Säsongen 04/05 - del 2
Fortsätting: om Champions League m.m.
Läs del 1 först!
Champions League:
Barcelona lottades in i en grupp som de flesta var nöjda med, chaktar Donetsk, Celtic och AC Milan. Katalanerna lyckades dock inte vinna gruppen då Milans gnetfotboll visade sig vara mer effektivt. De båda förhandsfavoriterna tog sig enkelt till åttondelsfinal där Rijkaard och sina krigare ställdes mot det kanske tuffaste motståndet i år, Chelsea. Jose Mourinho´s gäng ställde upp med ett superdefensiv på Camp Nou, dessutom lyckades de även sätta 1-0 i första halvlek via en ruskig kontring från Gio´s långsida. Andra halvlek blev så blåröd den bara kunde bli. Barcelona fortsatte med sitt vackra offensiva spel som nu åter hade blivit ett varumärke i europeisk fotboll. Rijkaard skulle denna dag bli erkänd som en stor tränare, hans fingertoppskänsla när han bestämt bytte in den nyköpta Maxi Lopez kom att avgöra matchen. Den blonda argentinaren som även är känd som "Legolas" i undertecknads hemtrakter, satte igång med sin attack mot Chelseas försvarsmur. Det dröjde inte länge förrän "Legolas" hade skrivit in sig i målprotokollet med ett distinkt skott från insidan av straffområdet. Men sagan ville inte sluta här, argentinaren passade även på att assistera Eto`o till det vinnande målet som fick hela Camp Nou att hoppa av glädje. Matchen slutade 2-1 till Barcelona.
Retur mötet blev tyvärr inte lika roligt. Den i vanliga fall ganska stabila backlinjen fick en chockerande kollaps i första halvlek. Kontringarna från Chelseas yttermittfältare fullständigt förnedrade Barcelona under de första 30 minuterna. Barcelona blev enkelt straffade för att försöka spela fotboll. Den fina tradition laget har om att alltid spela boll och inte vinna genom att försvara kom att kosta katalanerna dyrt. Trots att Ronaldinho trollade fram två mål innan första halvleks slut så var det Rijkaard som fick trösta sina spelare. Matchen slutade 4-2 efter ett tveksamt mål av John Terry på hörna med 10 minuter kvar.
När stunden var inne och Barcelona fick lämna den prestigefyllda turneringen, i en match som kom att bli den bästa i årets upplaga av Champions League, så självklart kändes det väldigt tungt för alla spelare och fans. Men allt har sin mening, och om sanningen ska fram, så är jag nu med facit i hand ganska glad att vi åkte ut. La Liga blev tuff mot slutet och frågan är om vi hade klarat av att hålla ifrån om vi hade haft viktiga matcher i Champions League i tankarna.
Sammanfattning:
Säsongen har varit väldigt positiv, spelmässigt som resultatmässigt. Det vackra spelet har åter gett laget den status som förlorades under Gaspart tiden. Laporta har jobbat hårt, hans aggressiva stil bakom rodret har fått hela ledningen att agera på ett mycket modernt men ändå disciplinerat sätt. Man undrar vad Laporta har för planer inför nästa säsong, Champions League ska ju erövras.
Rijkaards orutin som tränare har kompletterats med hans rutin som spelare. Många har kritiserat holländaren på grund av hans val av spelare i startelvan, trots detta så bör man ha i åtanke att alla dessa skador har hindrat Rijkaard från att spela så som han i första hand hade tänkt sig. Hans offensiva spel med tre anfallare har visat sig vara väldigt effektivt med dagens trupp, trots detta så kanske en annan uppställning hade gjort livet lättare i Champions League, där motståndet ofta är väldigt defensivt och kontringsskickligt.
Backlinjen har förutom vid ett fåtal tillfällen sköt sig väldigt bra. Puyol som är stommen i laget har sköt sitt jobb oklanderligt och man hoppas att denna underbara Barcelonaspelare ska förbli kapten i laget för evigt. Oleguer har i ligan agerat stabilt och bör ha en stor eloge för att han utan större besvär skötte Marquez jobbs i försvaret. Den unge försvararen håller definitivt i La Liga men hans spel mot det lite bättre lagen i Europa kan diskuteras. Belletti sköter sitt jobb fint på högerkanten, bättre inlägg är dock att önska. På vänster försvarsposition väntas förstärkningar att göras under sommaren. Gio och Sylvinho må ha gjort en acceptabel säsong men inför nästa säsong då målet är att bli bäst i Europa så krävs en bättre vänsterback.
Mittfältet som varit något utöver det vanliga har nu, inför nästa säsong redan kryddats med nya spelare, bland annat holländaren Van Bommel. Tredje kaptenen Xavi har ihop med Deco och Marquez gjort ett fint jobb i defensiven och ett perfekt jobb i det offensiva spelet. Xavi´s spelfördelning har inte bara imponerat på oss Barcelona älskare, även storlag som Chelsea har fått upp ögonen för den eleganta liraren. Ska bli mycket intressant att se vad han kan göra för spanska landslaget, vore ju kul om han blir landets "messias" och inte den så meriterade Madridspelaren Raul. Deco ska även han ha en stor eloge för sin nya krigarstil och viktiga gjorda mål under ligans gång.
Anfallet har varit den stora skillnaden i årets Barcelona. Ronaldinho har på sedvanligt sett kryddat våra fotbollshjärtan med fantastiska dribblingar och en glädje i sitt spel som inte skådats på en fotbollsplan sedan den store Maradonas tid. Giuly och i många fall Iniesta har även de gjort ett fint jobb på anfallet. Fransmannen startade säsongen på samma sätt som han avslutade i Monaco. En skada stoppade spelaren från spel, istället dök Iniesta upp med sin fantasifulla spelstil och vackra passningar. Giuly´s 11 mål i ligan är imponerade nog för att ge spelaren ännu en ärlig chans nästa säsong, trots att hans position kan komma att förstärkas.
Eto´o förtjänar en alldeles egen spalt i denna säsongssammanfattning. Hans 24 (25) mål i La Liga kanske inte räckte för att bli årets Pichichi (skyttekung), men han vann något mycket mer än så. Hans agerande på och utanför planen gör det svårt för en Barcasupporter att inte älska han. Det har varit ett stort år för den kamerunske anfallaren. Förutom att han gjort sig ett på allvar stort namn bland världens alla klubbar så har han även blivit vald till UNICEF ambassadör. Detta är ett bevis på att våran skyttekung är lika bra människa som fotbollspelare. Att Eto´o inte blev "Pichichi" är tråkigt, men oj vad motiverad han kommer vara nästa säsong för att revanschera sig. När undertecknad fick frågan av en kompis om ett byte mellan Shevchenko och Eto`o var något jag hade önskat, då blev svaret:
- "Sheva" må vara en bättre anfallare, men Eto´o har precis som mig ett Barcahjärta, och det gör oss till bröder.
Sex år utan titlar har krävt mycket tålamod och ett troget hjärta. Hårda tider har vi utsatts för, men stått ut. Vi har sett stora spelare lämna laget då ingen framgång har nåtts. Nu är det katalanerna som njuter, stora spelare gör allt i sin makt för att få ta på sig den blåröda framgångsrika tröjan. Barcelona har åter tagit fotbollsvärlden med storm, en framtid med vackert offensivt lirande är att vänta.
Men kom ihåg, i hårda eller goda tider, EL BARCELONA SIEMPRE SERA MAS QUE UN CLUB, ES UNA MANERA DE VIVIR!
Visca Barcelona y Visca Catalunya!