Barça utslagna på Stamford Bridge
John Terry blev matchhjälte för Chelsea efter att helt obevakad ha nickat in en hörna.
Ja, det här var sannerligen ingen av de roligare matchrapporterna jag har skrivit. Innan matchen var man förstås nervös, men på något sätt kändes det som om Chelsea inte skulle räcka till. Det gjorde dem uppenbarligen, men Chelsea vann inte, Barcelona förlorade.
Det var en fantastisk match, en böljande och kokande match som knappast lämnade någon oberörd. Spelarna såg ordentligt taggade ut matchen igenom, och det var mer än en gång som skogstokiga glidtacklingar haglade efter varandra. Det måste Chelseaspelarna ha gillat. Även Barcelona spelarna verkade ett tag vara mer sugna på att sätta den snyggaste höfttacklingen istället för den snyggast genomskäraren. Halvkul att se men aggressionerna spreds sig ändå hem till TV-soffan.
Startelvorna
I Marquez frånvaro såg pivoterollen osäker inför matchen. Kunde verkligen Gerard (som fick ersätta mexikanen) bjuda upp till kamp mot Lampard och Makelele? Svaret blev i mina ögon ett ja. Problemen låg längre bak, vilket vi kommer till senare.
Baklinjen bestod således av (från höger) Belletti, Puyol, Oleguer och Van Bronckhorst. Valdés startade förstås i målet. Gerard fick som sagt ersätta Marquez på mitten, framförallt då hans fysiska spel vida överträffar Albertinis. Framför sig hade han radarparet Xavi och Deco.
I anfallet fick Iniesta spela till förmån för Giuly som nyss kommit tillbaka från skada. Han startade ute till höger, och hade till vänster om sig Eto'o och Ronaldinho.
Chelsea ställde upp med ett snarlikt lag som det man mönstrade på Camp Nou. Cech i målet med en backlinje bestående av Ferreira, Terry, Carvalho och Gallas framför sig. På mitten fanns återigen Lampard och Makelele centralt. Cole och Duff tog varsin kant. I anfallet hittade vi Kezman och islänningen Eidur Gudjohnsen.
Matchen
Ja, en annorlunda matchöppning får man väl påstå. I alla fall ur Barcelonas synvinkel. Barça förde förstås spelet redan från början med ett vackert passningsspel. Chelsea såg vassa ut med sina kontringar, framförallt Joe Cole tillsammans med nordirländaren Damien Duff. Det skulle heller inte dröja länge innan det small till bakom Valdés. Givetvis i ett läge där man bara satt och njöt över vårat fantástiska passningspel. Xavi halkar vid mittplan och bollen hamnar efter en snabb kontring hos Gudjohnsen. 1-0 till Chelsea och helt plötsligt var det engelsmännen som var vidare. Och än värre skulle det bli. Lampard sätter dit 2-0 och Damien Duff 3-0 efter ytterliggare en kontring! Snacka om mardrömstart. Barça var nu tvungna att göra två mål för att gå vidare. Fjärrkontrollen låg inom ett lockande avstånd, men de facto att det var jag som skulle skriva matchrapporten och att Ronaldinho ville annat gjorde att TV:n fick vara på ett tag till.
Och som sagt, Ronaldinho tog tag i det hela. Först reducerade Gaucho när Ferreira tog bollen med handen i straffområdet. Collina dömde korrekt straff och Brassen gjorde inget misstag. Lågt och hårt i målvakten högra hörn. Barcelona var med i matchen igen!
Och än ljuvare stämning skulle det bli hemma hos Sondes. Efter att Barça fortsatt föra spelet och Chelsea fortsatt hota med kontringar, så tog världens bästa spelare tag i det igen. Dinho fick bollen ett par meter utanför brassen, och satte genast igång med vad som såg ut som tåspetsdans på ett ben. Balletten avslutades med att Dinho stillastående placerade i bollen ca en halv centimeter från stolpen. Otroligt vackert!!! Och gissa om undertecknad studsade runt som Flubber. En stund att minnas, åtminstonde en knapp halvtimme.
