Krönika: Iniesta - framtiden
Alla tror på Iniesta, alla hoppas på Iniesta och alla litar på att han kommer att bli en världsspelare. Blir han det?
Andrés Iniesta, för er som ännu inte gjort det är det sannerligen dags att lägga det namnet på minnet. Det här är Barcelonas framtid, spelaren som ska vara med och bygga upp vad som redan nu börjar likna ett Dream Team. Med sitt övernaturliga spelsinne, millimeterprecisa passningsspel och med ett hjärta som brinner för klubben, är 21-åringen redan en stor publikfavorit. Med all rätt.
Iniesta är dock inte katalan. Han är född i Fuentealbilla, i närheten av Albacete. Redan som liten knatte ansågs han besitta en talang utöver det vanliga, och Barcelona tog saken i egna händer omgående. Som tolvåring (1996) fick Iniesta lämna sin hemstad för ett stort (och senare framgångsrikt) äventyr. Familjen flyttade efter, och tillsammans med klubbens hjälp var inte skolgång något problem.
Andrés klättrade snabbt genom klubbens alla ungdomslag och redan som 16-åring (år 2000) fick han chansens i klubbens B-lag. Han fick från början möjlighet att slå sig in i laget och gjorde ingen besviken. Så snart som säsongen 2001/2002 var han den uttalade playmakern i laget.
Så kom då den stora dagen. Den 29 oktober 2002 kallades Iniesta upp till a-laget av den då smått desperata Van Gaal. Ett smart drag skulle det visa sig, men det hjälpte trots det inte den galna holländaren. Den spanska pressen njöt dock. Iniestas talang var uppenbarligen imponerande nog för att spekulationerna om en ny Pep Guardiola skulle ta fart. För somliga var det redan klart, Iniesta skulle bli en världsspelare och återigen skulle Barcelona ha en bollvinnande mittfältare med ett spelsinne utöver det vanliga. Riktigt så blev det ju inte. Iniesta visade sig vara en spelare som låg högre upp i banan än både Xavi och Guardiola, men spelgeni var han trots allt.
Karriären tog minst sagt fart efter debuten. Van Gaal fick foten och in kom serben Radomir Antic. Även Antic insåg Iniestas talang, men gav honom trots det sparsamt med speltid. Om det var för att han inte ville gå för fort fram, eller helt enkelt för att han inte ansåg honom platsa i startelvan är svårt att säga. Tack vare Antic räddade dock laget den unika sviten att aldrig ha missat europacupspel från att gå i stöpet.
Året därefter började det hända saker i klubben. Gaspart fick, till fansens uttalade glädje, avgå och istället dök advokaten Joan Laporta upp. Laporta ville mycket, och gjorde mycket. Det blev en hektisk sommar där värvningen av Ronaldinho blev pricken över i:et. Frank Rijkaard blev tränaren som skulle hjälpa Iniesta framåt, fram mot epitetet som en av världens bästa spelare. Mycket speltid var enda metoden enligt media och fans. Rijkaard tyckte annorlunda. Iniesta skulle inte sluta som många talanger tidigare gjort i Barcelona (läs Simao, Arteta, Reyna, Navarro m.fl.), det här skulle leda ända fram. Det var inte tal om att förhasta sig den här gången.
Speltid blev det, men övervägande delen av matcherna inleddes på bänken. Canteranon hamnade lite i skymundan för två andra spelare från de egna leden, Motta och Xavi. Framförallt Xavi, som stod för det kreativa på tremannamittfältet, höll tillbaka Iniesta.
Istället avslutade han säsongen med att snarare bistå med konkurrens till höger i anfallet (där Luis García gjorde succé) än på mittfältet. Davids ankomst tvingade upp Iniesta högre upp i banan än vad som från början var tänkt. Detta till trots fick Iniesta fler matcher från start efter att Davids anlänt, än vad han fick före.
Summa summarum var Iniestas första fullständiga säsong mycket lyckad. Han hade vunnit Frank Rijkaards förtroende, och han hade framförallt vunnit fansens förtroende.
Nämnvärt är också Iniestas insatser för Spaniens u20/u21. Tillsammans med Sergio García (Numera utlånad från Barcelona till Levante) utgjorde de ett fruktat vapen under u20-VM. Det räckte till final där Brasilien blev för svåra, men Iniesta hade gjort sig ett namn ute i Europa och intressenterna började rada upp sig inför den kommande säsongen.
Så till säsongen då Barcelona åter hamnade i det absoluta toppskiktet. Då menar jag så klart den pågående säsongen. Frank Rijkaard meddelade tidigt in på försäsongen att nu skulle Iniesta minsann få större förtroende. Han följer upp det uttalandet med att utesluta honom från alla möjliga övergångar, lån som bytes affärer. Det här ska bli säsongen då Iniesta på allvar tar steget till att bli en viktig del av laget.
Laporta har liksom förra Silly Season gjort stora förändringar. Stora spelare köps in för resonabla priser, och den holländske kolonin består till slut bara av van Bronckhorst (som dessutom gett sig själv ett sydamerikanskt artistnamn, Gio). Deco, Giuly, Larsson och Eto'o. Det var inga dåliga spelare som värvades i offensiv väg, och just därför var det med all rätt som folk började oroa sig för Iniesta framtid. Deco var ju i vägen.
Rijkaard överraskar. Han överger förra säsongens lyckade uppställning med två pivotes (defensiva mittfältare) och en offensiv på mitten, och spelar istället med en pivote och två offensiva mittfältare/tvåvägsspelare. Davids ersättare blev alltså till allas förvåning, Deco. För Iniesta innebar det här att han hamnade i ungefär samma position som förra säsongen, men kan nu ersätta fyra olika spelare i laget (Xavi, Deco, Giuly och Ronaldinho) jämfört med tre förra säsongen (Xavi, Luis Garcia och Ronaldinho). Rijkaards "stora förtroende" var på pappret alltså bara en marginell skillnad. Men trots den unge spanjorens position precis utanför startelvan, har han deltagit i VARJE match den här säsongen. I och med Giuly's skador har det också inneburit en del matcher från start.
Så här långt har säsongen 04/05 varit succé för laget, men också för Iniesta själv. Hans första säsong i Champions League har gett eko ute i Europa och han har blivit hyllad överallt. Gamla storspelare som Cruyff, Stoichkov och inte minst Guardiola själv har pekat ut Iniesta som näste stora stjärna framtagen av la Cantera. Tidningar runt om i Europa spär på hyllningarna, och i skrivande stund räknas Iniesta som en av de absolut största talangerna i Europa.
Dags för den subjektiva slutklämmen. Iniesta besitter utan tvekan en ofattbar talang. Givetvis har han svagheter, och lika givet är det att han inte på långa vägar nått sin fulla potential ännu. Den stora frågan som ledningen bör ställa sig i nuläget är hur man ska gå tillväga för att få ut det bästa av Iniesta. Ska man ge honom mer speltid? Ska man fortsätta som man gör nu? Är han redo för startelvan redan nästa säsong?
Jag ställer mig hos dem som anser att han behöver mer tid från start, men jag tillhör också dem som inser att det inte kommer hända inom den närmaste tiden. Xavi och Deco är för bra, och spelet flyter inte på lika bra om inte en renodlad kantspelare finns till höger i anfallet. När det dessutom ryktas om van Bommel som ett komplement till Xavi och Deco, blir jag orolig. Iniesta får absolut inte hamna längre ner i truppen än vad han är nu.
Mitt förslag är - skippa van Bommel eller ge han en annan roll, och fördela speltiden mellan Xavi, Deco och Iniesta jämnt. Vi får inte sumpa det här!
