Getafe - Real Madrid 2-1
Kom och håll om mig
Real Madrid säger troligen adjö till ligasegern efter en svårfattlig dålig insats mot Getafe. Endast Casillas, Samuel och Gravesen klarar sig med hedern i behåll, och avståndet till serieledaren är nu elva poäng.
Madrid inledde faktiskt första halvleken på ett bra sätt. Under de tio första såg det ut som att man hade lagt nederlaget i Turin bakom sig. Resten av halvleken var dock som en stor vit vakuumbubbla. Ingenting framåt för Madrid men massvis att göra bakåt. Spelarna såg ut att vara direkt omotiverade, och tillställningen liknade en bluemanshow i Las Vegas med budskapet "you better hold on tight Helguera". Getafe pressade och unga 37-åringen Craioveanu var riktigt nära att ge de blåa ledningen. I den 37:e minuten kom så den där snesparken från Helguera som friställde Raul (den som var bra idag) Albiol som enkelt kunde sätta Getafes ledningsmål bakom en chanslös Iker Casillas. Sorgligt för Madrid, men samtidigt kul att se att Albiol återhämtat sig från trafikolyckan han råkade ut för i somras (vilket givetvis var något jag tänkte på efter matchen). Den vita passiviteten fortsatte, och det var inte ofta som mer än tre passningar gick rätt. Halvtidsvilan var välkommen.
Den kunde emellertid inte ställa något tillrätta då Madrid fullföljde sin kräftgång. Getafe trummade på och förstärkte sanningshalten i uttrycket "släkten är värst". Riki, fostrad i Real Madrid, kunde sätta tvåan bakom en uppgiven Casillas efter ännu ett Helgueramisstag. Cotelos framspelning är fin, det är tveklöst, men Helgueras passivitet är häpnadsväckande.
När Madrid senare i halvleken väl kom fram hade Sergio Aragoneses i Getas mål bestämt sig för att storspela. Inte heller en inbytt Michael Owen kunde öka andan hos de vita. Getafe kunde och borde ha gjort något mer mål. Istället kunde Solari tröstmåla i sista spelminuten. Solari slog snyggt till på volley med vänstern utanför straffområdet och gav lite hopp om en poäng. Getafe kunde dock skickligt tråka bort de fyra övertidsminuterna som domaren hittat och säkra segern, samt Madrids nyrenovering i sommar. Det verkade faktiskt inte heller som att spelarna själva trodde på att de kunde kvittera på övertid.
Hela laget underpresterade, undantaget de som nämns ovan, men mest tråkigt var det att se Raul och Ronaldo återigen. Båda har sammantaget varit dåliga i år. Raul har sammanlagt presterat tio mål och fem målgivande passningar medan brassens facit i år är 15 mål och fyra målgivande, från den mest offensiva positionen i banan. Klart underpresterande från våra båda R, som inte bör fortsätta spela ihop. Magin har egentligen aldrig funnits mellan dem. De får gärna täppa igen käften på mig genom att spela drömfotboll de sista omgångarna av ligan, men jag tvivlar.
Vidare är Luxemburgoeffekten som bortblåst. Efter att ha varit fyra poäng bakom Barca, som inte alls spelar lika lysande som i november, är skillnaden återigen elva poäng. Madrid har inte kunnat ta tillvara på katalanernas poängtapp, och avståndet upp är mer än rättvist. Det kommer att bli väldigt svårt, om inte omöjligt, att nå toppen. Fortsätter laget som det gör nu är inte heller andraplatsen i ligan säker.
Efter matchen igår kunde jag välja mellan att rensa kattlåda eller att skriva rapport. Idag fanns ingen låda att rensa.
