Den fantastiska trion, gånger två
Dream Team. Ja, något alla Barçafans gärna ser tillbaka på är tiden då Johan Cruyff satt bakom spakarna och då startelvan med all rätt kallades "Dream Team". Legender som Stoichkov, Romario, Koeman, Guardiola, Bakero, Laudrup m.fl, alla var de i ett och samma lag. Svårslaget, absolut, men Laporta är villig att göra ett försök.
Våran nuvarande president hade sin valkampanj utstakad. Cruyff och Beckham skulle få den (relativt) unge advokaten att ta hem valet, och styra klubben i hans hjärta. Det lyckades, tack vare Cruyff, tack vare Laporta själv, men knappast tack vare Beckham. Laporta lovade ett nytt Dream Team, ekonomin skulle saneras, storstjärnor skulle anlända och Barcelona skulle återigen stå på toppen. Inom två år skulle man ha tagit sin första titel.
Det har gått fantastiskt bra för Laporta. Ekonomin är bättre än på mycket länge, i år har klubben gått runt på gröna siffror och det med marginal. Storstjärnor har anlänt, eller vad sägs om: Ronaldinho, Deco och Eto'o. Vi har dessutom, som förutspått, vunnit en titel inom två år.
Dream Team då? Nära på skulle jag vilja säga. Jag tror mycket väl att vi inom ett eller två år kan komma att få se ett i framtiden ansett legendariskt lag springa ut på Camp Nou. Det som hindrar mig från att redan nu kalla nuvarande upplagan för drömlag, är försvaret.
Men den här artikeln ska inte handla om lagets brister. Nej, snarare är det dags att titta på vad som redan får klassas som historiska uppställningar: mittfältstrion och anfallstrion. Det här är något Laporta sannerligen har lyckats med, och det finns få konstellationer värdiga att jämföras med Barcelonas nuvarande. Rijkaards 4-3-3 har två fruktade lagdelar.
Silly season pågår fortfarande vilket gör att man aldrig kan vara helt säker på hur laget kommer att formeras nästa år. Van Bommels ankomst rör om lite i truppen. Förmodligen kommer Rafa Marquez att lämna de tre musketörerna på mitten för att styra och ställa i backlinjen. Vem ersätter honom? Motta? Xavi? Kanske blir det nye van Bommel? Frågor som kommer att rätas ut, men som ännu besvaras endast i form av spekulationer.
Den gångna säsongen formerades mittfältstrion med en defensiv mittfältare (Marquez), och två s.k. tvåvägsspelare (Xavi, Deco). Xavi och Deco skulle inte bara bygga upp anfallen, de hade dessutom en ytterst viktig roll i det defensiva arbetet, pressen framförallt. Deco var säsongens överraskning. Under hans tid i Porto gav han sken av att vara en renodlad offensiv mittfältare a lá Riquelme och många undrade om han verkligen kunde axla Davids roll. Det kunde han, minst sagt. Deco har den här säsongen visat prov på stora defensiva kvaliteter som jag inte tidigare lagt märke till. Gud vet hur många uppspel och farliga kontringar brasse-portugisen har satt stopp för.
Under slutskedet av säsongen prövade Rijkaard flera olika kombinationer på mittfältet. Motta, nyss tillbaka från skada, fick prova på spel på den defensiva mittfältsrollen liksom han gjorde så lyckat innan skadan. Även Xavi testades där. Det gör det än mer svårspekulerat kring hur kommande säsongs mittfältstrio kommer att se ut. Vad rör sig i Rijkaards huvud just nu?
Min personliga önskan stämmer tyvärr inte överens med det sannolika. Jag vill se endast en förändring, Motta istället för Marquez. Motta är en renodlad "pivote" som har mognat mycket de senaste säsongerna. Trots stora skadeproblem har han redan hunnit visa enorm potential, och inställning är det knappast något fel på. Tvärtom, om Motta har någon svaghet (bortsett från skadebenägenheten) så är det hans hetsiga humör. Vi har som tur är inte fått se prov på det på mycket länge, men det kan å sin sida bero mer på begränsad speltid än personlig mognad. Det återstår att se. I mina ögon är han mogen att återigen få chansen som "pivote" i världen kanske bästa klubblag.
