Säsongen 04/05 - del 1
Barcelona har efter fem långa titellösa säsonger nu åter tagit fotbollsvärlden med storm.
Förra säsongen avslutades på ett fantastiskt sätt. Laget lyckades införskaffa en andraplacering i ligan och andra halvan av säsongen tydde på att Barcelona hade något mycket stort på gång. Under sommaren satte ledningen igång med en transferkampanj som fick många att börja drömma om ett titelrikt år. Spelare som Deco, Eto´o, Giuly och Larsson värvades in som "cracks" medan Edmilson, Sylvinho Belletti värvades in för att ge balans mellan stjärnor och resten av laget. Det kändes redan under försäsongen som om laget skulle prestera. Första riktiga motståndet stod AC Milan för, Barcelona bjöd in Milanolaget till Gamper Cup. Trots att Italienarna inte tog matchen på fullaste allvar kunde man tydligt se att Barcelonaspelarna hade hittat ett bra spel som kunde räcka långt under säsongen.
Säsongen 04/05 började på bortaplan mot Racing Santander. Laget bestod nu av ett flertal helt nya ansikten och därför förväntades spelet bli lite hackigt under säsongsinledningen, men Rijkaard visade att han var rätt man för att leda denna stjärnfyllda trupp. Barcelona började plocka poäng på löpande band och laget lyckades spela smått otroliga tio matcher utan förlust. Ronaldinho som säsongen innan nästan helt själv fick arbeta på offensiven hade nu fått ett par medspelare som var beredda att stiga fram när brassen inte var på sitt allra bästa "skicka motståndarna och köpa korv" humör. Motståndarna fick ofta plocka bollen ur eget nät när de ställdes mot de blåröda, väldigt ofta hade det även behövts två bollar på planen för att motståndarna också skulle få känna på läderkulan. Detta ledde till att lagen fick en oerhörd stor respekt för Laporta´s gäng och slutade därför att anfalla och bytte till den så defensiva 6-3-1 formationen.
Fransmannen Giuly som värvades in från Champions Leaguefinalisterna Monaco fick uppgiften att springa på höger anfallsposition, ett ansvar han skötte mycket bra. Giuly inledde säsongen med ett målrikt facit och ihop med Eto´o och Ronaldinho blev de ett mardrömsanfall för försvararna. Henrik Larsson fick även han mycket speltid och byttes ofta in under matchernas gång. Svensken gjorde ett antal bra matcher och hans arbetsinsatser fick hela Barcelona, spelare som fans, att ta till sig svensken i sina hjärtan. Sveriges stolthet hann med att göra tre ligamål och ett champions league mål innan han mot Real Madrid på Camp Nou skadade knäet.
Skador var något som kom att kopplas samman väldigt ofta med Barcelona denna säsong. Efter att Laporta och resten av ledningen under sommaren hade köpt in nästan ett helt nytt lag trodde man att truppen skulle bli så bred att man knappt skulle kunna "matcha" alla i laget. Men med facit i hand vet vi alla att läget istället blev att truppen blev för tunn. När Edmilson, Gabri, Larsson, Motta och Jorquera råkade ut för långtidsskador på nästan sex månader (Jorquera något kortare) så tvingades Rijkaard att ändra lite på sitt vinnande koncept. Backlinjen som hittills hade agerat väldigt stabilt med Belletti till höger, Van Bronckhorst till vänster och i mitten "El Capitan" Puyol och Marquez var nu tvungen att brytas upp. Mexikanen Marquez flyttades upp på mittfältet på den skadade Mottas plats. Detta skulle bli en svår uppgift då Motta hade öppnat säsongen väldigt starkt och många trodde att det skulle bli ett tufft hål att täppa igen efter den unga brassen. Många blev därför glatt förvånade när Marquez tog steget från back till pivote och gjorde detta med en attityd som många tränare endast kan drömma om. Han gjorde klart för alla varför han i sitt tidigare lag och även i landslaget är känd som "El Kaiser", han styrde lagets defensiv som en riktig kejsare och frånvaron av Motta blev ett minne blott.
El Clasico på Camp Nou:
Årets första Clasico spelades under omgång 12 den 21 november. Detta blir ett datum som culés sent kommer att glömma. Barcelona fullständigt överglänste de forna "Galacticos", matchen slutade 3-0 till hemmalaget och dess fans trodde aldrig att denna dröm skulle bli verklig. Tidningar beskrev matchen som ett "tronskifte", Los galactiocos hade förlorat makten över sin egen planet, Barcelona hade tvingat de ner från tronen och en ny blåröd era hade tagit fart. Redan efter denna match, säsongens 12: e omgång, började man ana att årets upplaga av Barcelona hade något som så många år saknats, lagkänsla. Spelarna ställde upp för varandra och innan match gick de stora "ledarna" Ronaldinho och Puyol runt och gav alla i laget en kram och peppade dom till max. Sällan har en sådan fin och stark sammanhållning inom ett lag fullt av stjärnor skådats. Rijkaard hade inför denna säsong lyckats få spelarna att spela med ett blårött hjärta, detta uppskattas oerhört mycket bland trogna fans som förstår vad den vackra katalanska tröjan står för.
El Clasico på El Bernabeu:
I den 31: e omgången var det dags för stadslagets revansch. Barcelona toppade fortfarande ligan men ett tufft schema och ett sviktande spel i de senaste matcherna gjorde så att detta kunde bli en riktig rysare. De pånyttfödda "Galacticos" tog genast tag i bollen och vann till slut också matchen med 4-2. Många menade att Barcelonas frånvaro från toppfotbollen skulle kunna kosta dem ligan. Spelarnas orutin och saknad av spel i viktiga matcher skulle se till så att laget tappa viktiga poäng i slutstriden i La Liga, ack så fel dom hade!
Till del 2