Real Zaragoza- Atlético Madrid 0-2

Torres och Maxi Rodríguez nätade när Atleti tog en efterlängtad seger.

Efter att något snöpligt ha åkt ur Spanska Cupen i veckan mot Zaragoza var det nu dags för revansch, men vi visste att det skulle bli tufft. Zaragoza hade helt klart det psykologiska övertaget efter cupmatcherna, dessutom hade Atléticospelarna mycket större press på sig. En förlust skulle innebära att vi i allra högsta grad var med i bottenstriden. Medan en seger skulle innebära att vi skulle få lite mark ner till nedflyttningsstrecket. Det var alltså lite vinna eller försvinna i denna match. Vi kom från en jätteusel period medan dom kom från en hyfsat bra. Ingenting talade alltså för oss. 

Laget
Det är uppenbart att något gått snett den senaste tiden. Kanske har det med spelsystemet att göra. Därför valde Pepe Murcia att ändra till den klassiska diamantformade 4-4-2 varianten. Ett lyckat koncept? Leo Franco var tillbaka i målet efter en tids frånvaro av personliga skäl och skadeläkning. Frågan var om han var redo för fotboll igen efter faderns bortgång. Backlinjen såg ut som vanligt med Velasco till höger, radarparet Pablo och Perea i mitten och Antonio Lopéz till vänster. Mittfältet med två offensiva yttrar i Maxi (till höger) och Petrov, (till vänster) i mitten Luccin tillsammans med den lille tekniske spelfördelaren Ibagaza. På topp Torres och Kezman. 

Första halvlek
Spelet startades i ett rasande tempo. Det liknade mer Brittisk än Spansk fotboll. Redan i den tredje minuten fick Ewerthon ett jätteläge, han var helt fri med Leo Franco som aningen turligt lyckades rädda genom en klockren benparad. Tempot lugnade succsesivt ner sig och chanserna blev mindre. Torres fick dock ett fint läge där han gjorde ett par läckra dragningar i straffområdet, kanske en för mycket. Spelet fortsatte vara ganska jämnt med mycket spel på mitten då plötsligt Maxi Rodríguez gjorde mål från ingenstans. Zaragozamålvakten sprang ut för att rensa men Maxi hann före och placerade bollen under keepern på ett mycket kyligt sätt. 

Andra halvlek
De sista 45 minuterna fortsatte på den inslagna vägen med mycket spel på mitten och ett antal halvchanser. I den 60:e minuten pekade domaren på straffpunkten efter en tilltrasslad situation. Torres stegade upp och gjorde inget misstag, 2-0. Bara en minut senare frispelades Torres igen och gjorde sitt andra mål för dagen, trodde han. Efter en extremt sen och tveksam offsideavblåsning dömdes målet bort. Ledningen och det knappa spelövertaget gav spelarna enormt självförtroende något som var härligt att se. Petrov sprang nu helt plötsligt mycket snabbare och alla spelare vågade göra dribblingar något som man varit sparsam med den senaste tiden. Atletico spelade bara av matchen och efter ett par minuters stopptid blåste domaren av. Äntligen hade vi vunnit! Man hade nästan glömt vilken härlig känsla det är! Efter tre knappt tre månader hade det hänt igen. Nu ska vi suga på den här karamellen i en vecka, nästa lördag väntar Deportivo hemma.

Matchen var jämn från början till slut och matchens spelare var Fernando Torres. Idag kunde man se lite av hans gamla jag igen. Låt oss hoppas att killarna får självförtroende och att detta är vändningen.

0 kommentarer