Konkurrensen är dessutom ganska medioker beroende på hur man ser på det. Marquez är förstås det givna alternativet om Rijkaard väljer att behålla han på mitten. Det bör han dock inte göra, Oleguer håller inte måttet i backlinjen och 'Rafa' känns helt klart som rätt man bredvid Puyol. Därmed känns inte Marquez som en konkurrent till Motta. Det gör däremot Xavi och nye van Bommel (jag väljer att utesluta Edmilson som konkurrent då han i mina ögon inte presterat något som gör honom till en värdig kandidat). Det är ännu oklart vad tränarstaben tänkt sig med van Bommel, men i mina ögon är han inte rätt man att axla en så defensiv roll i Barça. Visst, han har defensiva kvaliteter, kan vinna boll och är stark i huvudspelet, men han är på tok för dålig i markeringsspelet och positionsspelet. Han är en tvåvägsspelare, precis som Mottas andre konkurrent om pivoteplatsen - Xavi. Rijkaard valde att testa katalanen som defensiv mittfältare (något han spelat en hel del tidigare för övrigt) i slutet av säsongen med goda resultat, mot lag som tampas kring nedflyttningsstrecket. Xavi kämpar och sliter och spelfördelar även från den defensiva mittfältsrollen, men han är helt enkelt för tunn. Han vinner inte tillräckligt med boll för att spela i den rollen mot bättre lag. Det gör Motta. Min önskade mittfältstrio skulle alltså innebära bänken för van Bommel och en trio bestående utav dessa.
Motta
Trots en del nyförvärv och spelare som kommer tillbaka från skada och lån, så ser anfallstrion spikad ut. Ronaldinho petar ingen på i första taget och knappast heller skyttekungen Eto'o. Giuly kommer förmodligen även han att behålla sin plats i startelvan. Jag har tyvärr inte mycket till övers för Giuly. Visst, fantastiskt spel utan boll och 11 mål är bra för en småskadad högerforward, men det håller inte att spela som en kratta 20 matcher i rad för att sedan peta in några bollar och bli hyllad. Kalla mig gärna galen/störd, men jag vill se unge Leo Messí där. Det är helt rätt tillfälle att spela in våran nye supertalang i laget. Han kommer inte att göra sämre ifrån sig än Giuly, tvärtom, mycket tyder på att han redan nu kan få ett ordenligt genombrott även i Barcelona. Messí har i sommar fört Argentina till VM guld i U20 sammanhang, blivit utvald till turneringens bäste spelare och vunnit skytteligan som offensiv mittfältare. Vänsterfotad visserligen, men faktum är att han spelade hela turneringen på Argentinas högerkant och gjorde, som synes, succé. Bredvid två av världens bästa spelare (Ronaldinho, Eto'o) och serverad att två av världens mest passningskickliga mittfältare (Xavi, Deco) kan Messí ta enorma kliv i sin utveckling. Funkar det inte så finns ju alltid Giuly, Henke, Ezquerro, maxi och Iniesta som möjliga ersättare.
Jag är dock inte mer än realist och inser förstås att Rijkaard kommer att fortsätta där han slutade, med Giuly på kanten och några ynka inhopp för Messí. - "Det är viktigt att långsamt spela in de i laget", säger Rijkaard. Och vem kan egentligen kan egentligen klandra honom, det har fungerat än så länge med Iniesta. Min högst subjektiva åsikt är dock att Messí redan nu skulle må bra av att få chansen ett par matcher från start, tidigt på säsongen. Anfallstrion skulle, i hopp om att mina önskningar slår igenom, då se ut så här:
Ett klart slagkraftigt lag. I flera år framöver.