Chelsea ledde med 3-2 när lagen gick in till halvtidsvilan. Fördel Barça alltså, men ett mål skulle räcka för dem blåa.
Rijkaard bytte i halvtid ut den för dagen rent utsagt usla Van Bronckhorst. Hur man kan tappa position så många gånger som holländaren med det coola namnet gjorde i första halvlek, är fortfarande en gåta. Helt rätt att byta ut honom.
Andra halvlek bjöd precis som den första på härlig underhållning och spänning. Givetvis var det Barça som fortsatte att föra spelet, och nu såg det återigen sådär lysande ut som det gjorde innan Gudjohnsen inledde målskyttet, men den här gången höll det i sig en längre tid. Chanser skapades emellertid åt båda hållen, och återigen var det främst Cole och Duff som hotade backlinjen. Framåt för Barça var det allt som oftast Eto'o som skapade oro, men han var inte ensam. Iniesta prickade stolpen, Xavi och Deco hade varsitt hyfsat skott och Eto'o själv brände öppet mål. Bra chanser att avgöra matchen alltså.
Istället skedde det som bara inte fick hända. På en hörna prickade Terry rätt med huvudet och Chelsea gör 4-2. Helt otroligt dåligt försvarsspel. Hur kan man missa att markera deras bästa huvudspelare så grovt? Inte en enda spelare var närmare än två meter ifrån Terry, inte ens innan hörnan slogs! Helt ofattbart!
Värt att nämna är att Valdés blev hindrad att försöka rädda Terry's nick, men det är omöjligt att bedömma huruvida det som skedde var regelvidrigt eller inte. Målet kom i alla fall i den 76:e minuten, vilket innebar tid för Barça att återigen vända matchen. En möjlighet man inte tog tillvara på trots inhopp från Giuly och Maxi lopez. Lite halvchanser och en bra frispark från Deco var det närmaste blaugrana var avancemang den sista kvarten.
Sammanfattning
Vad finns det egentligen att säga som inte är sagt? Försvaret kräver sin utskällning. Det var det absolut sämsta jag har sett seden tiden med Van Gaals trebackslinje. Det var japansk hönsgård! Jag kommer hädanefter att kräva petning av Oleguer om inte Marquez finns tillgänglig, för det här håller bara inte. Van Brockhorst lär hädan efter få lita på sitt förtroende hos Rijkaard, för av fansen kommer han inte att få det. Belletti visade sig vara nochalant, slarvig och visade återigen upp sin känsliga högerdoja (märk ironin). Antingen har killen cement i skorna eller så är han i fullfärd med att ta död på myten om den brasilianska känslan. Det var ett tag sedan Belletti spelade bra. Kanske dags snart?
Gerard var tillsammans med Puyol den ende defensivt lagda spelaren som kan få godkänt. Han jobbade hårt och stoppade upp en hel del av Chelsea's kontringar. Han visade kvaliteter.
Även Xavi spelade bra igår och överglänste Deco (som även han får godkänt av mig). Katalanen spelade med självförtroende matchen igenom och fördelade spelet på ett sätt som bara han kan. Tillsammans med Iniesta och Deco drog de igång ett passningsspel som Barça ensamt kan ståta med i Europa för tillfället. Eto'o och Ronaldinho var bra även dem. Problemen låg minst sagt hos försvaret.
Jag fruktade att Chelsea återigen skulle satsa på köttmurtaktiken och försöka gneta sig till en 1-0 seger, och jag hade väl delvis rätt. Men jag var ändå imponerad av deras sylvassa kontringsspel. Hur tråkiga man än tycker Chelsea är så visade dem upp en ny sida för mig.
Att de gick vidare känns dock så orättvist som det bara kan bli i fotboll, men det är bara att bita ihop och komma igen. Bilbao hemma i helgen. Nu säkrar vi ligan!
