Almeria 1 - Athletic 3

Ja, då var vi äntligen tillbaka i vinnarspåret och europaspel (jag bjuder på detta utropstecken)!

Inför matchen sa vi att det var viktigt att se upp med Piatti och att Almeria skulle vara hungriga efter tre poäng, då bottenstriden är jämn. Något vi märkte av direkt i matchen.

Nåväl, Caparrós valde att ställa upp med en modifierad startelva. Frågan är om det verkligen är smart att såhär mitt i säsongsspurten börja ändra då vi möter ett lag vi teoretiskt ska vinna över. I mål startade Iraizoz och backlinjen var den samma som de senaste matcherna, med undantaget att Koikili blivit ersatt utav Castillo. Mittältet utformades utav Orbaiz och Gurpegui bakåt med en Javi Martínez (strålande insats i spanska landslaget senast) framför och ett anfall med Muniain och Toquero på varsin sida med lejonkungen Llorente i spetsen.
Detta var en startelva som skulle visa sig inte riktigt skulle hålla ihop och tidigt in i första halvlek gjorde Caparrós små ändringar, Gurpegui fick ta steget ut på högerkanten, Toquero fick gå in i banan och släpa lite lätt bakom Llorente, medan Orbaiz och Javi Martínez intog en mer defensiv utgångspunkt. 

Första halvlek rivstartades, matchen böljade fram och tillbaka där chanserna var lika farliga mellan båda lagen, men även om Athletic hade kontroll över matchen, så var Almeria mycket vassare vid mål. Halvleken speglades utav många felpass och ett högt tempo. 

Men så kom den där idiot (förlåt för min franska) bakåtpassen utav Orbaiz i minut 6 som den ack så kvicke (vad var det vi sa) Piatti lyckades snappa till sig och kyligt lägga in den bakom Iraizoz till en 1-0 ledning för Almeria. Överraskande men ack så rättvist. Första halvlek fortsatte i samma nada, Almeria var vassare vid mål, men Athletic kontrollerade matchen i stort sett. 

26 minuter in i första kom ändå kvitteringen utav våran gyllene pojke Iker Muniain. Vid en hörna lyckades han få till andra bollen som han dundrade in bakom Alves i Almeria målet.

Och så tog första halvlek slut, 1-1 stod det på resultat talvan. 
 

Andra halvlek startade i samma anda som första, fast det såg mycket säkrare ut för vår del. Caparrós gjorde (för en gångs skull ett klokt) byte, Javi Martínez gick ut och Iturraspe kom in. Athletic var mer lugna i sitt spel, och ett spelmässigt övertag var tydligt. 

I minut 52 så kom det efterlängtade 1-2 målet genom ett snyggt uppspel där Muniain snyggt la fram bollen till en Llorente som tittade upp och snabbt lade över bollen till Gaizka "Lehendakari" Toquero som riktigt läckert lurade backen framför sig och drämde till med vänsterfoten in i nät. Det såg lite snöpligt ut för Alves vid hans försök att rädda bollen. 

Med 1-2 målet gick matchen över mer till vår fördel och med Orbaiz mål (omgångens mål? Årets mål?) gick nog även luften ut ur Almeria spelarna. Cirka fem meter från mittlinjen lyckades Orbaiz snyggt vinna bollen från två Almeriaspelare genom att snabbt titta mot mål medan bollen studsade dem emellan, se att Alves var lite för långt ut och sedan fortgå till att slå till med omgångens mål från cirka 35 meter. Så j**** snyggt om jag får säga. 1-3 var ett faktum och matchen var vunnen.

Så till lite noteringar från oss här på Athleticred.

Inte VIlla-klass på Llorente, då han endast gått mållös från de tre senaste matcherna, men lugna. Det lossnar snart.

Almeria bevisar att det inte hör hemma som tabelljumbo. Det spelar en för bra fotboll för att ligga på den positionen. Men som vi alla vet så är ju inte fotboll rättvist.

 

Vi lyckades dominera alla positioner, ytorna var våra och när målen till slut kom var det en riktigt säker match, även om Almeria lyckades trycka till mot slutet.

 

Matchens bästa för oss var i särklass Carlos "Supersandwich" Gurpegui, Iturraspe gör en strålande match och Iraizoz räddar oss flertalet gånger. 

Frågetecknet hamnar på det spanska landslagspojkarna Llorente och Martínez, var de för trötta efter uppdraget att vinna med spanska landslaget?

 

Nästa vecka blir det en klassiker, kanske en av årets i särklass roligaste matcher att se, vi tar emot Real Madrid hemma i San Mamés och förhoppningsvis fortsätter vi Sportings arbete.