetet.
Det tog hela tre år innan den nya Chamartín blev klar, men det var det veterligen värt. 75 000 åskådare var Chamartíns kapacitet, och den fick uppmärksamhet och respekt runtom Europa direkt rankandes som Europas bästa arena. Invigningsmatchen spelades mot portugisiska Os Belenenses och vanns med 3-1.
1953 påbörjades den första utbyggnaden av Chamartín och tog totalt ett år. Arenans kapacitet ökade från 75 000 till 125 000 och nu var Chamartín onekligen världens bästa arena. 1955 bestämde klubbledningen att Chamartín skulle byta namn till Santiago Bernabéu hedrande dåvarande presidenten som skänkte sitt allt till klubben, och så blev det.
Åren som följde var åren som uppfyllde varenda madridistas dröm; bästa laget med bästa arenan. Man hade redan den bästa arenan, och under de följande åren vann klubben fem raka Europacuper som ristade in dess namn som världens absolut mäktigaste klubb.
1982 arrangerade Spanien världsmästerskapen och ett antal förbättringar gjordes i Bernabéu. Bland annat reducerades åskådarkapaciteten till 87 000 för säkerhetsåtgärder, arenan målades vit på utsidan och fler platser för pressen inrättades. 87 000 såg Italien dominera finalen och vinna över Västtyskland med 3-1. Efter mästerskapet öppnade man alla läktare igen och kapaciteten återgick att vara 125 000.
Under Ramón Mendozas ledning utvecklades arenan till en ännu mäktigare fasad, om då det var möjligt. Arbetet påbörjades den 7: e februari 1992 och avslutades 18 månader senare. 20 520 sittplatser installerades, två sjukvårdsinrättningar, 96 VIP-platser, 28 hytter med TV- och radioapparater, två stora TV-skärmar, 145 sittplatser för pressen och en kapacitet på totalt 107 000 åskådare. Arenan byggdes om till en högre sådan, och mätte då 107 och 71 meter i bas och 45 meter i höjd. Dessutom byggdes torn i utsidan av stadions varenda fyra hörn.
Uefa och FEF, spanska fotbollsförbundet, inrättade sedan nya regler, som skulle leda till ökade säkerhet i arenorna. Dessa regler sade att man skulle ersätta ståplatserna med sittplatser i arenornas läktare, och 1998 startade arbetet med Santiago Bernabéu. Detta ledde till att kapaciteten minskade till 85 000. Man tog även bort nätstaketet runtom gräsmattan, för att skapa en bättre syn för åskådarna.
Florentino Pérez blev omvald som president i 2004-valet. Ett av hans projekt är att taklägga Santiago Bernabéu stadion och det beräknas vara klart år 2008. Till dess kan vi madridistas nöja oss med Santiago Bernabéu som den är nu, för mäktig är den, och mäktigare kommer den att bli! Världens bästa klubb i världens bästa arena.
Stormatcher (läs: finaler) som arenan har varit värd för:
Europacupfinal 1957, som Real Madrid vann.
EM-final 1964, som Spanien vann.
VM-final 1982, som Italien vann.
Viktiga datum i arenornas utveckling:
30 oktober, 1912: O'Donell invigdes.
24 april, 1923: Ciudad Lineal invigdes.
17 maj, 1924: Chamartín invigdes.
12 december, 1947: Nya Chamartín invigdes.
4 januari, 1955: Chamartín bytte namn till Santiago Bernabéu.
Alla bilder är tagna, med tillåtelse, ur Realmadridfans.net. Dessa bilder är rättigheter av Realmadridfans.net och får inte användas för eget bruk utan tillåtelse av ägaren!
